Även om jag haft på känn länge att det skulle kunna vara en stad för mig (många av mina vänner har oberoende av varandra hintat åt det hållet) så besökte jag stora äpplet för första gången så sent som 2008. Men under det året blev det en stadig dos direkt med tre besök, sammanlagt drygt två månader, och otroligt många fina minnen. Tack O & W för all guidning och samvaro!Även om en stor del i beroendet ligger i känslan och atmosfären att vara där, på plats, så är det minst lika viktigt att veta att staden finns.
New York förstör för alla andra städer!
Allt finns. På allra högsta nivå. Ingen annan stad kommer riktigt upp i samma nivå. San Fransicso känns som en småstad. För att inte tala om vårt kära Stockholm...
Nu är det drygt ett halvår sedan senaste visiten och jag börjar klura på möjligheterna att knöka in en ny resa i kalendern. För att slå flera flugor på smällen så lutar det åt att jag stryker Premiärmilen 28 mars som årets första löprace och byter ut det mot ett vårigt 15 km lopp i Central Park samma datum.
Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag upplägget!
För övrigt en helt schizofren dag där första halvan ägnades åt lek på golvet, diskussioner med icke existerande ord, barnvagnspromenad och sconesbuffé på Javasavi, medan andra halvan upptogs av momsdeklaration, konferensansökning, träningsplaneringar och forskningsrelaterade excelark.
Ingen riktig träning idag heller men en del gott & blandat med inslag av maghjul, vadmassage, ryggrörlighetsrotationer, och lårstretch.
Imorgon blir det uppföljningstest!
Jag tror att dagens bonusbild talar för sig själv:
Citat av kiddo:
SvaraRadera"Bla bla bla bla. Blaablablabla. Whiiiii..!! Bla."
Inga konstigheter.
Jag vill springa i Central Park!
SvaraRadera