Vill vänster visas hur många gånger han en vanlig dag kunde lyfta en 3 kg:s vikt genom att böja ihop handen. Till höger ser vi samma övning nästa dag efter en förmiddag med föreläsningar. Musklerna var helt slut trots att de inte använts!Idag föreläste jag ute på Bosön om träningsfysiologi och energisystem på RF:s Fystränarutbildning. Jag snackade hela eftermiddagen för ett aktivt gäng med många frågor. Det är lite av en prestationssituation att föreläsa. Mentalt utmattande.
Sen var det dags för intervaller, 6 x 4 min. Höjde till 17,4 km/tim (3:27 min/km), trots den förmodade överföringen från mental till fysisk trötthet.
Mindre än en minut in på första intervallen tänkte jag "Det här går inte... Benen har ingen power." Ingen bra start.
Halvvägs in i andra var tanken "Jag vill inte vara här. Jag vill ligga i soffan och kolla på 2 och en halv män."
På tredje hade det eskalerat till "Dags att duscha kallt i fosterställning".
Efter den fjärde kräktes jag.
Vilket gjorde att det lättade lite grand, och tillsammans med att Oasis spelade "Don't look back in anger" gjorde det att den femte blev den lättaste.
Under den sjätte var jag helt övertygad om att jag skulle klara passet men varje femsekundersdel kändes som en halvminut.
Skakig, tagen och nöjd ramlade jag sedan ihop i en våt fläck på en brits. Därefter förbannade jag vetenskapen för att teleporteringsforskningen inte kommit längre. Istället var jag tvungen att cykla hem (totalt 40,6 km idag) och då få rumpan kontinuerligt sprutlackerad av salt- och oljeblandad issörja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar