lördag 24 juli 2010

Hur gick egentligen maran?

Målet på maran i Sthlm var ju topp-100.
Hur blev det med det egentligen?
Allt beror ju på hur man räknar...

Här går jag i mål på plats 260, dvs inte godkänt och också en av anledningarna till att jag planerar att springa även nästa år.

Placering:
260 av alla
243 av männen (2:50:48 krävdes för topp-100)
165 av svenska män (2:53:49 för topp-100)
113 i age-group 30-39 (2:57:45 för topp-100)

Nej, det gick inte hur man än räknar.
I och för sig var jag med största sannolikhet topp-100 av svenska män i age-group 30-39...
Bättre lycka nästa gång

måndag 19 juli 2010

Trasigt knä

Precis när suget kommit tillbaka så pajade knäet.
Egentligen är det en liten lön eftersom höger knä inte varit bra sedan operation för över 6 år sedan. Menisk trasig och delvis bortplockad. Men det vill sig inte bättre än att det är nån bit som hoppar snett lite då och då.
Nu värre än vanligt.
Jag kan inte räta benet, men det är inget problem att ha det böjt.
Går konstant runt i inlinesställning så imorgon blir det några mil med Speedskaterskillarna.

Dagen bjöd också på ett tips från coachen: "Spring inte 'idioten' barfota på klistergolv [dvs där det spelats handboll. Info för den oinsatte]. Man kan slita loss trampdynorna."

Fotbad, compeed, och sen sova.

torsdag 15 juli 2010

Sugen på att träna

Så där ja.
Nu är jag sugen på att träna igen.
Det tog nån månad eller så...

Har inte helt legat på sofflocket utan faktiskt skrapat ihop ett par mil på inlinesen varje dag den här veckan (utom mån). Igår höll jag på att köra över en hel barnfamilj i en snäv kurva i Tanto.

Kajak och inlines (och lite lite styrka) i kombination med noll löpning har gjort att vikten klättrat upp till drygt 84 kg igen. Efter maran var den nere under 82 kg.
Efter maran förresten. Hade fått ett brev till föräldrahemmet. Det innehöll en medalj! Jag hade tydligen kommit 3:a på marathon i Upplands distriktsmästerskap. Grattis till mig och tragiskt för Uppland.

Jag har dessutom beställt delar till mina cyklar och researchar nya inlines. Bont eller Powerslide är frågan.
Just nu har jag tre cyklar som inte fungerar och ett par inlines som är på gränsen. Om man träffar dom en bra dag...

lördag 10 juli 2010

Löpning regerar

Ännu en anledning till löpningens förträfflighet!


Fem kommentarer du inte kommer att få höra från en löpare:

1) "Nja, sulan var felvallad idag så jag hade ingen chans."

2) "Jag körde i regn igår så nu är skosnörena helt förstörda."

3) "Asså, ovandelen och underdelen är från olika märken och de funkar inte perfekt ihop så nu kan jag bara köra på hälften av hastigheterna."

4) "Jag är i grym form men jag gjorde en grov miss på kontrollen på bortre långsidan."

5) "Jag tycker vi har fått träna alldeles för lite med den här mästerskapsmållinjen."

onsdag 7 juli 2010

Inlines hos Kungen

Dags för första långturen på skenor sedan marathon-SM i vintras. Egentligen skulle jag bara hämta upp min nya fina Speedskaterströja men då blev jag även inbjuden att åka en vända med start på Kungens parkeringsplats vid Drottningholm.

Fotograf Ulf Haase

Här ser jag ju fortfarande glad och nöjd ut, men satan vad trött jag blev! Totalt körde vi 70 km (+ 4 km uppvärmning från T-banan till startplatsen) och den första tredjedelen gick ok, men sen kände jag typ konstant en hand i ryggen.

Fotograf Ulf Haase

Enda anledningen till att jag ligger en bit framför på bilden är att de andra körde ryckintervaller, men jag pallade inte det utan gled på i ett jämnt långsamt tempo...

Efter kajaktur och inlinesrunda (drygt 3 tim) är min rygg mycket tveksam till mig som vårdnadshavare, och har redan anlitat högt ansedda advokater för att få mig omyndigförklarad.

måndag 5 juli 2010

Kajakrunda i bildformat

Allt började nice och fint. Det var inget problem att steppa upp ur sängen vid 3:30.

Frukost bestående av kaffe och gröt (det var ju på allvar det här!) inmundigades på bryggan. Vi får skylla på orutin med packning och fix för vi gled inte iväg från bryggan förrän 04:22.

Kunde inte valt en bättre dag. Solen i blicken och spegelblankt på Mälaren. Vi valde att starta rakt österut med motiveringen att vi då skulle få medvind och medström på de avslutande delarna Hjälmare kanal och Arbogaån.

Fort gick det också! Utan att förta oss gled vi under Kvicksundsbron efter mindre än 1,5 timmar. Vår grundidé om en 15-timmarstur reviderades till att vi nu snarare pekade mot en sluttid på 12 timmar.

Vi visste att vi skulle behöva bära kajakerna vid 10 platser. Vad vi inte visste var att det var så satans långa lyft!

