120 dgr kvar: Vinst, bokkapitel & Thåström

Handbollslaget vann mot topplaget! Det vill säga Skånelas damer som jag fystränar vann.
Det var mycket trevligt.
Men på samma sätt som att man som fystränare inte får ta åt sig för mycket negativt om det går dåligt för laget så kan man inte skryta för egen del med laget framgångar. Man får helt enkelt göra sitt jobb så bra som möjligt och hoppas att alla andra pusselbitar som krävs för lagbollprestationer också faller på plats.

Fick ett paket med posten idag. I det låg en bok - "Idrottens olösta gåtor". Den kom ut i december förra året men jag har inte sett den förrän nu. I den har jag författat mitt första bokkapitel.
Det är mycket trevligt.
Men det är så nära spökförfattande man kan komma. Mitt namn står inte på framsidan, under kapitelrubriken, eller när man söker på bokens innehåll. Istället får man leta på innehållsförteckningen skuggsida där tryckeri, produktionsbolag och förlagsadress listas. Där, med 4 punkters Arial, står "Författare: Christian Carlsson, förutom Mysteriet plötslig hjärtdöd sid 54-65: Mikael Mattsson".
Det är helt lugnt eftersom Christian är en skön snubbe som gjort ett bra jobb både med boken och som chefredaktör för tidskriften Idrott & Kunskap.

Pallade inte att träna idag. Ramlade ihop i soffan och somnade när jag kom hem.
Det enda jag åstadkom var transportcykling tur & retur labbet, plus promenad till och från Globen för Thåströmkonsert.
Räkneverket för gamla kommunisträvar slog i taket innan vi ens kommit in på arenan. Imponerande att en snart 53-årig gubbe kan frambringa så mycket energi. Dessutom helt orimligt bra bevarad pipa. Bäst var "Släpp aldrig in dom här", "Fanfanfan", och gamla Imperietlåten "Som eld".
Helt klart en bra konsert.
Det var mycket trevligt.
Men jag måste försöka gå på spelningar med artister som är på väg uppåt snarare än dekisfolk som peakade på nittiotalet (eller ännu tidigare).