97 dgr kvar: Typiskt & balett

Första dagen på första renodlade löpperioden, och som ett brev på posten kom första bakslaget. Vaknade med ont i halsen och täppt näsa.
Löpning byttes mot kraschsömn i soffan.

För ett par år sedan gjorde jag ett jobb åt Kungliga baletten. Det var en liten pilotstudie om det är så att fysträning under sommaruppehållet ger bättre dansare. Döh. En kille fick extra noggrann styrning. Han gick framåt rejält och fick fast anställning i baletten. Det var ju kul och bra (även om massor med andra parametrar spelar in). Dessutom lyftes fysträningen upp ett snäpp och så anställdes en fystränare.
Tog ut arvodet i biljetter. Har fortfarande fyra finplatser kvar. Plockade ut två platser till dagens föreställning av "Onegin".
Efter noga övervägande beslutade vi att Stella ännu inte var mogen för helaftonsbalett. Eller, beslut och beslut... Vi hade två biljetter och Stella fick stryk i klunsen. Hon är sorgligt lättläst eftersom hon alltid kör "sten".
Hon fick vänta på en bänk i foajén.

98 dgr kvar: Skridskosäsongen är över

Jaha, lite snopet, men nu är skridskosäsongen över eftersom helgens båda tävlingar (Johnny Nilsson Marathon och Sollentunaloppet) ställdes in.

Sammanfattningsvis har jag varit på pallen i alla lopp jag kört. 1:a Krogrännet, 2:a Vikingarännet och 3:a på SM. Det är klart steg framåt jämfört med förra året. Även om det var med fallande placeringar...
Dessutom har jag provat, och tävlat i, hastighetsskridskor. Cool grej, även om fötterna inte var helt tillfreds med situationen.

Period 3 avklarad en vecka senare än planerat (se hela planen i inlägget 150 dgr kvar: Grovplan).
Period 4 blir fr.o.m. 28 feb - 28 mars, med justering att premiärloppet blir en vecka tidigare (21 mars) på Två Sjöar Runt 16,7 km.
Uppföljningster 2 mars och 22 mars.
Fokus på hårda intervallerna samt distanslöpning, varav en hel del transportlöpning.

Soft vilodag med påhälsning och lunch hos äldsta generationen, middagsgäster (inkl. gudson), handbollslaget vann, och cykel-Fredrik presterade på Cypern.
Sångtips.

99 dgr kvar: Så kanske man inte ska göra...

...men ibland känns det ändå bra att straffa kroppen.

Veckans hittills i stort sett obefintliga träningsdos behövde bättras på. Att samla ihop allt till fredagen är väl inget man egentligen kan rekommendera...

Började med 8,2 km transportcykling. Lite hårdare, lite grisigare och blötare än vanligt.

Fortsatte med dubbla maxtester. Jo, på allvar! I forskningens tjänst körde jag först ett maxtest tills jag flämtande ramlade av arm+bencykeln. Sen vilade jag i femton minuter och gjorde om samma procedur igen.

En arm+bencykel gör att man kan belasta centralcirkulationen (hjärta, blodcirkulation) hårdare än på annat sett, möjligen med undantag för diagonal längdskidåkning i uppförsbacke. H-C Holmberg som numer är SOK:s utvecklingschef och håller till i Östersund byggde den maskin jag körde testerna på efter tidigare modeller utvecklade av den levande legenden P-O Åstrand. I ett inslag i TV4 Nyhetsmorgon för en tid sedan testades reportern Lelle Modig på en liknande arm+bencykel.
Testresultat? Eftersom det inte var samma upplägg så kan man inte riktigt jämföra siffrorna. Men jag kan säga att det var helt ok.
Jag kör ett nytt uppföljningstest i löpning på tisdag.

Sen körde jag personalinnebandyn före lunch. Tänkte att jag skulle springa mycket för att bli rejält trött. For som en skottspole mellan hörnen. Placeringsspelare? Skulle inte tro det.

Efter lunch och en del tid hukad framför datorn var det dags för nästa del i nedmanglingen. Skridsko på rundbanan på Östermalms IP. Aj, aj, aj. Fötterna mottog beskedet under protest. Men om jag ska tävla på söndag behöver jag lite balans på skenorna. Planen var att skrinna i 40 min. Efter fyra minuter ville jag bara gå av och lägga mig i ett hörn och grina. Ont som satan, trötta ben, sliten, och tom på energi. Men vis (eeh...) av multisporterfarenhet så vet jag att allt går i vågor. Det tog tio min innan jag tycker att jag gjorde ett riktigt skär med högern, och tolv min innan en godkänd kurva. Efter tjugo min knöt jag om skridskorna. Eller knöt och knöt... ströp blodet, helt enkelt. Fokus var teknik. Det tog trettio min innan jag balansgled en hel långsida korrekt på vänstern.
Men sista tre min var helt ok åkning i bra fart. I efterhand glad att jag genomförde passet. Fötterna tveksamma.

Avslutade med geggig transportcykling 8,2 km hem igen.

Och jo, jag hann jobba också. Fick dessutom en vetenskaplig artikel accepterad idag. Den handlar om att det går åt mycket energi att köra multisport, att det är svårt att få i sig tillräckligt, och att det är bättre ju mer man käkar.
Men den ska inte användas i avhandlingen.
Ställningen i dagsläget: Avhandling 1 - Related publications 4

100 dgr kvar: Babysim

Sista chansen.
Jag har haft "Hinner inte nu. Jag går med nästa vecka." som standardsvar angående Stellas babysim. Idag var det sista simdagen. På andra kursen...
Mitt val var att antingen träna själv eller bada med barnet.
Således låg jag och bubblade under vattenytan i en pissljummen meterdjup pool med andra nyblivna föräldrar som hade flytkuddar inopererade i buken.
Men det var mysigt, och jag tror det är bra och viktigt för Stella att känna sig bekväm och säker i vatten.

Dagens icke-träning blev endast 15,6 km transportcykling, teknikknäböj (3 x 10 rep), dynamisk hamstringsstretch (2 x 2 ben x 10 rep), och promenad labbet-Slussen.

Idag kom tidskriften Fitness Magazine:s marsnummer ut. Jag intervjuades angående bloggen, livspusslet och projektet (se inlägget 144 dgr kvar) så därför skickade det ett ex hem i brevlådan.

När jag satt framför datorn på labbet vid femtiden fick jag denna bild i ett MMS med texten "Klappa pappa."
Ähh, kom igen nu, va! Så illa är det väl ändå inte?

