Första passet var längdskidor i nostalgimiljö. De röda stugorna på gärdet är Vassunda IF:s klubbstuga. Här spenderades åtminstone varje tisdag och torsdag höst och vinter i nästan 10 års tid från att jag var nio. Många varv på elljusspåret blev det... Man skulle kuna säga att det var här jag lärde mig träna hårt. I träningsgruppen med bror, Olof, Nisse, David och alla andra var det tävling och kamp oavsett om det gällde skidgång, armgång, hinderbana eller 2,2 km terränglöpning. Det kan verka märkligt att jag bara listade barmarksträning, men eftersom snö var lika ovanligt som en Trisslott med tre klöver så tillbringades vinterhelgerna mestadels i bil med halvtid i nåt norrländskt skidspår.
Idag blev det drygt 12 km upp och ned för knixiga backar i soft tempo.
Efter ombyte, kaffe och våffellunch var det dags för skridsko på sjön Walloxen.
Första iskänningen för säsongen.
Jag tror inte det går att få till sämre is ens om man försöker.
Det var en blandning av dåligt plogad ojämn is med infryst snö, och gamla längdskidspår som halvsmält men lämnat sina knöggliga skelett huller om buller över sjön. Dessutom toppat med helt orimligt många fotspår. Jag tror till och med att nån ridit hästar, eller elefanter, i banan bara för att djävlas.
Men kul var det! Och bra balansträning.
Klarade mig fint tills det var hundra meter kvar. Körde fast ena skridskon som tvärstannade. För ett ögonblick var jag i luften på väg rakt mot en kvinna med en spark. Väldigt väldigt nära att jag kraschtacklade henne som värsta line-backern direkt hämtad ur en amerikansk fotboll-film. Landade dock (inte heeelt kontrollerat) på andra skenan och fortsatte sista biten med märkbart förhöjd puls.
Det var tider det!
SvaraRadera2.2 km ultrarace. Skulle nog landa flera minuter efter de tider vi gjorde då.
Man blir ju äldre. Stelare. Trögare.