111 dgr kvar: Vikingarännet

Alarmet tjöt kl 5:45, vilket är satans tidigt i min värld. Men de som åkte från Stockholm till Vikingarännets start i Uppsala behövde nog packa in sig i bil eller tåg ungefär då. Ha, ha!
Åt gröt. Det är seriöst!
Vid starten visade det sig att fjolårsvinnaren Håmås var hemma pga tillökning i familjen, och tvåan Resar hade kraschat knäet. Dessutom hade Lundhags-Micke (5:a i fjol) fått för sig att anmäla sig i motionsklassen = omöjligt att komma ikapp tävlingsklassens tätgrupp.

Starten gick prick kl 8 i strålande solsken. Jag skrev igår att det gällde att hänga med från start. Stryk det. De första dryga två milen var rena transportsträckan. Dassig is och en bit över tjugo åkare i tätklungan. Vissa lite hetsigare än önskvärt... Gick upp och tryckte nån dragning men insåg att det inte skulle gå att dra sönder fältet. Fick en högljudd gliring för att jag inte skaffat nån klubbdräkt. Trodde jag såg att Lundhags-Micke gjort det omöjliga och gått ifatt så jag gick längst bak i klungan. Det var fel. Snabb-Sonny låg där i suget och bidade sin tid med hastighetsrören som för dagen inte hade sitt bästa underlag.
Fram emot första landpassagen i Erikssund tänkte jag att det var smart att spräcka fältet lite grand. Snabbt av med skenorna och kutade utav h-e. Eventuella löpare som läser detta ska dock inte tro att hastigheten var imponerande. Plastpjäxor drar ned. Allt är relativt.

Först ut på isen och började glida. Käkade Isorstar bars dagen till ära. Har aldrig provat förut, men tryckte i mig två stycken under första halvan av racet.
Efter ett tag var vi sex stycken ihop - jag, Sonny, Karlstads-Carling och Speedskaterskamraterna Björn, Patrik och Måns som jobbade sig ikapp.
Sonny vann spurtpriset i Sigtuna. En flygbiljett till Kiruna. Grattis! Verkligen.

Ny landpassage i Roparudden. Jag var verkligen helt outstanding i landpassagerna idag. Ut på isen i ensamt majestät, men klart medveten om att jag inte skulle ha en chans att dra på själv.
Förutom att det var vatten, snö och allmänt bökigt hände det inte så mycket fram till landpassagen i Kungsängen. Det sista jag hörde efter att jag fått av mig stålet var "Hjälp, hjälp. HJÄLP!" Björns bindningar hade fryst ihop. Efter förmodat slit var han ändå ikapp tätklungan i god tid före Hässelby. Kilometrarna från 22 kvar var ruggigt långsamma.

Sista löpningen var vid Hässelby värmeverk. Jag gick igenom fältet i huvudet: Sonny är snabbast på grillerna men tappar i bytena vid landpassagerna, både Måns och Björn hade fått jobba hårt för att komma ikapp vid tidigare passager, och Patrik och Carling slog jag förra helgen. Slutsats: Dra på så hårt tygen håller! 300 m löpning och ut på isen med 14 km kvar. Helt ensam.
12 km kvar - ser den mörka snabba skuggan långt bort. Sonny berättade i målet att han tyckte det var jobbigt att gå ut på sista delen och inte se mig.
10 km kvar - skuggan hade inte kommit närmare! Det visade sig dock att Sonny hade klotat.
9 km kvar - ramlar. Inget allvarligt, men kör fast i en spricka och snurrar runt okontrollerat som en kalv på hal is.
7 km kvar - ny vurpa. Samma grej. Ahh... segt att jobba upp farten igen.
6 km kvar - Sonny ikapp.

Foto: Sören Andersson / Scanpix / DN

3 km kvar - vi åker ihop och det känns klart att ingen annan kommer att komma ikapp.

Foto: Christer Ohlsén / Speedskaters.se
1 km kvar - pontonbro med gummimattor. Jag tappar några meter och kommer aldrig ifatt igen.

Sonny var starkast på skridskorna, drog mest, och vann välförtjänt.
Multisport-pall! som Karlstad-Erik konstaterade per telelänk.