101 dgr kvar: Att träna eller inte

Ooohh... Svårt val.
Tuff dag i soffan med datorn i knäet. Bra driv i forskningsskrivprocessen. Dessutom hann jag med sådana där oundvikliga saker som att lufta elementen, boka flygbiljetter New York - San Francisco, ringa och skälla ut en Teliatant för att de skickat en faktura på ett uppsagt abonnemang.
Hade dock planerat att springa intervaller idag.
Skulle jag cykla till labbet, köra intervaller på bandet, hämta ett papper (det enda jag skulle behövt göra på labbet rent arbetsmässigt), och cykla hem igen?
Eller skulle jag skippa det och vila istället?
Fortfarande ingen känsel i tårna så svaret blev givetvis att softa.

Men sen hade Snabba-fötter-Kenth kommenterat på gårdagens inlägg att tiderna på maran var bättre förr i tiden. Det är helt sant, och det gäller egentligen alla konditionskrävande tävlingar. Segrartiderna är samma men bredden är sämre. I sann forskaranda var jag tvungen att kolla exakt hur stor skillnad det var. Diagram över tid och placering vid olika marathon (medel över 5 år). Blå ruter med gul kant = Sthlm 2005-2009, röd triangel med blå kant = New York 2005-2009, gul fyrkant med blå kant = Sthlm 1986-1990.

Det är helt sjukt stor skillnad!
Min runt-100 placering på 2:55 i dagsläget hade i slutet av 80-talet räckt till typ 600:e plats. En viss anledning kan vara att loppet numer blir fullt väldigt tidigt och en del topp 1000 löpare inte får plats, men det förklarar ingenting av skillnaden under 2:40 eftersom alla som springer så fort kan anmäla sig (nästan) ända från till tävlingsdagen.
Vi är sämre och mesigare nu helt enkelt.
New York har fler startande (över 43000!) och högre status (World Marathon Majors) men det är tänkvärt att det ändå inte är svårare att ta en framskjuten placering än i Stockholm på 80-talet.

Puh. Blev inspirerad av att kolla tider och marathons. Inspirerad eller ångestattackerad. Same same.
Ut och spring!
Men... för att omformulera Olle Ljungström "Men det blir nog en till kaffe och en jelly bean". Förutom lite maghjul så får jag bokföra dagen som vila och laddning av alla batterier.

Dagens bloggtips:
Aggro-Jojje på Runner's World vill se fler smällar.

Dagens citat:
Skidlegenden Thomas Wassberg med fyra OS-guld (!) i ryggsäcken svarar på frågan "Hur går det för Tre Kronor?"
"Jag bryr mig inte. Det är ett sådant jäkla tjat om hockeyturneringen så jag har tröttnat. Har inte ens koll på vilka Sverige möter i nästa match."

102 dgr kvar: Uppochnedvända världen

Det är tokigt. Stureplan ser mest ut som torget i Sveg. Idag såg jag en snubbe på längdlagg som diagonalade ut från Humlegården. Ut på Sturegatan!
Jag är lite osäker på tidslinjen men jag misstänker att hela den här shenaniganen startade av att de hängde upp kristallkronor i träden på Nybroplan.

I den här uppochnedvända världen är det kanske på sin plats att min marathonblogg handlar om marathon.
För en gångs skull.
Inte så att jag löptränat eller nåt. Fysiska aktiviteten var 30 km (7,8+7,2+7,2+7,8)snötransportcykling, plus ryggrotation, hamstringsstretch och teknikknäböj.
Men däremot roade jag mig i början av projektet med att göra ett diagram över vilka tider som har krävts för olika placeringar i Stockholm marathon de senaste fem åren.

Snittsegertiden är 2:16:37, sen så är det lång tid mellan placeringarna och för 50:e krävs inte bättre än 2:45:38. Mitt mål är ju topp 100 och då krävs historiskt 2:53:05. Strax över tre tim (3:00:43) ger placering 200, därefter 500:e på 3:14:08, och topp 1000 på 3:26:04.
Men sen beror det ju väldigt mycket på väderförhållanden på tävlingsdagen.

103 dgr kvar: Fasansfullt sliten

Det går tungt nu...
Trött och osugen. Fortfarande ingen känsel i stortårna.
I den här pusselverksamheten verkar det vara över gränsen att tävla tre helger i rad. För lite återhämtning, helt enkelt. Inte så mycket fysiskt eller prestationsmässigt utan mest för huvudet.

Forskningsmässigt framsteg i och med att jag idag skickade tredje versionen av en av avhandlingsartiklarna till medförfattarna. Om de ok:ar så är nästa steg att skicka in det till en tidskrift. Sen återstår bara att få det accepterat... Plus tre ytterligare arbeten.

Ingen träning. Promenerade från labbet till Slussen och höll på att frysa facet av mig. Minus 13 grader och öppet vatten är ingen höjdare.

Veckans dissning kom från min 95-åriga mormor som hälsar (via min mor):
"Kan du skicka ett kort på mitt barnbarnsbarn så att jag får se hur stor hon har blivit. Jag får ju aldrig träffa henne."
Det kanske är läge att göra ett besök i helgen...

104 dgr kvar: Inställt

Söndag morgon. 07:30 upp och hoppa.
Sollentunaloppet, 42 km skridsko på Norrviken, väntade. Samma procedur med fix av kläder, packning, frukost, langningsdricka.
Måttligt sugen på att tävla.
Fötterna var helt trasiga efter gårdagens kyla. Ingen känsel i främre delen av åtta tår. Blåsor på fyra. Plus insidan av båda hälarna. Dessutom hade samtliga tåleder kraftigt inskränkt rörlighet på grund av "korvsvullnad". Det blir ju bara härligt att trycka ned dem i skridskorna igen...
Skottade fram bilen.
Halkade i all kurvor. Hämtade brorsan på Gärdet. Han hade lovat att köra en favorit i repris med sitt uppdrag som support, djupfryst snubbe i dunjacka, och langare.
Garvade åt vinterväglag och snölandskap på Valhallavägen.
Kom till Roslagstull innan Sonny ringde.
Loppet inställt.
Det var för mycket snö på banan. Plogarna körde fast. Och snöslungan jobbade för långsamt.
Jag skulle ljuga om sa att jag var jätteledsen när jag vände bilen och styrde hemåt mot fotbad, kaffe och soffa.
Dessutom blir ju skidskosäsongen längre eftersom de siktar på att köra loppet nästa vecka.

Lycka är ett osett avsnitt av "How I met your mother" på TV kl 11.15 en ledig söndagsförmiddag.

105 dgr kvar: SM marathon skridsko

Upp och hoppa vid tio i sju. Grötfrukost funkade ju bra förra helgen som det är väl bara att fortsätta.
Två timmar i bil till Orsa. Väl inne i byn skulle vi hitta till startplatsen. Vevade ned rutan och frågade ortsbefolkning om vägen "Ska ni åka skridsko på sjön? Idag?!?!"
Tveksamheten var befogad. Det var kallt. Och blåsigt.
Man skulle köra 50 km uppdelat på fem varv på en 10 kms slinga. Första halvan var fin is i tokmedvind. Sen vände man och åkte tillbaka på dålig is i tokig motvind.
I omklädnings/värme/cafeteria-tältet samlades åkarna. Satan, vad fina och seriösa grejer alla hade! Aha, matchande pjäxöverdrag hade ju varit smart. Den där killen har tävlingsdräkt med huva!

