Längdskidor och squash är inte optimalt om man ska plocka bort all kroppsmassa som inte är direkt nödvändig för löpning. Och det är sånt som jag spenderat ledig tid med under mellandagarna. Precis som förra året kan dessa dagar kortfattat beskrivas med "blandade aktiviteter".
Det är möjligt att en och en halv månads stress, träningstorka och sittande med näsan i dataskärmar också har bidragit till att årets sista invägning landade på 84,6 kg. Vem är plutten nu, Nisse?
Pallrade mig i alla fall ut på en 50min-löprunda under årets sista skälvande timmar.
Good for me!
För övrigt ett sjukt märkligt uttryck. Enligt Svenska Akademiens ordbok:
[SKÄLVA.v .a.α]
α) i uttr. skälva (in)för (förr äv. åt) ngn l. ngt, pregnant: darra av (äv. allmännare: hysa) skräck l. rädsla (in)för ngn l. ngt. PPGOTHUS Und. A 4 a (1590). (Lat.) Attremo .. (sv.) Darra och skälffua ååt någhon. Linc. H 2 b (1640). Påfwens .. stadgar och beslut, för hwilka wi tilförene skulfwo och darrade. BORG Luther 2: 671 (1753). Darrande satt Kung Fjalar åter, / Gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn. RUNEBERG (SVS) 3: 270 (1844). STRINDBERG Dam. 151 (1898: inför).
Det är väl ingen som är rädd för att året tar slut?
Imorgon kommer rapport över 2010 och planer inför 2011.
Ha, ha, det här är dagen då ni alla skriver (nästan) lika mycket listor som jag.
Njut av skumpan!
Gott nytt år!
fredag 31 december 2010
tisdag 28 december 2010
151 dgr kvar: Jag sprang!
Tro det eller ej, men jag sprang faktiskt!
Inte idag och inte igår. Inte på julafton heller, vilket annars brukar vara en tradition.
Jag joggade till labbet tisdag den 21 december. Mer som stresshantering än riktig träning. Dessutom kan jag meddela att det inte är trångt på Åstabron kl 05.40 på kalla snöiga vardagsmorgnar.
Tog jullov 23-25 december. Grymt skönt. Lyckades få ordning på disputationsansökan och alla påskrifter på den (handledare, prefekter, studierektor, m.fl.) den 22 dec så det kändes som att jag var värd lite ledigt.
Inte idag och inte igår. Inte på julafton heller, vilket annars brukar vara en tradition.
Jag joggade till labbet tisdag den 21 december. Mer som stresshantering än riktig träning. Dessutom kan jag meddela att det inte är trångt på Åstabron kl 05.40 på kalla snöiga vardagsmorgnar.
Tog jullov 23-25 december. Grymt skönt. Lyckades få ordning på disputationsansökan och alla påskrifter på den (handledare, prefekter, studierektor, m.fl.) den 22 dec så det kändes som att jag var värd lite ledigt.
lördag 18 december 2010
161 dgr kvar: Inte mycket till livspussel
Det är inte så mycket pusslande nu.
Ingen träning.
Angående familjen så går jag innan barnet vaknar och kommer hem efter att hon har somnat.
Skrivandet går i alla fram framåt.
Och en liten positiv del är att det är obligatorikt att lyssna på musik vid all typ av skrivande. Hittar en del nytt och återupptäcker en massa gammalt.
Dagens favorit är Oasis "Bonehead's Bank Holiday" (finns endast utgiven på vinylupplagan av "What's the Story...").
Men nu får allt annat pausa!
"Du gamla du fria" ljuder från TV:n.
Handbollsdamerna ska lira EM-semi mot Rumänien. Stort!
Men det är definitivt ingen önskemotståndare. Statistisk sett vinner Sverige bara en gång på fem. Och Sverige har bara vunnit två gånger de senaste tio åren...
Tror och hoppas dock att det här blir en av de enstaka vinsterna!
Heja heja!
Grubbström plockar första bollen och Viberg sätter 1-0.
Grym start.
Yes!
Ingen träning.
Angående familjen så går jag innan barnet vaknar och kommer hem efter att hon har somnat.
Skrivandet går i alla fram framåt.
Och en liten positiv del är att det är obligatorikt att lyssna på musik vid all typ av skrivande. Hittar en del nytt och återupptäcker en massa gammalt.
Dagens favorit är Oasis "Bonehead's Bank Holiday" (finns endast utgiven på vinylupplagan av "What's the Story...").
Men nu får allt annat pausa!
"Du gamla du fria" ljuder från TV:n.
Handbollsdamerna ska lira EM-semi mot Rumänien. Stort!
Men det är definitivt ingen önskemotståndare. Statistisk sett vinner Sverige bara en gång på fem. Och Sverige har bara vunnit två gånger de senaste tio åren...
Tror och hoppas dock att det här blir en av de enstaka vinsterna!
Heja heja!
Grubbström plockar första bollen och Viberg sätter 1-0.
Grym start.
Yes!
onsdag 15 december 2010
164 dgr kvar: Lite kul och lite aggro
Det närmaste jag kommer träning är att peka med hela handen och gapa för full hals. Igår kväll på ett helt handbollslag så att de skulle göra fler armhävningar. Imorse skrek jag snarare "Hoppa! Högre! Mer!" till en enskild stackare.
I och för sig så cyklar jag lite. För den som missat det så är det snö ute. På vägarna också. Nu har snön skyfflats undan och ett istäcke brett ut sig över nejderna.
Idag gjorde jag två piruetter.
Den första direkt på morgonen i det skumma 06:30-ish ljuset. Jag fick sladd på en isfläck och gjorde en regelrätt 180-gradare och fortsatte rulla bakåt. Mitt framför busshållpatsen!