Just det här lyftet var inte utmärkt på kartan så det blev en bonus. Rakt igenom Torshällas centrala kvarter. Och det räckte inte heller med 50 meterslyft förbi själva Slussen. Nej då, minst 500 m runt kvarter och över broar. Träkajakerna är ganska breda och saknar "bärstroppar" så vi fick helt enkelt bära en kajak i taget och sen gå tillbaka och hämta den andra. Fram till det här lyftet hade vi hållit vår 12-timmarsfart, vilket betydde att vi passerade ca kl 8 på lördagsmorgonen. Helt öde i byn. Sånär som på ett kroniskt överförfriskat par som lovade vakta den ena kajaken när vi bar iväg på den andra. Herren vinglade betänkligt i sina sandaler när han i positiv anda beskrev hur man ska bära en kajak och även leva sitt liv. Damen saknade typ halva ansiktet och sa inte mycket, men gjorde några inlägg med ett häxliknande kraxskratt. Vi kånkade iväg med vår ena farkost med tanken att vi med stor sannolikhet skulle hinna ifatt paret inte alltför långt ned på vägen utifall de fick för sig att knycka den andra. När vi var nästan tillbaka slog det oss att min mobiltelefon låg fullt synlig på sitsen...
Väl tillbaka såg vi att paret hade sjappat men att mobilen var kvar. Sweet, annars hade det inte blivit några bilder till det här blogginlägget.

På väg uppför Eskilstunaån märkte vi att motströms och motvind sinkade oss märkbart. Vi fantiserade med inlevelse om att träsksvävare skulle komma flygande ut genom vassen och över både oss och kajakerna. Alternativt rakt igenom våra ekipage så att det bara blev kaffeved kvar av alltihop...

Det var ganska trångt under vissa av broarna inne i Eskilstuna. Här någonstans kom vi på att jag glömt att packa ned matsäcksmackorna. Katastrof! För att spara tid hade vi förberett allt kvällen innan och lagt in dem i kylen. Vi löste det genom att ringa in supportteamet och övertalade dem om att ta med mackorna och komma till Alberga, strax efter mitten av Hjälmaren.

Den sista vilan.
Det tog oss 3 timmar att köra första 25 km. Sen var det stopp. De andra fjärdedelen tog över 8 timmar... Nästan tre av dem var lyfttid. Och så stannade vi ju och käkade ett par gånger.
Det bestämdes att räckte så. Att vi skulle stanna en stund här på ön (Stora Kvisslaholmen) och sen ta oss samman för färden över halva Hjälmaren.
Nisse fick här ännu en utomordentlig möjlighet att på nära håll studera E-tunadialekt då en hel koloni hade sommarflutit till den lilla gästhamnen.
Lite tidigare, på det sista lyftet, som definitivt inte var handikappanpassat, hade vi i en höghöjdslyftsituation på hala klippor pajat både ena kajaken och mitt högra knä. Lyckligtvis inga hål i båten, men skäddan for all världens väg. Den ser inte mycket ut för världen, men se för allt smör i Småland till att ha den kvar! Kajaken snodde runt så fort jag släppte paddeln. Definitivt inte optimalt över "öppet vatten"...
Nisse matade på. Böjde ner huvudet och fortsatte veva. Så var det typ sista fem timmarna... Vid något tillfälle kom han på sig själv när han var på väg rakt in i vassen.
Sista biten (11 km) tog 1.45, och efter drygt 13 timmar var vi klara för den här gången. Totalt blev det nästan 70 km. För att vara första passet för säsongen får det anses ok. För att vara Nisses första pass över huvud taget får det anses uppseendeväckande!
Vi får köra hela rundan på 100 km en annan gång.

När vi blivit hemforslade somnade vi som små grisar i sofforna på altanen.
Over and out!

fredag 2 juli 2010

Kajakprojekt

Imorgon är det dags att genomföra ett kajakprojekt som funnits i tankarna ett par år.
Det handlar om en kajakled på 100 km. Man startar i Kungsör och paddlar Arbogaån - Hjälmare kanal - Hjälmaren - Eskilstunaån - och så Mälaren tillbaka till Kungsör. Enligt turistinformationen är det en veckotur, men vi tänkte köra non-stop.

Startpunkten.

Strut (aka Ivica aka Nisse) och Koma ska starta turen i soluppgången kl 3.49.
Varken Strut eller Koma har suttit i en kajak i år. Ingen har heller på allvar tränat överkropp sedan 2006.
Senast Strut och Koma paddlade tillsammans slutade det med att de blev upplockade av turistfärjan MS Kung Carl Gustav som var full av frusna italienska utbytesstudenter. Fotoblixtarna gick varma medan de kraftigt nedkylda kanotherrarna fördes till pannrummet där de skakade så grovt att de spillde ut allt te ur kopparna.
För att bättre på oddsen skippar vi lätta moderna kajaker och använder oss av softa hemmabyggda träkajaker.

"Jag tror aldrig jag har paddlat enmanskajak... Bara Pocahontaskanot."