Starten gick och första varvet var promenadtempo.
Ut på andra varvet drog storfavoriten David Hjalmarsson (klubbkamrat i Sthlm Speedskaters) iväg. Killen i tävlingsdräkten, som visade sig vara Matt X Richardson, hängde på. Jag också. Vi fick en jättelucka direkt.
Men jag är inte tillräckligt stabil på grillerna. Körde ned i sprickor och ramlade som en vante ett par gånger. Tappade de andra två efter ca 17 km.
Sen var det bara att ligga och borra själv. Jobbiiiiigt!
Först motvinden till 20 km.
Sen ett helt varv till. Tyckte mig se en grupp på tre förföljare i vändningen upp mot vinden, men inget jag tog hänsyn till.
Tryckte på i medvinden efter att ha passerat 30 km. Började få ont i ryggen. Frös om händerna. Kallt i facet.
Vid 35 km såg jag att förföljarna var rätt nära. Vid 37 km ramlade jag för fyrahundrade gången och väntade in gruppen. Det är helt otroligt hur mycket lättare det är att åka och peta i draget bakom!
Ett drygt varv i teamåkning. Jag hade kollat ut att jag skulle göra sista rycket i den värsta motvinden en knapp km före mål.
Nu blev det inte så. Blev uppvinkad för att dra lite tidigare.
Tryckte på lite hårdare. Fick helt oväntat en lucka. Då tryckte jag på allt jag hade - jag skulle ha den där medaljen!


David hade tagit guldet några sekunder före Matt. Jag gled in på bronsplatsen. I Speedskaters-tröja!

Nu tänkte jag lista alla duktiga som saknades på startlinjen och inte ställde upp på grund av allt från skada till Rammsteinkonsert.
Men, ähh, f**k it! Ställer man inte upp så kan man inte vinna medaljer.


Det syns inte på bilden men jag står och frysskakar på prispallen.

Sen var det extra lång bilresa i snökaos hem.
En trevlig roadtrip avslutades med chokladmousse, kaffe och Champagne!

106 dgr kvar: Mellandag

Halvdag arbete framför datorn i hemmet. Får jobba ikapp söndag em/kväll (efter dubbla skridskotävlingar...)
Ingen träning. Attackvila.
Kom på att jag borde fixa sportdryck och flaskor för langning under morgondagen.
Det fick bli en häxblandning av lite olika pulver som låg och skräpade i skåpet.
Sonny lovade att rycka ut som en räddande ängel och slipa till mina lånade hastighetsrör. Således första pitstop i Uppsala.

Så var tanken i alla fall. Men minutplanering funkar ju inte hundraprocentigt med litet barn, jobb och fix. Kom iväg lite sent men värst var alla bilköer. När vi passerade Sollentuna insåg jag att vi inte skulle hinna träffa Sonny i fönstret i hans schema. Stannande på McD i Upplands Väsby istället. Softa ned lite.

Snöoväder och bilåkning. Back in the days var det under vintertid snarare regel än undantag att sitta i bil på väg mot norra Dalarna på fredagseftermiddagarna. Längdskidtävlingar på helgen och hem igen söndag kväll. Radioprogrammet Hassan (som sändes söndagskvällar åren 1993-94) var en viktig spelare på dessa resor. Efter att det slutade sändas på radio spelades cd-skivorna både i bilarna och på vandrarhemsrummen till det blödde ur öronen.
Tidsperioden efter (dvs 1995-2002) kom radioprogrammet Rally som förgyllde otaliga fredagsresor mot ödemarken.
Det är alltså 4,5 timmar i bil för att nå Orsa. Det är ju skitlänge! När man som liten pajsare inte hade allt det här vuxna pusslandet att göra så reflekterade man inte över all tid som "försvann".
Färden gick till nu bara till Hofors för övernattning.


Vi möttes av finmiddag, kaffe och kaka, samt gästhus i bästa dala-anda. Kurbitsmålningar, lågt i tak och öppen spis. Tyst, vackert och avslappnande.

Ska bli spännande att köra imorgon. Väderleksrapporten för Orsa imorgon kl.11-13säger -14 grader, molnigt och blåsigt (14 ms). Lite tråkigt att så många åkare väljer att inte ställa upp.

107 dgr kvar: Investering & tekniklektion

Aaooh... Tunga ben. Gårdagens intervaller tog riktigt hårt. Låren svaga och vaderna trasiga.

Gjorde en enorm investering idag. Plockade fram ett presentkort på Team Sportia från förra årets andraplats i Johnny Nilsson marathon (skridsko i Värmland). Spatserade runt i hela butiken i PUB-huset. Spenderade totalt 138 riksdaler och gick därifrån med ett par New Line-strumpor och nya snören till hastighetsrören. Kolla!

Det kan ju vara en bra grej att kunna använda hela snörningen (jfr 109 dgr kvar).

Träningen var, förutom transportcykling 23,2 km (7,8+7,2+8,2), skridsko på rundbanan på Östermalms IP. Tredje gången på hastighetsrören. Det blir ständigt bättre (i och för sig svårt att gå åt andra hållet...). Körde lite stegeintervaller med Speedskaters-Måns. Hade inte en susning av en sportmössa att hänga med!
Efter den upplyftande upplevelsen fick jag tekniklektioner à la två min-skolan av Erik [? namn, efternamn - nån som kan fylla i?].
"Du har potential. Du måste bara lära dig att åka djupare, med bättre skär och bättre balans."

Fick låna en tävlingströja till lördagens race av Måns, tillika ordförande i Speedskaters.
Lånade skridskor, lånade kläder, egna ben.

108 dgr kvar: Hjärnkontoret

I gårdagens avsnitt av SVT-programmet Hjärnkontoret (kan ses t.o.m. tors 29 april) skulle programledaren Frida Nilsson springa Stockholm marathon. Tanken var att hon skulle göra ett gäng tester före och efter loppet för att se vad som händer med kroppen.
Jag fick uppdraget som testledare och vetenskaplig "fixare". Alla tester skulle vara "på ett enkelt sätt"... Inspelning i samband med förra årets mara.
Programledar-Frida var uppriktigt trött och sliten efter sina kilometrar. Till TV-teamets stora förtjusning!