På väg hem från labbet passerade jag spårvagnspåren vid Nybroplan. Eller framhjulet passerade. Bakhjulet följde med spåret, för att sedan fortsätta upp i luften. Jag gjorde en "skalbagge-på-rygg" på övergångsstället.
Det är kul att cykla!
Aggro-känslan gäller en tidskrift.
För ett tag sen hörde en (av få) löpartidning(ar) av sig och ville också publicera artikeln jag skrev om "Maran under 2 timmar" åt Idrott & Kunskap. Visst, det går väl bra, tänkte jag.
Nu fick jag ett mail från redaktören som började:
"Hej Mikael,
Jag har textredigerat din artikel och har ett par kortare frågor, som du kan svara på i detta mail."
Frågorna var helt rimliga, men textraden "Jag har textredigerat din artikel" innebar att varannat stycke var omformulerat. Det handlade om synonymer och platta/utslätade uttryck. Inget stort, men mycket. Och irriterande.
Inget "Jag skulle vilja ändra lite i din text för att passa bättre i tidningens mall", inget "Är det OK att jag...", inget "Skulle du kunna omformulera det stycket eftersom det är svårt att första..."
Bara ett "Jag har textredigerat din artikel".
Så gör man bara inte.
Jag svarade i ett mail att det inte var OK att ändra i texten om det inte var direkta fakta-, stav- eller syftningsfel eftersom det redan var ett publicerat arbete. Notera att den orginalformatet forutom Word och min egen kontroll även gått genom Idrott & Kunskaps journalist, redaktör och redigerare.
Ett par timmar senare fick jag följande svar:
"Artikeln hade många oklara syftningar och en del direkta felsyftningar och lämnade mycket huvudbry. Nu är den klar och tydlig."
[Följande stycke är censurerat av bloggarens aggro-kontroll (ungefär samma som alkolås...), men innehöll kommentarer som "Jag vet, jag tar en publicerad artikel som jag inte äger, inte betalat för, och inte står som författare av och så skriver jag om lite" och aggro-klassikern "Men skriv själv då, för i h-e!"]
Slutsats: Det blir nog ingen artikel i den tidningen. Någonsin.
Nu börjar det!
Sverige-Ungern i avgörande match om vilka som går till semifinal i EM.
Yes! Boson gjorde precis 1-1.
Vore så sjukt smutt om de tog en pinne idag.
Heja heja!
I och för sig så cyklar jag lite. För den som missat det så är det snö ute. På vägarna också. Nu har snön skyfflats undan och ett istäcke brett ut sig över nejderna.
Idag gjorde jag två piruetter.
Den första direkt på morgonen i det skumma 06:30-ish ljuset. Jag fick sladd på en isfläck och gjorde en regelrätt 180-gradare och fortsatte rulla bakåt. Mitt framför busshållpatsen!
På väg hem från labbet passerade jag spårvagnspåren vid Nybroplan. Eller framhjulet passerade. Bakhjulet följde med spåret, för att sedan fortsätta upp i luften. Jag gjorde en "skalbagge-på-rygg" på övergångsstället.
Det är kul att cykla!
Aggro-känslan gäller en tidskrift.
För ett tag sen hörde en (av få) löpartidning(ar) av sig och ville också publicera artikeln jag skrev om "Maran under 2 timmar" åt Idrott & Kunskap. Visst, det går väl bra, tänkte jag.
Nu fick jag ett mail från redaktören som började:
"Hej Mikael,
Jag har textredigerat din artikel och har ett par kortare frågor, som du kan svara på i detta mail."
Frågorna var helt rimliga, men textraden "Jag har textredigerat din artikel" innebar att varannat stycke var omformulerat. Det handlade om synonymer och platta/utslätade uttryck. Inget stort, men mycket. Och irriterande.
Inget "Jag skulle vilja ändra lite i din text för att passa bättre i tidningens mall", inget "Är det OK att jag...", inget "Skulle du kunna omformulera det stycket eftersom det är svårt att första..."
Bara ett "Jag har textredigerat din artikel".
Så gör man bara inte.
Jag svarade i ett mail att det inte var OK att ändra i texten om det inte var direkta fakta-, stav- eller syftningsfel eftersom det redan var ett publicerat arbete. Notera att den orginalformatet forutom Word och min egen kontroll även gått genom Idrott & Kunskaps journalist, redaktör och redigerare.
Ett par timmar senare fick jag följande svar:
"Artikeln hade många oklara syftningar och en del direkta felsyftningar och lämnade mycket huvudbry. Nu är den klar och tydlig."
[Följande stycke är censurerat av bloggarens aggro-kontroll (ungefär samma som alkolås...), men innehöll kommentarer som "Jag vet, jag tar en publicerad artikel som jag inte äger, inte betalat för, och inte står som författare av och så skriver jag om lite" och aggro-klassikern "Men skriv själv då, för i h-e!"]
Slutsats: Det blir nog ingen artikel i den tidningen. Någonsin.
Nu börjar det!
Sverige-Ungern i avgörande match om vilka som går till semifinal i EM.
Yes! Boson gjorde precis 1-1.Vore så sjukt smutt om de tog en pinne idag.
Heja heja!
lördag 11 december 2010
168 dgr kvar: Nä, nu dj-lar!
Asså, det gäller inte träningen. Det gäller avhandlingsskrivandet.
Kört iväg familjen, stängt av mobilen och bommat för dörren. Här ska skrivas!
Kaffekvarnen fylld med espressobönor, laptopen diskrensad och Beatles Abbey Road på repeat på vinylspelaren.
Nu kan inget gå fel!
Artikeln jag ska snickra klart innan måndag morgon heter "No evidence of cardiac fatigue in tissue velocity curves at rest after 6 days of ultra-endurance exercise" och det var dom här resultaten som tidigare presenterades på kardiologi(hjärta)konferens i Stockholm och som omnändes i Science Daily.
Kört iväg familjen, stängt av mobilen och bommat för dörren. Här ska skrivas!
