134 dgr kvar: Bakslag

Det känns lite grand som ett bakslag. Eller ganska mycket egentligen.
Enligt planen skulle jag ha kört uppföljningstest idag. Och åkt skridsko på Vikingarännetbanan imorgon. Blev inget av med något dera.
Tiden för projektet, det vill säga den tid det att träna och blogga, har jag lagt till alla de saker jag gjorde innan. Relativt nyligen lades ju även ett litet barn till i den ekvationen.
Det vore väl egentligen smart att stryka någonting. Att "frigöra tid" är ett populärt och modernt uttryck.
Att stryka sömn har visat sig vara en kortsiktig lösning.
Dagens känsla är:
trött, hängig, och med rinnande näsa - inte optimalt
ont i höger vad och knä (meniskopererat 2003), plus de blåa naglarna - störtlöjligt
känns inte som att jag svarar på träningen, och hjärtat keffar - katastrof
ligger efter på alla plan - inga kommentarer.
Dessutom ingick jag i förlorande laget på innebandyn.

Här på månens baksida finns ändå några positiva inspel.
Idag skickades det in ytterligare en "related article".
Toppen var halvårskalaset i hemmets trygga vrå.