På löpbandet som användes i inslaget genomfördes dagens intervaller. Det kommer att vara veckans enda löppass.
Stor dramatik redan innan jag startade: skulle köra på 17,7 km/tim men det gick inte att knappa in! Det fick bli 17,8 km/tim (3.22 min/km) istället. Mental påfrestning.
Testledar-Frida funderade: "Körde du inte 4 intervaller på 17,6 förra gången?"
Svaret var: "Jo"
Testledar-Frida: "Och då tänker du både öka till 6 intervaller och 17,8 trots att du inte sprungit nåt sedan sist?"
Svar: "Ja"
Testledar-Frida: "Hade du gett det rådet till någon av de du tränar?"
Sver: "Nej"
Men det gick bra. Lite hulkande under löpningen på fjärde intervallen, men annars var största problemet skridskohöften. Det är helt uppenbart att skridskoåkning pajjar löptekniken. Det tog till tredje intervallen innan det släppte så att jag fick till ett någorlunda ok steg.
Under träningarna går Ipoden på shuffle så man vet inte vilka av de niohundralåtarna som man får höra. Men den här gången var timeingen perfekt! När det var dags för sista intervallen började Blurs M.O.R. pumpa. Så dj-la nice! Den räckte tills det var sådär 45 sek kvar och efterträds då av Cornelis version av "Den glade bagaren i San Remo". Det gick inte att göra annat än garva. Det var lätta sekunder. Kontraster regerar.

Och jo, jag vet att det pågår ett OS. Och jo, jag vet att svenskar gör grymma prestationer och vinner fina medaljer, men jag tänker sanera mina inlägg från alla kommentarer om det.

109 dgr kvar: Skridskotest & nytt projekt

Testade hastighetsrören på Brunnsviken under långlunchen. Japp, isen finns där under snön. Någonstans.

Anledningen var givetvis att bestämma om jag tror att jag klarar av att åka på dem på lördag.
Första varvet: Nja, det går sådär, men det kanske hade varit bättre utan snön.
Andra varvet: Nej, jag kommer bli trött och få ont i ryggen.
Tredje varvet: Jaha, det är så här man ska göra!
Dom som vet säger att man får högre maxfart med riktiga skridskor = vinner i spurten. På lördag kan man säkert räkna med att det kommer att stå en del skidkunniga dalmasar på startlinjen. De kör antagligen med skidpjäxor. Då bör jag köra med hastighetsgriller för bästa chans på en bra placering.

Förutom knappt en timmes skridsko var dagens transportcykling 35,4 km (7,8+7,2+2,7+2,7+7,2+7,8).

Idag dök det upp ett nytt projekt. Det hamnar i facket för fysisk aktivitet. Nisse ringde och föreslog att vi skulle paddla till Åland. Väldigt sällan tackar jag nej till sådana erbjudanden. Nisse har bloggen Looking the part Feeling like crap. Filmen "Från toppen!" i senaste inlägget gör att det svider lite i avundsjuknerven.
Kajakprojektet passar potentiellt in relativt bra i min planering. I så fall blir det lite kajakträning (dvs doppa huvudet i ljummet vatten och sola armarna) efter Stockholmsmaran. Jag misstänker att jag kommer att behöva ett break innan det åter är dags för löpfokus mot New York i november 2011 (för nu är det ju utan tvekan stenhårt löpfokus...)
Då återstår bara att hitta en lämplig tidpunkt, en massa förberedelser, och en beställning på bra väder.

110 dgr kvar: Jelly Beans

Något av en mellandag.
Labbarbete i form av pappersexercis enligt standardprocedur.
Idrottsmässigt gällde transportcykling 16,4 km samt planering av veckan och helgen. Anmäld till SM marathon 50 km skridsko i Orsa på lördag. 4,5 timmar i bil. Enkel resa. Lite drygt. Frågan är om jag sedan orkar köra Sollentunaloppet 42 km på söndag. Eftersom jag tränar så lite är det osäkert om jag pallar två dagar i rad. Också osäkert om jag pallar att ladda om mentalt.
Ähh, skärpning. Jag kör båda. Stannar i Falun på fredag kväll och passar på att hälsa på en gammal tränarkollega.

Frida berättade att man i träningsbloggvärlden förväntas presentera veckostatistik över löpta kilometer, antal pass, och sånt. Yeah, right... Skulle inte tro det, va. Det räcker med mina månadstester, och tillhörande högst teoretiska beräkningar över hastigheter och tider. Statistik får jag så det räcker på labbet. Dessutom skulle det ju inte bli speciellt mycket att presentera...

Dagens good shit var jelly beans. Kan det bli bättre än "Jelly Belly - The Original Gourmet Jelly Bean - 20 Flavours"?

111 dgr kvar: Vikingarännet

Alarmet tjöt kl 5:45, vilket är satans tidigt i min värld. Men de som åkte från Stockholm till Vikingarännets start i Uppsala behövde nog packa in sig i bil eller tåg ungefär då. Ha, ha!
Åt gröt. Det är seriöst!
Vid starten visade det sig att fjolårsvinnaren Håmås var hemma pga tillökning i familjen, och tvåan Resar hade kraschat knäet. Dessutom hade Lundhags-Micke (5:a i fjol) fått för sig att anmäla sig i motionsklassen = omöjligt att komma ikapp tävlingsklassens tätgrupp.

Starten gick prick kl 8 i strålande solsken. Jag skrev igår att det gällde att hänga med från start. Stryk det. De första dryga två milen var rena transportsträckan. Dassig is och en bit över tjugo åkare i tätklungan. Vissa lite hetsigare än önskvärt... Gick upp och tryckte nån dragning men insåg att det inte skulle gå att dra sönder fältet. Fick en högljudd gliring för att jag inte skaffat nån klubbdräkt. Trodde jag såg att Lundhags-Micke gjort det omöjliga och gått ifatt så jag gick längst bak i klungan. Det var fel. Snabb-Sonny låg där i suget och bidade sin tid med hastighetsrören som för dagen inte hade sitt bästa underlag.
Fram emot första landpassagen i Erikssund tänkte jag att det var smart att spräcka fältet lite grand. Snabbt av med skenorna och kutade utav h-e. Eventuella löpare som läser detta ska dock inte tro att hastigheten var imponerande. Plastpjäxor drar ned. Allt är relativt.

Först ut på isen och började glida. Käkade Isorstar bars dagen till ära. Har aldrig provat förut, men tryckte i mig två stycken under första halvan av racet.
Efter ett tag var vi sex stycken ihop - jag, Sonny, Karlstads-Carling och Speedskaterskamraterna Björn, Patrik och Måns som jobbade sig ikapp.
Sonny vann spurtpriset i Sigtuna. En flygbiljett till Kiruna. Grattis! Verkligen.

Ny landpassage i Roparudden. Jag var verkligen helt outstanding i landpassagerna idag. Ut på isen i ensamt majestät, men klart medveten om att jag inte skulle ha en chans att dra på själv.
Förutom att det var vatten, snö och allmänt bökigt hände det inte så mycket fram till landpassagen i Kungsängen. Det sista jag hörde efter att jag fått av mig stålet var "Hjälp, hjälp. HJÄLP!" Björns bindningar hade fryst ihop. Efter förmodat slit var han ändå ikapp tätklungan i god tid före Hässelby. Kilometrarna från 22 kvar var ruggigt långsamma.

