148 dgr kvar: Målen är inte rimliga!

De mål jag har satt upp är inte rimliga, varken teoretiskt eller empiriskt.

Man kan läsa vilken träningslärabok som helst och få förklarat att det teoretiskt sett ska vara omöjligt att förbättra sig 14 % på ett halvår, särskilt om man inte är en pubertetsunge.

Empirin (erfarenheten) säger att:

* jag inte har meriter som tyder på att jag skulle kunna klara uppgiften.
* det är viktigt med erfarenhet vid maratonlöpning, och att man gör sina bästa tider efter ett antal genomförda lopp.
* man blir sämre tränad under första året som pappa.
* man blir sämre tränad under sista året som doktorand.

Ändå är jag fullkomligt övertygad om att jag kan nå målen!
Det är det som gör projektet så roligt.
Staffan (Dahlgren, som skriver bloggen "4:30-fart genom tillvaron") frågade i förrgår om vad jag har för meriter, och han har även på tidigare inlägg kommenterat att 2:55 är ett tufft mål på en premiärmara.
Meriter och meriter... Jag sprang en väldig massa som yngre. Tävlade för Upsala IF och toppade med en silvermedalj i lag-SM 8km terräng M22-klassen år 2000. Inte min förtjänst...
Sedan dess har det varit tio år utan seriös löpning.
Gick över till multisport. Har bl.a. ett par pallplatser på C2 City Challenge, en seger i Åre Extreme Challenge lagklass (men jag paddlade!), och en topp-10 placering i ÅEC soloklass.
Sprang Fjällräven Extreme Marathons 50km-klass åren 2001-2003 med resultatraden 1:a, 2:a, 3:a.
För skojs skull har jag de senaste åren sprungit en del strölopp, bland annat:

2005 Midnattsloppet (10km) 88:e plats på 36:49
2005 S:t Eriksloppet (halvmara) 219:e plats på 1:26:38
2008 Staten Island Grand Prix, New York (halvmara) 390:e plats på 1:37:42

Ha, ha, när man listar det så här ser målet helt omöjligt ut. Kul.
Det som talar för mig är:

* jag har den teoretiska kunskapen. Det är mitt jobb att optimera träning.
* jag är komfortabel och van med långa distanser.
* jag har extremt bra, nej, patologiskt bra fettförbränning efter åren med multisport + fem år som cykelbud.
* jag vann på genlotteriet. Tack mamma och pappa. Tack alla vindpinade rospiggar, envisa dalkullor, och gnetande smålänningar. Trots att jag inte tränat mer än på motionsnivå det senaste decenniet gör jag fortfarande hyggliga resultat.
* jag har enastående support från familjen.

"Mesdames et Messieurs, faites vos jeux!" Ska det gå?

Dagens träning blev en mjukstart med personalinnebandy och nån mils promenad. Jag var för första gången någonsin med i det vinnande innebandylaget! Nytt år - nya möjligheter.

För övrigt tillbringade jag kvällen i anrika Eriksdalshallen. Fick en fribiljett till handbollsmatchen mellan Sverige och Portugal. Det får bokföras som research för fystränaruppdragen.
Sverige vann med massor.
Kim och Carlén sköt skithårt.
En portugis tappade en sko.