Kaffekvarnen fylld med espressobönor, laptopen diskrensad och Beatles Abbey Road på repeat på vinylspelaren.
Nu kan inget gå fel!Artikeln jag ska snickra klart innan måndag morgon heter "No evidence of cardiac fatigue in tissue velocity curves at rest after 6 days of ultra-endurance exercise" och det var dom här resultaten som tidigare presenterades på kardiologi(hjärta)konferens i Stockholm och som omnändes i Science Daily.
fredag 10 december 2010
169 dgr kvar: Dansa på gränsen
Eller dansa och dansa... snarare hasa runt i tofflorna.
Men "på gränsen" var sant.
Min personliga diagnos är att väckarklockan har stått på 4:nånting alldeles för många dagar den senaste tiden.
Trots dagens sovmorgon till sju snurrade det bra i huvudet.
Pressade in 45 min personalinnebandy så att jag skulle få röra lite på mig. Gick sådär. Höll på att svimma då också.
Avslutade fredagsundervisningen med 3 timmar (13-16) humanfysiologi för lärarstudenter. Grattis. Alla får extra!
Den här bilden får man upp om man googlar på "slut som människa". Mycket passande.
Nu ska jag sova i soffan med handbollen som bakgrundsljud.
Sverige - Holland.
Det ser jag fram emot.
Men "på gränsen" var sant.
Min personliga diagnos är att väckarklockan har stått på 4:nånting alldeles för många dagar den senaste tiden.
Trots dagens sovmorgon till sju snurrade det bra i huvudet.
Pressade in 45 min personalinnebandy så att jag skulle få röra lite på mig. Gick sådär. Höll på att svimma då också.
Avslutade fredagsundervisningen med 3 timmar (13-16) humanfysiologi för lärarstudenter. Grattis. Alla får extra!
Den här bilden får man upp om man googlar på "slut som människa". Mycket passande.Nu ska jag sova i soffan med handbollen som bakgrundsljud.
Sverige - Holland.
Det ser jag fram emot.
tisdag 7 december 2010
172 dgr kvar: Tabata-intervaller
Fortsatt exakt ingen träning.
Men idag var jag riktigt sugen på att springa!
Avstod pga. sjukligheten. Mycket moget.
Eller faktiskt... Jag tränade igår. Eller, inte tränade, men i alla fall kastade medicinboll med en skadad handbollsspelare. Känns lite i axlarna idag.
Om hon kan lyfta armarna högre än naveln så blir jag grymt förvånad.
När jag väl kommer igång kanske Tabata-intervaller kan va' nå't?
En av artiklarna jag skrev om hur intervallerna blev till (i Idrott & Kunskap nr 5, 2010) går att ladda ned från GIH:s publikationssida.
För övrigt gläds jag åt att handbollsdamerna spöade Tyskland i EM. Vackert!
Nu är det betydligt större chans att nå en topp-8-placering (= få OS-kvala).
Men idag var jag riktigt sugen på att springa!
Avstod pga. sjukligheten. Mycket moget.
Eller faktiskt... Jag tränade igår. Eller, inte tränade, men i alla fall kastade medicinboll med en skadad handbollsspelare. Känns lite i axlarna idag.
Om hon kan lyfta armarna högre än naveln så blir jag grymt förvånad.
När jag väl kommer igång kanske Tabata-intervaller kan va' nå't?
En av artiklarna jag skrev om hur intervallerna blev till (i Idrott & Kunskap nr 5, 2010) går att ladda ned från GIH:s publikationssida.
För övrigt gläds jag åt att handbollsdamerna spöade Tyskland i EM. Vackert!
Nu är det betydligt större chans att nå en topp-8-placering (= få OS-kvala).
lördag 4 december 2010
Gästinlägg: Cyklisten Fredrik Edin
Fredrik Edin började tävlingscykla så sent som på hösten 2007, och han kallas ibland "Seglar'n" på grund av sin bakgrund, men det hindrade honom inte från att prestera i Sverigetopp redan 2008. Han radade direkt upp topp 10-placeringar i både XC-cupen och långloppscupen.
Samarbetet startade för ca ett år sedan. Av vilken anledning ville du ha stöd/hjälp/tips?
Jag studerade på tränarlinjen på GIH och gjorde mitt examensarbete på Åstrandslabbet [i Björn Ekbloms forskningsgrupp] då jag träffade Micke. Vi tyckte väl båda att det var intressant och se vilket resultat man kunde uppnå om man försökte optimera träningen.
Tyvärr tog skolan och extrajobbet extremt mycket tid och energi, men desto viktigare att ha en struktur i träningen för att kunna prestera. Hela miljön på Åstrandlabbet, kunskapen som fanns i väggarna och Mikaels och hans kollegors kunskap gjorde det högintressant iaf från min sida att få till ett samarbete.
Vad visste och tänkte du om din träning innan dess?
Är nu klar med min kandidat (3år) på tränarlinjen på GIH och kände väl att jag hade ganska bra koll på träning och prestation även innan vårat samarbete.
Dock lärde jag mig redan ganska tidigt på skolan att ju längre tiden gick desto mindre kunde jag. Man blir aldrig fullärd. Det var därför jag sökte mig till Ekbloms grupp på Åstrandslabbet för att få möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom träning och prestationsutveckling.
Är det någon skillnad i din träning nu mot tidigare?
Ja. En helt annan professionell inriktning har det blivit i och med att träningen är styrd (eller tänkt att vara styrd) efter saker som går att mäta. Varje pass har en uppgift och fyller ett speciellt syfte som tillsammans blir till träningsblock som långsamt men säkert verkligen utvecklar prestationen.
Har du lärt dig någonting om dig själv och din prestationsförmåga?
Det går alltid att ta i lite till.
Du har ju inte haft en perfekt säsong, men ändå nått goda resultat. Vilka var huvudmålen, och hur skulle du sammanfatta säsongen?