Sista löpningen var vid Hässelby värmeverk. Jag gick igenom fältet i huvudet: Sonny är snabbast på grillerna men tappar i bytena vid landpassagerna, både Måns och Björn hade fått jobba hårt för att komma ikapp vid tidigare passager, och Patrik och Carling slog jag förra helgen. Slutsats: Dra på så hårt tygen håller! 300 m löpning och ut på isen med 14 km kvar. Helt ensam.
12 km kvar - ser den mörka snabba skuggan långt bort. Sonny berättade i målet att han tyckte det var jobbigt att gå ut på sista delen och inte se mig.
10 km kvar - skuggan hade inte kommit närmare! Det visade sig dock att Sonny hade klotat.
9 km kvar - ramlar. Inget allvarligt, men kör fast i en spricka och snurrar runt okontrollerat som en kalv på hal is.
7 km kvar - ny vurpa. Samma grej. Ahh... segt att jobba upp farten igen.
6 km kvar - Sonny ikapp.

Foto: Sören Andersson / Scanpix / DN

3 km kvar - vi åker ihop och det känns klart att ingen annan kommer att komma ikapp.

Foto: Christer Ohlsén / Speedskaters.se
1 km kvar - pontonbro med gummimattor. Jag tappar några meter och kommer aldrig ifatt igen.

Sonny var starkast på skridskorna, drog mest, och vann välförtjänt.
Multisport-pall! som Karlstad-Erik konstaterade per telelänk.

112 dgr kvar: Laddad & manlig

Jag laddar!
Tro det eller ej men jag laddar faktiskt till söndagens Vikingaränn. Vet inte när det hände senast. Till multisportrace och 24-timmarscykelstafetter avgörs ju inte direkt tävlingen i starten. Man kan vara lite tafflig och komma efter, men sedan vakna till efter 6 timmar och fortfarande ha minst 3/4 kvar av tävlingen.
I Vikingarännet gäller det att vara beredd på ryck, hänga med, och alltid ha kontakt med tätklungan för annars kommer man inte tillbaka in i racet igen.
Laddningen består i att: jag inte gör någonting idag; lägger ut tävlingskläderna på golvet så att de bildar en människa, för att sedan omsorgsfullt packa ner dem i väskan; sover över 8 timmar två nätter i rad; tar middagslur; slipar skridskorna (eller egentligen är det Sonny Peterson som slipar dem. Han är stor segerfavorit utifrån de som står i startlistan); gör ryggrotationer och stretchar höft o lår; samt käkar kosttillskott (pizza och B&J's).

Bytte värmefläkten på Volvon idag. Fruktansvärt manligt.
Killen som sålde den kärleksfullt begagnade väl fungerande fläkten sa: "Ta bort handskfacket och så byter'u ut till den här."
Ta bort handskfacket? 27 skruvar och en oidentifierad flygande plastbit åt helvete senare var handskfack (plus en del övrig utrustning) bortmonterat.
Jag ser fläkten! Men alla dom här sladdarna'rå? Dom sitter ju i vägen överallt. Men dom ska väl va' kvar...
Efter en väl avvägd blandning ruckande, filurande och våld satt den "nya" fläkten på plats.
Ska bli spännande att se vilken del som går sönder härnäst.

113 dgr kvar: Ny gadget

Köpte en ny pryl idag. Tyckte att jag hade förtjänat det. Dock fortfarande högst oklart om jag förtjänat att köpa hastighetsskridskor.
Det är halkskydd/broddar för att springa som en gasell över nejderna med plastpjäxor på fötterna och solsken i blick. Hade ett uppsättning förut men tappade båda i issörjan på väg bort från Edsviken på Krogrännet.

Jag tänkte lägga in en fin och instruktiv bild som fanns på kartongen, men Stella kräktes på den, vilket ledde till förlorad fotogenitet.
Matkräk luktar avsevärd sämre än mjölkkräk.

Den fysiska aktiviteten för dagen bestod av transportcykling (24,2 km) och personalinnebandy. Och med den bakgrunden anmälde jag mig till SM i marathon. På skridsko. Spännande med tanke på att jag inte kan åka griller (se gårdagens inlägg). Jag tror att det kommer bli det första officiella svenska mästerskap som jag kör som senior.

Man vet att man är gammal när definitionen på en bra fredagsunderhållning är ta med sig iPoden till tvättstugan.

114 dgr kvar: En japan...

...lär jag med största sannolikhet få se.
Men först dagens händelser.

Träning: 4 x 4 min på 17,6 km/tim (3:25 min/km), med 3 min vila.

Övriga aktiviteter:
Hastighets(nja...)skridsko 40 min
Teknikknäböj 2 x 10 rep
Transportcykling 30 km (7,8+7,2+7,2+7,8)


Va, vad säger ni om det? Värsta träningsdagen. För väldigt länge sedan skrev jag att jag skulle testa hastighetsrör kommande onsdag. Det föll bort, men idag var det dags.
Eftermiddagen bestod i att provsitta skorna. Det innebar att jag skickade in de stenhårda satarna i värmeskåpet (jo, vi har ett sånt i korridoren på labbet) 15 min, sen snörade jag på mig grillerna och satt vid mitt skrivbord och knappade på datorn i 15 min medan fötterna sakta dog. Sen värmeskåp igen. Sen fötterna igen, osv.
Eftersom jag knappt sprungit en meter den här veckan ville jag ändå få in ett intervallpass idag. Löste ekvationen genom att köra fyra intervaller lite snabbare än senast. Helt tokigt mycket lättare mentalt att köra fyra jämfört med sex intervaller. Tredje blir ju "näst sista" istället för "inte ens hälften". Vänster [!] vad krånglade lite, men inget allvarligt.
Fyllde på med lite aminosyrasportdryck och spatserade ned de 200 meterna till skridskorundbanan. Trots ögonkontakt med isen från labbet var det första gången sedan 2008 som jag faktiskt klev ned på kylan.
Man kan sammanfatta åkturen med "både och". Det gjorde mindre ont i fötterna än jag befarat, och det var stadigare än jag vågat hoppas. Däremot fick jag lite tips från tävlingsåkarna. Kommentaren var (under åkning) "Jo... eeh... du kan ju börja med att trycka åt sidan istället för bakåt. Alltså, åt sidan. Inte bakåt. Åt sidan. Och så ska du rikta skenan framåt - inte snett. Tryck åt sidan. Hmm... Kurvtagning går vi igenom en annan dag."
Jag vet inte om det gick snabbare än att åka med längdskatepjäxorna men det var roligt. I helgens Vikingaränn (där tävlingsklassen kommer att gå som planerat. Med mål vid Smedsuddsbadet) blir det definitivt skidskor. Frågan är om det är läge att köra tävlingsrör nästa helg då tävlingarna är utan löppassager.

