85 dgr kvar: Fredagsstraff

Asså, jag är inte het nu. Vill inte göra någonting. Jag ber att få förtydliga: ingenting.
Men eftersom träningen bortprioriterats både ons och tors (transportcykling 30 km)tänkte jag ändå att jag borde straffa kroppen idag. Verkar ha blivit en fredagstradition.
Blev ändå inte så farligt till slut.
1) Sprang 7,6 km till labbet på 39 min med 5+ kg ryggsäck.
2) Lirade personalinnebandy à la spring i hörnen.
3) Sprang hem 7,6 km på 38 min med ännu tyngre ryggsäck.
Om jag sa att det nu på kvällen känner mig piggare och starkare skulle jag ljuga. Ordentligt.
Jag räknar med att situationen fixar till sig om jag bara jobbar igenom det, men det som stör mig är att veckans lilla ökning i löpta meter gör att låren känns lika tunga som Mattias Claesson på sista varvet. Dessutom blir jag "trött" i knäna...

Trots min urlakade känsla lyckades jag få iväg ett artikelmanus (related publications) till medförfattarna.

Fick tillbaka kommentarer på ett annat artikelmanus (avhandlingsarbete) från medförfattaren och vegan-triathleten (störtlöjligt!) Filip. Det var ett evinnerligt tjat om korrelationer! Som till råga på allt visade sig vara både korrekt och helt relevant. Ja, vad ska man säga... Gör om - gör rätt.

Annars var dagens heta diskussion i forskarkorridorerna huruvida P-O Åstrands bok "Hur man skall få bättre kondition" kom ut 1962, 1960, 1958, eller 1956. Efter flera sidors bläddrande, telefonsamtal och seriösa efterforskningar hade både 1962 och 1956 strukits. En avgörande anledning var att P-O hade korrekturläst manuset på en bergstopp på över 4000 möh år 1957.
Bibliotekspersonal inkallades och efter arkivsökningar i bästa Indiana Jones-anda fastslogs: 1958.
Puh, det är ett hårt liv att vara forskare!