Huvudmålen har varit SM i XC (den olympiska disciplinen av mountainbike) och SM i Marathon (en längre distans inom mtb, som Cykelvasan och Långloppscupen).
Det har varit extremt mentalt påfrestande med skolan och jobbet så varje tävling och träning har blivit en slags återhämtning eller rekreation som laddat batterierna för en ny arbetsvecka.
Säsongen ur ett resultatperspektiv och prestationsperspektiv har varit klart över förväntan. Med en försäsong och grundträning som bestått av transportcykling och två stycken VO2 intervaller i veckan är det helt ok med en 4:e respektive 3:e plats på vaddera SM [vilket är ett klart steg framåt från 2009 då det blev 5:e plats på XC SM och 6:e plats på marathon SM]. Dessutom blev jag 3a totalt i både Sverigecupen och Långloppscupen.
Vilken är det värsta passet du fått köra?
Första Mima intervallen (Mikael Mattssons heliga formel över vad jag egentligen borde klara av att köra VO2 intervaller på). Hjärtat slog dubbelvolter efter varje pass.
Och vilket tycker du har gett bäst resultat?
Eftersom jag nästan bara kört intervaller så får jag väl säga det. Varje tävling över timmen har varit riktigt intressant eftersom distansträningen har varit i det närmaste obefintlig.
Vad är nästa stora mål/steg i utvecklingen?
Göra och följa ett superträningsschema..:)
Till våren (v 7-9) åker jag till Cypern och kör Sunshine Cup kombinerat med träningsläger. Kommer även köra två Världscuper i maj som skall bli riktigt spännande. 2011 blir det mycket tävlingar i Sverige och försöker delta i så många som möjligt. Svenska mästerskap, Långloppscupen och Cykelvasan står också högt upp på prioriteringarna.
Härnäst avslutas Cyclocrosscupen som har varit jätte rolig att köra [där det blev ytterligare ett SM-brons som tidigare rapporterats].
Kommer även försöka utveckla min enhjulingscykling, samt lära mig cykla på bakhjulet.
Lycka till!
Samarbetet startade för ca ett år sedan. Av vilken anledning ville du ha stöd/hjälp/tips?
Jag studerade på tränarlinjen på GIH och gjorde mitt examensarbete på Åstrandslabbet [i Björn Ekbloms forskningsgrupp] då jag träffade Micke. Vi tyckte väl båda att det var intressant och se vilket resultat man kunde uppnå om man försökte optimera träningen.
Tyvärr tog skolan och extrajobbet extremt mycket tid och energi, men desto viktigare att ha en struktur i träningen för att kunna prestera. Hela miljön på Åstrandlabbet, kunskapen som fanns i väggarna och Mikaels och hans kollegors kunskap gjorde det högintressant iaf från min sida att få till ett samarbete.
Vad visste och tänkte du om din träning innan dess?
Är nu klar med min kandidat (3år) på tränarlinjen på GIH och kände väl att jag hade ganska bra koll på träning och prestation även innan vårat samarbete.
Dock lärde jag mig redan ganska tidigt på skolan att ju längre tiden gick desto mindre kunde jag. Man blir aldrig fullärd. Det var därför jag sökte mig till Ekbloms grupp på Åstrandslabbet för att få möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom träning och prestationsutveckling.
Är det någon skillnad i din träning nu mot tidigare?
Ja. En helt annan professionell inriktning har det blivit i och med att träningen är styrd (eller tänkt att vara styrd) efter saker som går att mäta. Varje pass har en uppgift och fyller ett speciellt syfte som tillsammans blir till träningsblock som långsamt men säkert verkligen utvecklar prestationen.
Har du lärt dig någonting om dig själv och din prestationsförmåga?
Det går alltid att ta i lite till.
Du har ju inte haft en perfekt säsong, men ändå nått goda resultat. Vilka var huvudmålen, och hur skulle du sammanfatta säsongen?
Huvudmålen har varit SM i XC (den olympiska disciplinen av mountainbike) och SM i Marathon (en längre distans inom mtb, som Cykelvasan och Långloppscupen).
Det har varit extremt mentalt påfrestande med skolan och jobbet så varje tävling och träning har blivit en slags återhämtning eller rekreation som laddat batterierna för en ny arbetsvecka.
Säsongen ur ett resultatperspektiv och prestationsperspektiv har varit klart över förväntan. Med en försäsong och grundträning som bestått av transportcykling och två stycken VO2 intervaller i veckan är det helt ok med en 4:e respektive 3:e plats på vaddera SM [vilket är ett klart steg framåt från 2009 då det blev 5:e plats på XC SM och 6:e plats på marathon SM]. Dessutom blev jag 3a totalt i både Sverigecupen och Långloppscupen.
Vilken är det värsta passet du fått köra?
Första Mima intervallen (Mikael Mattssons heliga formel över vad jag egentligen borde klara av att köra VO2 intervaller på). Hjärtat slog dubbelvolter efter varje pass.
Och vilket tycker du har gett bäst resultat?
Eftersom jag nästan bara kört intervaller så får jag väl säga det. Varje tävling över timmen har varit riktigt intressant eftersom distansträningen har varit i det närmaste obefintlig.
Vad är nästa stora mål/steg i utvecklingen?
Göra och följa ett superträningsschema..:)
Till våren (v 7-9) åker jag till Cypern och kör Sunshine Cup kombinerat med träningsläger. Kommer även köra två Världscuper i maj som skall bli riktigt spännande. 2011 blir det mycket tävlingar i Sverige och försöker delta i så många som möjligt. Svenska mästerskap, Långloppscupen och Cykelvasan står också högt upp på prioriteringarna.
Härnäst avslutas Cyclocrosscupen som har varit jätte rolig att köra [där det blev ytterligare ett SM-brons som tidigare rapporterats].