Nu tillbaka till japanen. När jag kom hem möttes jag av ett brev från Japanstiftelsen i vilket det stod: "Vi har nöjet att meddela att du tilldelats ett stipendium på [en ansenlig summa pengar], avsett för en studievistelse i Japan för det ändamål som ansökan avsåg." Sweet. Grattis till mig. Nu är det bara att planera in en lucka på fyra veckor nästa höst/vinter.
Skumpagne!

115 dgr kvar: Felsågat & okrämig

Idag gick det helt enkelt inte att få ihop pusslet. Hade en intention att jobba, skriva ett konferensabstract (på arbetet som diskuterades igår och således är mer än en liten bit ifrån klart), och springa intervaller.
Dessutom borde jag verkligen sova ikapp. Och äta bra.
Plus att jag var anmäld till halvdagskonferensen "Elitidrott - ett liv värt att leva. Se den aktives behov - så får vi lyckliga och duktiga aktiva!" Med efterföljande GE-friidrottsgala i Globen.

Konferens och friidrott var anmält sedan länge, och hamnar på ladda-på-energi-kontot, vilket får anses som positivt.
Pusslet skarvades ihop genom att helt enkelt stryka träningen, vilket kanske var lika bra eftersom benen känns fruktansvärt okrämiga. Har svårt att tro att jag skulle klara att hänga med på minsta lilla fartökning. Fast det är ju egentligen bara en känsla, och jag vet ju inte om den är sann eller bara lathet...
Föredragen var väl en bit ifrån det bästa jag lyssnat på, men friidrotten gav verkligen energitillskott och jag blev fasligt sugen på att springa. Fort.
Överlägset coolast var Meseret Defar som sprang 5000m. I mål 0,9 sek över världsrekordet. Hon var så sjukt överlägsen att tvåan var ett halvt varv efter men ändå slog europarekord!

Dagens "träning":
Transportcykling 15,6 km (2 x 7,8 km)
Promenad till och från Globen 6 km (2 x 3 km)
Maghjulsrullning 64 st (2 x 32)
Ryggrotationer 3 vinklar x 20
Dynamsik hamstringsstretch 2 ben x 10 x 2

Dagens lika som bär:

Victor van Dort & Aspel Kiprop

116 dgr kvar: Militär

Jaha, så var man militär då.
Eller egentligen är det nog mer korrekt att säga något i stil med "en viss del av min lön kommer att finansieras genom ett underavtal med KTH:s skola för teknik och hälsa, vilka numer även är försvarets forskningsinstitut".
Förutom avtalsskrivande hade vi diskussion om en vetenskaplig artikel, som blev två... Den första vore väldigt bra om jag kan använda i mitt avhandlingsarbete.
Det är nog bara att lämna tillbaka både grönkläder och paintballgevär i utbyte mot ett trådlöst tangentbord.

En hel del funderingar och telefonsamtal angående Vikingarännet på söndag. Det verkar oklart om tävlingsklassen kommer att köras på grund av dåliga isar mellan Hässelby och Alvik/Rålis. Tanken är att det blir för stor skaderisk att släppa ut hispiga snubbar med knivar på fötterna som iklädda färgglada trikåer nosar varandra i rumpan i fyrtio knyck på ett underlag som i vilket stund som helst kan innebära tvärstopp och ackompanjerande luftfärd.
Om tävlingsklassen ställs in så får man åka motionsklassen istället. Sonny Peterson frågade skarpsinnigt "Kommer du att ta det lugnare bara för att det är motionsklass? Kommer du bara fortsätta glida lite lugnt om nån kör om dig?"

Bortprioriterade träning idag. Tänkte att jag åtminstone kunde promenera de 7,2 km till gymmet. Mycket oklart hur jag tänkte. Strosade genom staden och med en kvart kvar till att träningen skulle börja (som jag dessutom hade tidigare lagt en halvtimme) insåg jag att det var över 3 km kvar. Det går ju inte. Fick jogga iklädd sneakers, jeans och jacka för att hinna. Störtlöjligt.

117 dgr kvar: Tårta & mängdträning

Så kom den äntligen. Tårtan!
I samband med inlägget "130 dgr kvar" diskuterades tårta i anslutning till publicerade vetenskapliga artiklar. Inga klara slutsatser kunde dras, men det här med offentlig blogg är fantastiskt. På något sätt hade innehållet i mitt inlägg nått ända fram till den kloka skäggiga farbrorn som såg till att en Théllinskartong inhandlades till eftermiddagskaffet.
Mycket trevligt.
Tårtan tillägnades även gårdagens seger. Det är helt otroligt vilken genomslagskraft som finns i textraden "Först i mål i herrarnas elitklass var Mikael Mattsson" i en notis i DN. Folk i restaurangkön kom fram och sa "Inte är det väl du som är den där Mattsson som åkte skridsko?"


Det är givetvis inte jag som sysslar med mängdträning. Min träning för dagen blev några km promenad och lite jogg ett par vändor uppför en backe med en visselpipa i högsta hugg. Nej, mängdträningen står Isabellah Andersson för med 24-25 mil i veckan och dubbla pass före lunch. Spännande upplägg.
Det som verkar vara säkert är att man inte kan ha det för bekvämt om man ska bli bättre. Oavsett om det handlar om hårdare intervaller, längre sträckor, eller kolhydratintag.

Bilden är på (enligt min mening) Stockholms vackraste vy. I mitt träningsupplägg blir det mer mängd från och med mars, och då med en hel del transportlöpning till labbet. Det innebär att jag kommer att passera vyn två gånger per dag. Precis som på maran!

118 dgr kvar: Skridskorace & sömnpiller

Skridskorace idag. Eller egentligen skridsko/löpning i pjäxor-race.
Krogrännet startar i norra änden på Vallentunasjön och fortsätter sedan över Norrviken, Edviken och Brunnsviken. Mål efter drygt 30 km vid Stallmästaregården.
Jag blev avhängd från ledargruppen redan på första sjön. Missade efter en draging i täten, tappade fart och rygg. Sen var det kört. Det är så satans viktigt att hålla rygg när man åker långfärdsgriller!
Men som en skänk från ovan så tappade även Mathias Carling från Karlstad multisport "hänget" strax före första löpningen. Dessutom var de andra Speedskaters-killarna (Björn Drakenward och Patrik Permats) i ledningen ganska långsamma i bytet mellan sina tävlingsskor och löpdojjor.
Summa summarum: gick ut på andra sjön tillsammans med Carling. Vi tog stadigt in på ledarna och var i kapp halvvägs över Norrviken. Solsken och fin is. "Skridskopropaganda" var Karlstad-Eriks uttryck.
Sen var det avvaktande åkning en stund. De med tävlingsskridskor tappade i passagen mellan Norrviken och Edsviken och fick köra på lite hårdare för att komma i fatt igen.
I slutet av Edsviken var skridskopropagandan slut. Stöpis. Vi stöp som furor. Full frontal body plant i issörja. Jag tappade igen och var sist av ledningskvartetten under sista löpningen.
Jag passerade Björn som strulade lite med att få på sig skridskorna på Brunnsviken.
Carling ledde med ett par hundra meter.
Tryckte på ordentligt och kom i kapp Patrik relativt snabbt. Han hängde på och vi tog in på Carling.
Med 500 m kvar var vi i fatt.
Jag kände mig relativt stark och drog på direkt. Fick en lucka och vann. Kul!

