108 dgr kvar: Hjärnkontoret

I gårdagens avsnitt av SVT-programmet Hjärnkontoret (kan ses t.o.m. tors 29 april) skulle programledaren Frida Nilsson springa Stockholm marathon. Tanken var att hon skulle göra ett gäng tester före och efter loppet för att se vad som händer med kroppen.
Jag fick uppdraget som testledare och vetenskaplig "fixare". Alla tester skulle vara "på ett enkelt sätt"... Inspelning i samband med förra årets mara.
Programledar-Frida var uppriktigt trött och sliten efter sina kilometrar. Till TV-teamets stora förtjusning!

På löpbandet som användes i inslaget genomfördes dagens intervaller. Det kommer att vara veckans enda löppass.
Stor dramatik redan innan jag startade: skulle köra på 17,7 km/tim men det gick inte att knappa in! Det fick bli 17,8 km/tim (3.22 min/km) istället. Mental påfrestning.
Testledar-Frida funderade: "Körde du inte 4 intervaller på 17,6 förra gången?"
Svaret var: "Jo"
Testledar-Frida: "Och då tänker du både öka till 6 intervaller och 17,8 trots att du inte sprungit nåt sedan sist?"
Svar: "Ja"
Testledar-Frida: "Hade du gett det rådet till någon av de du tränar?"
Sver: "Nej"
Men det gick bra. Lite hulkande under löpningen på fjärde intervallen, men annars var största problemet skridskohöften. Det är helt uppenbart att skridskoåkning pajjar löptekniken. Det tog till tredje intervallen innan det släppte så att jag fick till ett någorlunda ok steg.
Under träningarna går Ipoden på shuffle så man vet inte vilka av de niohundralåtarna som man får höra. Men den här gången var timeingen perfekt! När det var dags för sista intervallen började Blurs M.O.R. pumpa. Så dj-la nice! Den räckte tills det var sådär 45 sek kvar och efterträds då av Cornelis version av "Den glade bagaren i San Remo". Det gick inte att göra annat än garva. Det var lätta sekunder. Kontraster regerar.

Och jo, jag vet att det pågår ett OS. Och jo, jag vet att svenskar gör grymma prestationer och vinner fina medaljer, men jag tänker sanera mina inlägg från alla kommentarer om det.