143 dgr kvar: Sirapsdag

Det går trögt. Segt.
I forskningsvärlden är det publikationer som räknas.
Ju fler desto bättre.
Ju högre ansedd tidskrift desto bättre.
När man börjar som doktorand får man ett beting: "Du ska fixa det här på fyra år. Kom tillbaka när du är klar." Det betyder normalt fyra publikationer och ett gäng utbildningskurser, vilket är en grymt bra deal för alla som har hygglig självkontroll och planeringsförmåga.
Men sen tillkommer det finstilta. "Jo, just det. Du ska även göra en massa saker som inte driver ditt eget arbete framåt över huvud taget."
Idag lyckades jag jobba för fullt en hel dag utan att ägna en enda minut åt min egen forskning. Varje enskild del i handledning, undervisning, sidoprojekt, fixa med seminarier och maskiner i labbet är givetvis utvecklande ur en långsiktigt perspektiv.
Om man liknar min situation med ishockey så är jag just nu killen som "jobbar hårt i sarghörnen". De sägs behövas och ibland får de fram en passning, men de är f-n inte där man gör flest mål.
Jag behöver verkligen fokusera på att färdigställa tre artiklar som ska vara med i avhandlingen.

Vila idag.
Mer eller mindre frivilligt.
Jag fick ju en hel del positiva kommentarer angående chanserna att nå målen efter inlägget "148 dgr kvar...".
Filip, en kollega på labbet, som siktar mot att kvala till Iron Man Hawaii och är i en liknande livssituation gav mig 5 %:s chans att nå hela vägen.

Dagens "Hjältar från förr": Pontus Djanaieff. Idag inredare i Kanal 5:s Roomserveice. På den gamla goda tiden medlem i Hassangänget, och rösten bakom klassikern "Grilla. Jag tänkte man kunde GRILLA. Till exempel..."