Foto: Christina Danielsson (www.speedskaters.se)

Segerintervju med DN. Och man behöver ju inte berätta att de bästa åkarna tävlade i Ornäsrännet idag... "En seger är alltid en seger" som Karlstad-Erik flikade in.
Vann ett presentkort på HiSport. På butiken i Arninge. Fjolårssegraren Martin Irestedt var snabb med att informera om att han fick en trerättersmiddag för två på Stallmästaregården.

Spenderade välförtjänt eftermiddagen softades i soffan. Landade på Kunskapskanalen och programmet "Ett friskare och längre liv" som beskrevs med texten "Prisbelönte föreläsaren, docent Carl Johan Sundberg talar om vikten av fysisk aktivitet. Populärvetenskaplig föreläsning arrangerad av Karolinska Institutet som fyller 200 år."
Bra samhällsinfo och CJ är både kompetent och duktig, men engagemanget just den här gången var inte superduper. Stella som varit tokspeedad fram tills dess tvärsomnade och snarkade efter mindre än fem min av föreläsningen. Undrar om det går att få den på DVD för framtida behov...

Närtänk.
Bio på torget är sympatiskt. I Årsta Folkets hus visas film lite då och då. Det bör supportas. Känslan av att gå ut från biografen och komma ihåg att man har mindre än fem minuters promenad hem är enastående. Brukar försöka gå om jag har tid, nästan oavsett vad det är för film. Idag var det Bröllopsfotografen. Fullsatt! Helt obetalbar tajming att det var Värmlandsfilm efter en förmiddag med Kaalsta'-pöjkera.

119 dgr kvar: Teoretisk träning

Det finns många tankar kring hur, vad och hur mycket man ska träna.
Jag misstänker att min löpträning på under 3 mil i veckan är ett lite oortodoxt upplägg för sub3tim-löpare. Träningsupplägget för 3-timmarsgruppen på marathon.se säger minst det dubbla kilometerantalet...

Och så är det ju det här med vilken fart man ska köra på.
Jag är grymt privilegierad eftersom jag kan göra ordentliga tester så ofta jag vill. Lyxlirare.
Annars får man nöja sig med standardkurvor och chansningar. Mer eller mindre välgrundandade...
Jack Daniels (coachen inte whiskeyn) är med stor sannolihet en av de allra bästa källorna. Enligt honom krävs ett så kallat effektivt VO2max på 57 ml/kg för att klara maran på 2:50:45, vilket ju är lägre än mitt senaste test! Ha ha, jag ligger bra till! Vidare hävdar han att man då ska köra sina 1000m intervaller på 3:31 min/km. Ruggigt nära mina fyraminutare i nuläget!
Kolla tabellerna.

Det är lite spännande att se hur stor skillnad det är mellan vilket rekordtid på milen som anses räcka för att klara maran på 2:50.
Jack Daniels uträkning säger att det räcker med 36:57 (se tabellen)
Greg McMillan har en annan uträkning och säger istället 36:13.
FK Studenternas omvandlingstabell är hårdast och kräver 35:40.
Jag tycker det här är väldigt intressant eftersom jag kommer att springa ett par millopp men ingen mara innan maran. Med mitt forskarsinne och många listor vill jag ju veta hur jag ligger till.

Nu är tävlingsplanen fram till maran i stort sett klar:
21 mars: Två sjöar runt, 16,7 km. Premiär utan tidsmål.
28 mars: New York Colon Cancer Challenge i Central Park, 15 km. Måltid <58 min.
11 april: Santa Cruz Half Marathon, 21,1 km. Önsketid <1:23 tim.
1 maj: Danderydsloppet, 10 km. Måltid <36 min.
25 maj: Milspåret, 10 km. Måltid <36 min.

Idag blev det ingen träning utan bara en massa teori och planering.

120 dgr kvar: Vinst, bokkapitel & Thåström

Handbollslaget vann mot topplaget! Det vill säga Skånelas damer som jag fystränar vann.
Det var mycket trevligt.
Men på samma sätt som att man som fystränare inte får ta åt sig för mycket negativt om det går dåligt för laget så kan man inte skryta för egen del med laget framgångar. Man får helt enkelt göra sitt jobb så bra som möjligt och hoppas att alla andra pusselbitar som krävs för lagbollprestationer också faller på plats.

Fick ett paket med posten idag. I det låg en bok - "Idrottens olösta gåtor". Den kom ut i december förra året men jag har inte sett den förrän nu. I den har jag författat mitt första bokkapitel.
Det är mycket trevligt.
Men det är så nära spökförfattande man kan komma. Mitt namn står inte på framsidan, under kapitelrubriken, eller när man söker på bokens innehåll. Istället får man leta på innehållsförteckningen skuggsida där tryckeri, produktionsbolag och förlagsadress listas. Där, med 4 punkters Arial, står "Författare: Christian Carlsson, förutom Mysteriet plötslig hjärtdöd sid 54-65: Mikael Mattsson".
Det är helt lugnt eftersom Christian är en skön snubbe som gjort ett bra jobb både med boken och som chefredaktör för tidskriften Idrott & Kunskap.

Pallade inte att träna idag. Ramlade ihop i soffan och somnade när jag kom hem.
Det enda jag åstadkom var transportcykling tur & retur labbet, plus promenad till och från Globen för Thåströmkonsert.
Räkneverket för gamla kommunisträvar slog i taket innan vi ens kommit in på arenan. Imponerande att en snart 53-årig gubbe kan frambringa så mycket energi. Dessutom helt orimligt bra bevarad pipa. Bäst var "Släpp aldrig in dom här", "Fanfanfan", och gamla Imperietlåten "Som eld".
Helt klart en bra konsert.
Det var mycket trevligt.
Men jag måste försöka gå på spelningar med artister som är på väg uppåt snarare än dekisfolk som peakade på nittiotalet (eller ännu tidigare).

121 dgr kvar: Mental trötthet = fysisk trötthet

Om huvudet är trött blir kroppen trött. Det visade Alessandro Mosso redan 1890 i en väldigt elegant studie.

Vill vänster visas hur många gånger han en vanlig dag kunde lyfta en 3 kg:s vikt genom att böja ihop handen. Till höger ser vi samma övning nästa dag efter en förmiddag med föreläsningar. Musklerna var helt slut trots att de inte använts!