Kommer även försöka utveckla min enhjulingscykling, samt lära mig cykla på bakhjulet.
Lycka till!
torsdag 2 december 2010
177 dgr kvar: Test? Nope...
Idag är det ett år sedan första testet i projektet.
Tanken var att jag skulle göra exakt samma "invägning" idag.
Men så blev det inte.
Inte på grund av att jag är otränad och i ytterst tveksam form. Nej, det hade bara blivit ett bra utgångstest inför årets utmaning.
Anledningen till inställt test är att jag är krasslig. Halsen spökar och näsan snorar.
Dessutom är keff-hjärtat väldigt tveksamt till tvåsiffriga minusgrader.
Örjan kände på den orytmiska galoppen med kommentaren: "Men det lugnar sig sen, va?"
Tanken var att jag skulle göra exakt samma "invägning" idag.
Men så blev det inte.
Inte på grund av att jag är otränad och i ytterst tveksam form. Nej, det hade bara blivit ett bra utgångstest inför årets utmaning.
Anledningen till inställt test är att jag är krasslig. Halsen spökar och näsan snorar.
Dessutom är keff-hjärtat väldigt tveksamt till tvåsiffriga minusgrader.
Örjan kände på den orytmiska galoppen med kommentaren: "Men det lugnar sig sen, va?"
onsdag 1 december 2010
178 dgr kvar: "Vad vet vi idag om konditionsträning?"
Många "Skärp dig!" så här års...
Ja, ja, det är väl bara att bita ihop. "Suck it up!" som Jason skulle ha sagt.
Eftersom jag inte tränar har jag inget att rapportera. Men jag kan hänvisa till en artikel jag har skrivit om konditionsträning:
Den skrevs för "Svensk Idrottsforskning" och går att ladda ned från GIH:s publikationsdatabas.
Ja, ja, det är väl bara att bita ihop. "Suck it up!" som Jason skulle ha sagt.
Eftersom jag inte tränar har jag inget att rapportera. Men jag kan hänvisa till en artikel jag har skrivit om konditionsträning:
Den skrevs för "Svensk Idrottsforskning" och går att ladda ned från GIH:s publikationsdatabas.
tisdag 30 november 2010
Save the date: 25 mars
Ok, nu är det fastslaget.
Min disputation är bokad till 25 mars 2011.
Brittisk professor inhyrd för att ifrågasätta fem års arbete och slit.
Disputationen är det offentliga försvaret av avhandlingen och det sista steget innan man är klar och examinerad som doktor (PhD).
Här i Sverige går disputationen till så att opponenten ger en bredare presentation över forskningsområdet, varefter respondenten (jag i det här fallet) presenterar själva avhandlingen och dess delarbeten.
Därefter följer huvudattraktionen som är att opponenten (som lusläst avhandlingen) inspekterar och ställer respondenten till svars för allt som står skrivet.
Inspektionsprocessen genomförs med frågor, diskussion och konversation mellan opponenten och respondenten.
Nåt geni har beskrivet det hela som "en konversation som pågår tills blod droppar ut respondentens öron".
Min disputation är bokad till 25 mars 2011.
Brittisk professor inhyrd för att ifrågasätta fem års arbete och slit.
Disputationen är det offentliga försvaret av avhandlingen och det sista steget innan man är klar och examinerad som doktor (PhD).
Här i Sverige går disputationen till så att opponenten ger en bredare presentation över forskningsområdet, varefter respondenten (jag i det här fallet) presenterar själva avhandlingen och dess delarbeten.
Därefter följer huvudattraktionen som är att opponenten (som lusläst avhandlingen) inspekterar och ställer respondenten till svars för allt som står skrivet.
Inspektionsprocessen genomförs med frågor, diskussion och konversation mellan opponenten och respondenten.
Nåt geni har beskrivet det hela som "en konversation som pågår tills blod droppar ut respondentens öron".
lördag 27 november 2010
182 dgr kvar: Anti-Tao...
Jag hade sovmorgon förra torsdagen. Till 06:20.
Den här veckan försov jag mig nästan två timmar! Och vaknade 06:45...
Det ger en liten hint om arbetsbelastningen för tillfället. Därav bristen på blogguppdateringar.
Träningsbelastning: Nej.
Sinnesstämning: Apatisk-aggressiv.
Det betyder att jag inte bryr mig, men är j-ligt arg över allt.
Inte att förväxla med den vanligare diagnosen passivt-aggressiv där man håller inne på ilskan tills det exploderar. Inte jag inte. Här smäller det mest hela tiden.
Den här veckan försov jag mig nästan två timmar! Och vaknade 06:45...
Det ger en liten hint om arbetsbelastningen för tillfället. Därav bristen på blogguppdateringar.
Träningsbelastning: Nej.
Sinnesstämning: Apatisk-aggressiv.
Det betyder att jag inte bryr mig, men är j-ligt arg över allt.
Inte att förväxla med den vanligare diagnosen passivt-aggressiv där man håller inne på ilskan tills det exploderar. Inte jag inte. Här smäller det mest hela tiden.
söndag 14 november 2010
Grattis Fredrik, grattis Emma, och grattis Linnea
Idag tänkte jag gratulera adepter - en idrott och två forskning.
Vi börjar med Fredrik Edin som igår knep årets andra SM-brons. Den här gången i cyclocross. Det måste räknas som bra timing att första gången på pallen är på SM!
Foto: Pontus Johansson.
På toppen står proffset Emil Lindgren, till vänster tvåan Jens Westergren (som vunnit de två senaste åren) och till höger stoltserar Fredrik med en välförtjänt blomsterkvast.
Han har fått lite hjälp med träningsupplägg under hela säsongen, och som utlovats tidigare kommer han att få berätta mer själv i ett intervju-gästinlägg på bloggen.
Dagens andra grattis går till Emma Wichardt som har fått sin första accepterade/publicerade vetenskapliga artikel. Det omnämndes mycket kort i det inlägget "Kompis, det går bra nu".
