Bläddrade i Fitness-tidningen för att se vad som stod i resten. Ett uppslag hette "Inspireras av en träningsblogg!"
Hoppade till på raderna "Efter att i fem år satsat på athletic fitness, bodyfitness och classic bodybuilding har hon nyligen sadlat om till - långdistanslöpare! Och hennes mål för 2010 är inte att leka med. Hon ska springa maran på 2.46."
Naee... Dom måste ju ha skrivit fel. Det kan inte vara många tjejer som springer under 2.46.
Kollade givetvis mariaandersson.wordpress.com. Jo då, målet var 2.46. Bland det första jag såg var en bild på "löparen och atleten" Maria. Verkade vara från målgången av Stockholm marathon. Steget såg inte alls ut som 2.46-tempo. Mitt närsynta falköga urskiljde 4:30-Staffan på samma bild [!]. Slog ihop ett och ett (plus kollade resultatlistan från 2009) och läste: 3.23.58.
Det hela verkade märkligt. Nyfiken och fängslad fortsatte jag att läsa bloggen.
Via en bild på pizzaätning med tillhörande text "Efter Växjö marathon" och lite detektivarbetet hittade jag inlägget "Min gulddag". Resultatet i Växjö var seger på tiden 2.52.22! Så där ja. Plats 8 på Sverigestatistiken för 2009 och pers med 28 min på fem månader.
Hatten av! Där ligger man i lä.
Som jämförelse så krävdes 2.26.27 för 8:e plats på herrrarnas lista.
Ingen träning alls. Vilodag enligt plan och inställning att springa varannan dag. Men fick ett paket med posten med kvällslektyr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jamen det är ju JAG!!! Helt oväntat. Och nej, i mitt fall var det inte mycket i löpsteget just då som påminde om 2:46-tempo, riktigt trött och sliten och med uppenbarligen dålig teknik.
SvaraRadera