Idag föreläste jag ute på Bosön om träningsfysiologi och energisystem på RF:s Fystränarutbildning. Jag snackade hela eftermiddagen för ett aktivt gäng med många frågor. Det är lite av en prestationssituation att föreläsa. Mentalt utmattande.

Sen var det dags för intervaller, 6 x 4 min. Höjde till 17,4 km/tim (3:27 min/km), trots den förmodade överföringen från mental till fysisk trötthet.
Mindre än en minut in på första intervallen tänkte jag "Det här går inte... Benen har ingen power." Ingen bra start.
Halvvägs in i andra var tanken "Jag vill inte vara här. Jag vill ligga i soffan och kolla på 2 och en halv män."
På tredje hade det eskalerat till "Dags att duscha kallt i fosterställning".
Efter den fjärde kräktes jag.
Vilket gjorde att det lättade lite grand, och tillsammans med att Oasis spelade "Don't look back in anger" gjorde det att den femte blev den lättaste.
Under den sjätte var jag helt övertygad om att jag skulle klara passet men varje femsekundersdel kändes som en halvminut.
Skakig, tagen och nöjd ramlade jag sedan ihop i en våt fläck på en brits. Därefter förbannade jag vetenskapen för att teleporteringsforskningen inte kommit längre. Istället var jag tvungen att cykla hem (totalt 40,6 km idag) och då få rumpan kontinuerligt sprutlackerad av salt- och oljeblandad issörja.

122 dgr kvar: ESTA-approved

En soft dag som började med sovmorgon och fortsatte framför datorn i hemmet. Betade av på listan över saker att skriva, skicka och färdigställa. Den extra tid som lades på att klappa barnet på huvudet tjänades in genom att eliminera all restid.
Inte ens nästan träning idag. Men både benhinna och knä är mycket bättre. Fortfarande lite problem med höger vad.


Nu är det klart och bokat - USA i april!
Flygbiljetter inhandlade och alla papper ifyllda. ESTA-ansökan godkänd. Whoopdi-doo. Ännu ett av de miljoner formulär man fyllt i för att få passera gränsen till the land of the free. Har dock aldrig varit med om att de faktisk kollat på papprena...
Ändå inte så mycket pappersexercis den här gången eftersom jag inte behöver något arbetsvisum. Tack för det televerket! Dock måste jag ju fixa pass och formulär till lill-tjejen den här gången. Undrar om hennes pass också gäller i fem år?
Passkontroll ut ur Mongoliet år 2015: "But this is a baby?!? It's no you!"

För löpningen innebär det att jag springer 15 km i Central Park, New York, 28 mars och Santa Cruz Half Marathon 11 april. Klàrt å bétar't!
För träningen innebär det att jag större delen av april kutar runt i soliga Kalifornien där apriltemperaturen är 10 till dryga 20 grader istället för kämpar i motvinden i geggiga Stockholm (motsvarande temp 0-10 grader).

Go Cardinals!

123 dgr kvar: En inställd träning är också en träning

...för att parafrasera ett skönt citat från Ulf Lundell.
Jag hade precis varit och klappat på löpbandet, ställt fram vilopallen, och förlikat mig med tanken på att slita och må illa.
Inga skor! Jag hade glömt löppjucken hemma i garderoben. Så dj-la onödigt...
Istället blev det lite styrka: teknikknäböj med 30 kg, situps på boll (2 x 20 med 20 kg viktskiva), och ryggresning (2 x 10 med 20 kg viktskiva). Och så en del transportcykling (30 km uppdelat på fyra vändor).
Men när jag kom hem vid halv nio sa Marie: "Men du kan väl springa nu?".
Ja, det kunde jag ju så klart.
Var bara inne i hallen och vände (med delvis nya kläder och definitivt rätt skor), pluggade i iPoden och iväg.
Nästan direkt kom den. Första glimten på sju år. Känslan. Löpglädjen. Känslan av att ha full kontroll över kroppen, förmåga att trycka på i löpningen, och upplevelsen "det här kan jag - det här vet jag hur man gör".
Passerade Liljeholmens fabrikshamn till Imperiets version av "Märk hur vår skugga".
Rundan var en standard runt både Årstaviken och Trekanten vilket blir ca 12,5 km. Trots halkig snö, tjocka lager av kläder, sen kväll och mörker så var det inget som rörde mig. Jag är riktigt nöjd med att det ändå gick på 58 min, vilket ger en hastighet på ca 4:40 min/km.

Nu är det framskottat!
Tomt på skrivbordet så när som de arbeten jag behöver göra klart till avhandlingen. Varenda morgon (eeh...) när jag slår på datorn är de det första jag ser. Tack för tipset Chrille! Dessa tre arbeten ska vara klara och inskickade inom sju veckor, det vill säga före 23 mars.
För att divergera och klargöra ändrade jag skrivbordsikonerna till lämpliga symboler. Längst till vänster en rullstol som illustration på att prestationen sjunker om hjärtat blir trött. I mitten en fysiskt aktiv fjäril som symbol för hur hjärta och cirkulation anpassas till långtidsarbete. Och längst till höger en maskin med ett frågetecken, vilket kändes utomordentligt klurigt eftersom det handlar om en metodstudie på hur bra vår maskin för mätning av hjärtminutvolymen egentligen är.
Fokus!

Har tappat nästan 2 kg i vikt på en vecka, vilket är lite väl aggressivt. Motverkade det idag med kosttillskott i form av lunchpizza och Ben & Jerry's i TV-soffan.

124 dgr kvar: Anti-inflammatoriskt

Först tänkte jag att det här inlägget skulle heta nåt i stil med "Sååå trött". Ibland blir det över gränsen.

Jag brukar hävda att man ska kratta ordentligt så blir det lättare att genomföra prestationen, arbetet, föredraget. I dagsläget sopar jag snarare. Sopar undan allt som ligger ivägen för det jag borde göra. Eller när jag tänker efter så är ett mer talande uttryck "skotta". Jag skottar i snöstormen. Gräver i grustaget. Den senaste veckan har jag varit farligt produktiv och kan skönja, inte målet, men väl startskynket. Därav en avsevärd del av tröttheten...

Men det kan är väl egentligen samma som för alla andra. Så då blev inriktningen mot maratonlöparen bästa vän: antiinflammatorisk gel. Benhinnan är klart bättre redan efter tre dygn. Fortsätter tre till.

Ingen riktig träning idag. Avvaktar efter gårdagens behandling. Imorgon blir det intervaller. Samma gamla fyraminutare. Lite snabbare.
Planeringen av uppladdningslopp börjar ta form. Återkommer till det i ett senare inlägg.
Nån som har förslag på lämpliga, roliga och trevliga lopp 1-2 maj och/eller 22-23 maj?