Det är Emmas examensarbete som omarbetats till en artikel med titeln "Rhabdomyolysis/myoglobinemia and NSAID during 48-hours ultra-endurance exercise (adventure racing)". Publiceras så småningom i European Journal of Applied Physiology.
Huvudfynden i arbetet är att muskelnedbrytningen under multisport minskar om man knaprar NSAID (anti-inflammatoriska läkemedel, t.ex. Voltaren), men samtidigt har de som äter medicin sämre tävlingsprestation (= längre totaltid).
Det var en ganska liten studie som behöver följas upp. Förhoppningsvis blir Emma doktorand på GIH och kan fortsätta sitt arbete.
Det tredje grattiset går till en annan examensarbetare i multisportprojektet - Linnea Wallberg. Även hennes examensarbete har skrivits om för att passa in i mallen för vetenskapliga artiklar och det blev i veckan accepterat för publicering i samma tidskrift, European Journal of Applied Physiology.
Linneas arbete heter "Plasma IL-6 concentration during ultra-endurance exercise" och vi visar att cytokinen IL-6 ökar som ett svar på arbetsintensitet snarare än hur länge man kör (i alla fall om man håller på över 12 timmar).
Precis som flera av våra andra arbeten så är det viktig information för alla som håller på med ultra-uthållighetsidrott.
Om det hade varit så att alla fysiologiska parametrar hade blivit "sämre och sämre" ju längre man håller på desto större risk hade det varit för att idrottsformen faktiskt är skadlig/farlig. Men nu ser vi snarare motsatsen.
Med de här två senaste arbetena så har fyra examensarbeten inom multisportprojektet blivit vetenskapliga artiklar. Det finns ett femte arbete som gjordes av Marie Nordin. Även det är nu i manusform. Marcus Borgenvik har omarbetat och gjort en del tillägg till Maries analyser.
Den som är intresserad av att läsa om forskningsprojektet "Physiology of Adventure Racing" hittar en del på den här sidan.
Vi börjar med Fredrik Edin som igår knep årets andra SM-brons. Den här gången i cyclocross. Det måste räknas som bra timing att första gången på pallen är på SM!
Foto: Pontus Johansson. På toppen står proffset Emil Lindgren, till vänster tvåan Jens Westergren (som vunnit de två senaste åren) och till höger stoltserar Fredrik med en välförtjänt blomsterkvast.
Han har fått lite hjälp med träningsupplägg under hela säsongen, och som utlovats tidigare kommer han att få berätta mer själv i ett intervju-gästinlägg på bloggen.
Dagens andra grattis går till Emma Wichardt som har fått sin första accepterade/publicerade vetenskapliga artikel. Det omnämndes mycket kort i det inlägget "Kompis, det går bra nu".
Det är Emmas examensarbete som omarbetats till en artikel med titeln "Rhabdomyolysis/myoglobinemia and NSAID during 48-hours ultra-endurance exercise (adventure racing)". Publiceras så småningom i European Journal of Applied Physiology.
Huvudfynden i arbetet är att muskelnedbrytningen under multisport minskar om man knaprar NSAID (anti-inflammatoriska läkemedel, t.ex. Voltaren), men samtidigt har de som äter medicin sämre tävlingsprestation (= längre totaltid).
Det var en ganska liten studie som behöver följas upp. Förhoppningsvis blir Emma doktorand på GIH och kan fortsätta sitt arbete.
Det tredje grattiset går till en annan examensarbetare i multisportprojektet - Linnea Wallberg. Även hennes examensarbete har skrivits om för att passa in i mallen för vetenskapliga artiklar och det blev i veckan accepterat för publicering i samma tidskrift, European Journal of Applied Physiology.
Linneas arbete heter "Plasma IL-6 concentration during ultra-endurance exercise" och vi visar att cytokinen IL-6 ökar som ett svar på arbetsintensitet snarare än hur länge man kör (i alla fall om man håller på över 12 timmar).
Precis som flera av våra andra arbeten så är det viktig information för alla som håller på med ultra-uthållighetsidrott.
Om det hade varit så att alla fysiologiska parametrar hade blivit "sämre och sämre" ju längre man håller på desto större risk hade det varit för att idrottsformen faktiskt är skadlig/farlig. Men nu ser vi snarare motsatsen.
Med de här två senaste arbetena så har fyra examensarbeten inom multisportprojektet blivit vetenskapliga artiklar. Det finns ett femte arbete som gjordes av Marie Nordin. Även det är nu i manusform. Marcus Borgenvik har omarbetat och gjort en del tillägg till Maries analyser.
Den som är intresserad av att läsa om forskningsprojektet "Physiology of Adventure Racing" hittar en del på den här sidan.
fredag 12 november 2010
"Vad är det för fel på folk??"
Enligt svägerskan är det ett vanligt förekommande uttryck från mig.
Det kan möjligen ligga någonting i att jag ibland är lite skeptiskt inställd till mänskligheten.
Idag ifrågasatte jag bland annat hur uppseendeväckande inkompetenta svenska järnvägsläggare är, och hur de 23 vilsna irrhönsen på Stockholms central kan ta mer plats än 35 miljoner Tokyobor.
Ett annat gäng som genomgående undvikit stående ovationer är RF och SOK.
Regeringen säger "Varsågoda, ni får en massa extrapengar. Men ni måste komma överens om hur de ska fördelas."
Fyra år senare har de inte lyckats varken samarbeta eller dela upp stålarna.
Nu verkar det ändå som om de har kommit överens om att kanske komma överens om den tjugoelfte kompromissen.
Duktiga idioter.
Medlargruppen som tillsatts har säkert inte kostat ett öre av pengarna som skulle gå till idrottarna...
Och den här Peter Jihde... Är det ingen annan som jobbar i TV?
