129 dgr kvar: Dubbla budskap

Det var ju så att senast jag körde ett intervallpass så keffade hjärtat och jag fick bryta, men däremot när jag körde testet i måndags var jag bättre än förväntat.
Det rimliga i det här läget är väl antagligen att behålla farten och faktiskt klara av ett pass innan man höjer. Neäääää! Öka!
Gjorde större ökning än vanligt och landade på 17,2 km/tim (3:29 min/km).

Det gick bra, men var skrattjobbigt. Guuuuh, vad det bränner i benen. Men det måste göra det. Ska man träna ska man göra det ordentligt.
Femtio sekunder in i femte intervallen var det inte roligt. Farligt sugen på att kliva av och nöja mig med fyra. Då hände det. Roger Daltrey skanderade "Who are you? Who, who, who, who? Well, who are you? (Who are you? Who, who, who, who?)". Visa-sig-på-styva-linan-egoisternas nationalsång!
Bilden är tagen efter femte intervallen. Efter den sjätte fyraminutaren låg jag face down på den blåa mattan bredvid löpbandet. Hela världen snurrade fint när jag låg där och flämtade. Ute föll stora vita snöflingor sakta mot marken.

Eftersom huvudet inte är att lita på efter 2 min av första intervallen brukar jag innan jag börjar springa skriva upp vad det är jag ska åstadkomma. Översta raden är intervallnummer. Under det står hur lång vilan är mellan intervallerna och längst ned står tiden då jag ska börja springa igen. I varje vila kryssar man över genomförd löpning.

För övrigt är jag en djävel på listor!