78 dgr kvar: Destruktiva beslut?

Dagen bestod av en lång radda potentiellt destruktiva beslut.

1) "Jag" beslutade att det räckte med sömn kl 06.00. Märkligt. Jag var nästan helt övertygad om att klockan inte skulle ringa förrän kl 8.

2) Jag beslutade att jag inte var sjuk, baserat på att jag varken hade ont i halsen eller gult snor.

3) Nästa tveksamma beslut var att köra transportcykling. Ingen har någonsin finslipat löpformen genom att trampa runt på en extremt lågsadlad (fråga inte...) hoj. Dessutom la det ju till nån timme fysisk aktivitet på det redan shaky beslut #2.

4) Eftersom det var sista fredagen i stan på ett tag kändes det roligt att få köra lite plastpinnehockey med valda delar av personalstyrkan. Det var dubbelt destruktivt med tanke på hög puls i kombination med icke-maratonmässigt rörelsemönster.

5) Som grädde på moset spände jag bågen till bristningsgränsen och körde intervaller också. Risk för att vara destruktivt på så många plan...
a) Man behöver inte en examen i träningslära för att fatta att det hade varit smartare att börja lugnt. Dagen blev av "bära eller brista"-karaktär: antingen funkar allt bra och då kan jag tävla i Sumpan på söndag (men dagens träning är snarare bra för racet nästa söndag) eller så blir det värre och då blir det ingen tävling den här helgen.
b) 4 x 4 min även denna gång. Tänkte att det vore nice att höja till 18,0 km/tim, men det gick inte så det fick bli 18,1 istället (3:19 min/km). Tveksamt att höja efter veckans situation. Men genomförandet gick bra.
c) Smet från tvättiden för att hinna köra intervallerna. "Men! Skit i tvätten då! Kör din träning. Du blir ju ändå odräglig annars." Potentiellt destruktivt beslut är bara förnamnet...

Nu är juryn i sammanträde. Svar väntas till morgonen. Himmel eller pannkaka?