Söndag morgon. 07:30 upp och hoppa.
Sollentunaloppet, 42 km skridsko på Norrviken, väntade. Samma procedur med fix av kläder, packning, frukost, langningsdricka.
Måttligt sugen på att tävla.
Fötterna var helt trasiga efter gårdagens kyla. Ingen känsel i främre delen av åtta tår. Blåsor på fyra. Plus insidan av båda hälarna. Dessutom hade samtliga tåleder kraftigt inskränkt rörlighet på grund av "korvsvullnad". Det blir ju bara härligt att trycka ned dem i skridskorna igen...
Skottade fram bilen.
Halkade i all kurvor. Hämtade brorsan på Gärdet. Han hade lovat att köra en favorit i repris med sitt uppdrag som support, djupfryst snubbe i dunjacka, och langare.
Garvade åt vinterväglag och snölandskap på Valhallavägen.
Kom till Roslagstull innan Sonny ringde.
Loppet inställt.
Det var för mycket snö på banan. Plogarna körde fast. Och snöslungan jobbade för långsamt.
Jag skulle ljuga om sa att jag var jätteledsen när jag vände bilen och styrde hemåt mot fotbad, kaffe och soffa.
Dessutom blir ju skidskosäsongen längre eftersom de siktar på att köra loppet nästa vecka.
Lycka är ett osett avsnitt av "How I met your mother" på TV kl 11.15 en ledig söndagsförmiddag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar