tisdag 12 januari 2010

144 dgr kvar: Fotografering för Fitness Magazine

Att ha en blogg är utan tvekan något av en narcissistisk nummerplåt. "Jag skriver om min vardag och hur jag kokar makaroner - alltså finns jag."
Och vi som skriver vill givetvis att andra läser, kommenterar och suckar djupt i beundrar över att inläggen är så underfundiga, roliga och intressanta.
Förra veckan gjordes en insättning på storhetsvansinneskontot då jag fick ett mail från Fitness Magazine om att de ville intervjua mig.
De skulle göra en artikel om folk som tränar för något lopp och samtidigt har ett vanligt liv. "Artikeln ska handla om hur sjutton ni får ihop era liv." De hade googlat på "Livspussel+träning". Möjligen inte helt otippat hamnade min blogg typ högst upp i den sökningen.

Idag var det dags för intervju och fotografering. Det ska medges att det kändes lite bisarrt att som motionär sitta i en mjuk soffa, sippa bryggkaffe och redogöra för sin träning.

Under hela tiden jag blev intervjuad (drygt en timme) höll sminkösen på att fixa tjejen som skulle fotas före mig. Förutom sminkning av facet var det håret som lockades, klipptes, och plattångades. När det var min tur satt jag i sminkstolen max fem minuter. Fick lite puder i pannan, på näsan, och så gjorde hon så gott hon kunde för att dölja ringarna under ögonen. Hon avslutade med "Jag gör ingenting åt ditt hår. Det får va'. Det ser så fluffigt och tokigt ut."

Fotografens önskmål var en bild rakt framifrån som "måste ha lite aktion". Det resulterade i en position som närmast kan liknas vid det tredje steget ut ur startblocken på ett 100 meterslopp (djupt, framåtlutat och aggressivt).
Som av en tillfällighet är det exakt så jag har tänkt springa hela maran!

Eftersom jag är så bra på att sätta press på mig själv genom att tala om vad jag siktar på så fick jag ju lov att träna idag.
Löpbandet stod kvar.
Varför ändra på ett vinnande koncept? Intervallerna 6 x 4 min ger resultat. Dessutom påpekade ju Nisse att hostan antagligen berodde på för få fyraminutare.
Senast jag körde ett hårt löppass var 11 dec (176 dgr kvar), dvs en månad sedan. Man kan tänka att jag borde tappat på grund av bristande kontinuitet, och att jag därför borde ställa löpbandet på en lite långsammare hastighet än senast.
Jag jobbar inte så.
Höjde farten ett litet snäpp till 16,8 km/tim.
Det funkade fint.
Men man mår inte som Tarzan efteråt, och det är fortfarande en bit kvar till att köra intervallerna på önskvärda 18,5 km/tim.

5 kommentarer:

  1. Du MÅSTE länka till bilden! Säg som det va, de ville egentligen raka bröstet på dig och ta en överkroppsbild.

    Det var något inslag på radio p1 igår om träning med en sk expertpanel, de sa att ungefär 1% av befolkningen lever upp till rekommendationen om minst 30 minuters rask promenad om dagen... Jag brukar gå i rulltrapporna.
    Kör på!

    SvaraRadera
  2. Jag har själv sprungit stockholmsmaran precis så som du säger, djupt framåtlutad och aggressivt. Då klev jag dock av efter 20km. Hade haft magknip i 19 km...;-)

    SvaraRadera
  3. Hehe skoj!
    Nu när du är med får jag väl läsa fitness magazine för första gången. Man kanske också kan få ett tips om "Så får du platt mage på 4 veckor" eller något i den stilen.

    SvaraRadera
  4. 6x4 min regerar.. det blir man stark av...

    SvaraRadera