Det kan möjligen ligga någonting i att jag ibland är lite skeptiskt inställd till mänskligheten.
Idag ifrågasatte jag bland annat hur uppseendeväckande inkompetenta svenska järnvägsläggare är, och hur de 23 vilsna irrhönsen på Stockholms central kan ta mer plats än 35 miljoner Tokyobor.
Ett annat gäng som genomgående undvikit stående ovationer är RF och SOK.
Regeringen säger "Varsågoda, ni får en massa extrapengar. Men ni måste komma överens om hur de ska fördelas."
Fyra år senare har de inte lyckats varken samarbeta eller dela upp stålarna.
Nu verkar det ändå som om de har kommit överens om att kanske komma överens om den tjugoelfte kompromissen.
Duktiga idioter.
Medlargruppen som tillsatts har säkert inte kostat ett öre av pengarna som skulle gå till idrottarna...
Och den här Peter Jihde... Är det ingen annan som jobbar i TV?
onsdag 10 november 2010
200 dgr kvar... igår
Igår var det 200 dagar kvar till Stockholm maraton 2011.
Jag tränade inte igår heller. Dessutom kaossnöade det.
Idag blev jag utkörd i snömodden av Karlstads-Carling.
Det blev en av standardrundorna, 14,1 km på andra varvet av marabanan. 4 dgr före årets mara pinnade jag runt på 58.15 min, men idag tog det 1 tim och 17 min.
Inte snabbt.
Tur att det finns tid kvar.
En positiv nyhet vara att fuskvikten (efter frukost och löppass) låg på 80,2 kg.
Det ska bli spännande att se vad ettårstestet visar. Invägning och hälsokontroll genomfördes 2 dec 2009 och det ska jag repetera även i år.
Jag tränade inte igår heller. Dessutom kaossnöade det.
Idag blev jag utkörd i snömodden av Karlstads-Carling.
Det blev en av standardrundorna, 14,1 km på andra varvet av marabanan. 4 dgr före årets mara pinnade jag runt på 58.15 min, men idag tog det 1 tim och 17 min.
Inte snabbt.
Tur att det finns tid kvar.
En positiv nyhet vara att fuskvikten (efter frukost och löppass) låg på 80,2 kg.
Det ska bli spännande att se vad ettårstestet visar. Invägning och hälsokontroll genomfördes 2 dec 2009 och det ska jag repetera även i år.
lördag 6 november 2010
Game on!
Eller egentligen är det väl "race on".
Nu har jag anmält mig till Stockholm Marathon 2011.
203 dagar kvar.
Gott om tid.
Det blir soffan idag.
Men det är egentligen inte målet för hela det här bloggprojektet.
Från dag 1 har siktet varit inställt på New York City Marathon 2011.
Ser redan nu fram emot det nå' djävulskt!
Imorgon är det dags för årets upplaga och då står ett gäng (typ nästan 40 000) lyckliga löpare på startlinjen på Staten Island vid Verrazano-Narrows Bridge.
Världsrekordhållaren Haile Gebrselassie får mycket mediatid och bär ett stort favorittryck. Oddset på vinst är bara 2,3 ggr pengarna.
På Runner's Worlds hemsida finns en intervju och liten trevlig reklamfilm om Haile Gebrselassie.
Jag tror inte att han vinner.
Det sägs att årets upplaga har det starkaste startfältet någonsin. Ett helt gäng med kompetenta kenyaner och nordafrikaner.
Japans hopp står till Arata Fujiwara. På meritlistan har han en vinst i Ottawa Marathon (med en liknande banaprofil som New York) på 2:09:34 i maj 2009.
Personbästa 2:08:40 från Tokyo marathon 2008.
Jag hoppas att det går bra men tror i ärlighetens namn att det kan bli både himmel och pannkaka. Bästa japanska placering i New York genom tiderna är sjätte av Kenjiro Jitsui år 1994, och det vore coolt om han slår.
Sydamerika har nog större chans att få ännu en vinst genom Marilson Gomes Dos Santos. Han har snabbheten kvar, årsbästa på 5000 m 13.34, och sprang på 2:08:46 i London tidgare i år. Dessutom passar han alldeles utmärkt för den lite speciella banan (kanske till skillnad från Haile som aldrig sprungit tidigare men bröt halvmaran i New York tidigare i år) bevisat genom vinster både 2006 och 2008.
Han är mitt tips!
Annars hejar jag mest på Jojje, och kanske lite på Runner's Claes. Vore ju kul om han kom runt.
Nu har jag anmält mig till Stockholm Marathon 2011.
203 dagar kvar.
Gott om tid.
Det blir soffan idag.
Men det är egentligen inte målet för hela det här bloggprojektet.
Från dag 1 har siktet varit inställt på New York City Marathon 2011.
Ser redan nu fram emot det nå' djävulskt!
Imorgon är det dags för årets upplaga och då står ett gäng (typ nästan 40 000) lyckliga löpare på startlinjen på Staten Island vid Verrazano-Narrows Bridge.
Världsrekordhållaren Haile Gebrselassie får mycket mediatid och bär ett stort favorittryck. Oddset på vinst är bara 2,3 ggr pengarna.
På Runner's Worlds hemsida finns en intervju och liten trevlig reklamfilm om Haile Gebrselassie.
Jag tror inte att han vinner.
Det sägs att årets upplaga har det starkaste startfältet någonsin. Ett helt gäng med kompetenta kenyaner och nordafrikaner.
Japans hopp står till Arata Fujiwara. På meritlistan har han en vinst i Ottawa Marathon (med en liknande banaprofil som New York) på 2:09:34 i maj 2009.
Personbästa 2:08:40 från Tokyo marathon 2008.
Jag hoppas att det går bra men tror i ärlighetens namn att det kan bli både himmel och pannkaka. Bästa japanska placering i New York genom tiderna är sjätte av Kenjiro Jitsui år 1994, och det vore coolt om han slår.
