72 dgr kvar: Central Park

Så här ser det ut ungefär vid starten för söndagens 15 km-race. Notera de vårigt blommiga inslaget på träden.


Jojje sa att det är rundan runt Jacqueline Onassis Reservoir som gäller (stora blåa plumpen i mitten på parken/kartan). Nu funkar ju inte riktigt det om man ska ha typ fem tusen löpare varvandes på den fina smala grusvägen. Istället går tävlingen knappt två varv på "The Loop". Vilket är den överlägset mest kärlekslösa rundan i parken. Hela parken är löpbar på ett myller av smågrusvägar och stigar över kullar och gräsytor förbi ett otal vattendrag, det vill säga orimligt trevlig löpning med tanke på att det är mitt på Manhattan. Längst upp i norra delen kan man till och med få till något som liknar terränglöpning. Men nu är det alltså inte på de härliga stigarna jag ska springa. Det finns fyra biltraverser genom parken, men de är så gott som nedgrävda, och så finns det en bilväg som går i utkanten runt hela parken. Bilden nedan är tagen på raksträckan efter knappt 1,5 miles. Asfalten är uppdelad så här hela varvet: Till höger är det två filer enkelriktad bilväg, innanför kommer en enkelriktad cykelväg (gissa om det är många landsvägscyklister på alldeles för dyra hojjar som pumpar varv efter varv), och längst in cykelvägsbred löpbana (som enligt skyltarna är enkelriktad åt andra hållet...). Tittar man innan för asfalten så kan man skymta en gruslöpväg. Längst till vänster i bilden där uppe där det ser ut som träden tar slut är rundbanan bredvid staketet till reservoiren. I alla filmer där någon springer i Central Park är det en sekvens där de springer längs det staketet.
På skylten står det "East 90st". I början på East 89st ligger New York Road Runner Club som styr maran och alla andra arrangemang med järnhand. Jag joggade in svettig och dan och hämtade upp nummerlappen i de heltäckningsmattebelagda lokalerna med stukatur och kristallkronor.

Löpningen då? Jo, det gick klart bättre än gårdagens runda. Första varvet, ca 8,2 km, tog drygt 35 min (ca 4:30-tempo). Jag körde ett varv till men det blev uppstyckat av fotograferingar och nummerlappsfix. Vaderna och benhinnorna tar stryk av asfaltslöpningen. Det får bli extra mycket stretch, massage och zongel.

Så här det ut i den mest turistiga södra delen av parken där man är nere och vänder. Att åka häst och vagn är ett populärt nöje. De som inte tycker att det är fair att en trött kuse drar runt på en kan istället plåga någon ur lokalbefolkningen och ta en tur med en cykelrickshaw. Mies kommentar var: "Åh, det är synd om honom. Dom é ju så tjocka som sitter i!" När hon såg att de tar $90 per halvtimme ändrades det till "De' é faan inge synd om honom!"