Sydamerika har nog större chans att få ännu en vinst genom Marilson Gomes Dos Santos. Han har snabbheten kvar, årsbästa på 5000 m 13.34, och sprang på 2:08:46 i London tidgare i år. Dessutom passar han alldeles utmärkt för den lite speciella banan (kanske till skillnad från Haile som aldrig sprungit tidigare men bröt halvmaran i New York tidigare i år) bevisat genom vinster både 2006 och 2008.
Han är mitt tips!
Annars hejar jag mest på Jojje, och kanske lite på Runner's Claes. Vore ju kul om han kom runt.
fredag 5 november 2010
Maran under två timmar
Jag har skrivit ett gästinlägg till SvD-maratonbloggerskan Petra med titeln När görs första maran under två timmar?
Det är en kortvariant av en artikel med samma (eller liknande) namn som kommer i nästa nummer av Idrott & Kunskap som ges ut i dagarna.
Jag lovar att försöka länka till/lägga upp den också så småningom.
Det är en kortvariant av en artikel med samma (eller liknande) namn som kommer i nästa nummer av Idrott & Kunskap som ges ut i dagarna.
Jag lovar att försöka länka till/lägga upp den också så småningom.
Kompis, det går bra nu!
Jag har haft en helt overkligt bra vecka.
Det började redan med hemresan från Japan. De senaste åren har vi alltid haft problem att komma hem igen. Det har varit allt från askmoln och snökaos till två veckors försenat bagage.
Den här gången var det bara en tyfon som passerade på armlängds avstånd från flygplatsen, och det största problemet var att personalen i incheckningsdisken inte kunde checka in oss...
Men sen flöt det på.
20 timmars resa med en ettåring är ju potentiellt en "brinna-i-huvudet-upplevelse".
Kom hem och möttes av ett brev från Skattemyndigheten.
Ojdå.
Men de hade "mottagit och godtagit mina uppgifter". Bra där.
Handbollslaget (Spårvägen) vann veckans match med en boll och klättrade upp på tredje plats i tabellen, vilket är mycket bra med tanke på att de fick kvala sig kvar föra säsongen (hade inget med det att göra...)
Och som pricken över i låg Rocky 19 och väntade på hallmattan!
Veckan fortsatte med en accepterad artikel, och mitt första uppdrag som reviewer på ett vetenskapligt artikelmanus. Arbetet jag ska utvärdera handlar om ultrauthållighetslöpare.
Två positiva möten med olika forskningssamarbeten. Dels ett tvärvetenskapligt projekt med idrottspsykologen Göran Kenttä, och dels ett high-tech samarbete med professor Brodins grupp på KTH kring mätningar av hjärtats mekaniska arbete. Målet är att ytterligare klargöra om hjärtat tar stryk av multisport, eller egentligen bevisa att det inte är farligt.
Det ramlade in ett jobberbjudande från RF/Bosön. Kanske kan vara nåt. Ska ta ställning till det under de närmaste veckorna.
Och så är det klart med opponent till min disputation. Jag är mycket nöjd. Det kommer med all säkerhet att bli en tuff batalj. Jag lovar att presentera professorn i fråga i ett separat inlägg.
Eftersom jag inte själv skrivit nåt om forskning i de senaste inläggen hänvisar jag istället till dagens bloggtips. Det handlar om motstatsförhållandet mellan antioxidanter och träningsrespons. Bästa beviset för det är nog den här artikeln i tidskriften PNAS.
Det började redan med hemresan från Japan. De senaste åren har vi alltid haft problem att komma hem igen. Det har varit allt från askmoln och snökaos till två veckors försenat bagage.
Den här gången var det bara en tyfon som passerade på armlängds avstånd från flygplatsen, och det största problemet var att personalen i incheckningsdisken inte kunde checka in oss...
Men sen flöt det på.
20 timmars resa med en ettåring är ju potentiellt en "brinna-i-huvudet-upplevelse".
Kom hem och möttes av ett brev från Skattemyndigheten.
Ojdå.
Men de hade "mottagit och godtagit mina uppgifter". Bra där.
Handbollslaget (Spårvägen) vann veckans match med en boll och klättrade upp på tredje plats i tabellen, vilket är mycket bra med tanke på att de fick kvala sig kvar föra säsongen (hade inget med det att göra...)
Och som pricken över i låg Rocky 19 och väntade på hallmattan!
Veckan fortsatte med en accepterad artikel, och mitt första uppdrag som reviewer på ett vetenskapligt artikelmanus. Arbetet jag ska utvärdera handlar om ultrauthållighetslöpare.
Två positiva möten med olika forskningssamarbeten. Dels ett tvärvetenskapligt projekt med idrottspsykologen Göran Kenttä, och dels ett high-tech samarbete med professor Brodins grupp på KTH kring mätningar av hjärtats mekaniska arbete. Målet är att ytterligare klargöra om hjärtat tar stryk av multisport, eller egentligen bevisa att det inte är farligt.
Det ramlade in ett jobberbjudande från RF/Bosön. Kanske kan vara nåt. Ska ta ställning till det under de närmaste veckorna.
Och så är det klart med opponent till min disputation. Jag är mycket nöjd. Det kommer med all säkerhet att bli en tuff batalj. Jag lovar att presentera professorn i fråga i ett separat inlägg.
Eftersom jag inte själv skrivit nåt om forskning i de senaste inläggen hänvisar jag istället till dagens bloggtips. Det handlar om motstatsförhållandet mellan antioxidanter och träningsrespons. Bästa beviset för det är nog den här artikeln i tidskriften PNAS.
tisdag 2 november 2010
Välkommen hem...
Måndagsmorgon
Strax före 7.
Cyklandes i vinterstass under regntyngda skyar på kolsvart blötmörk asfalt.
Granen på Skeppsbron har börjat byggas.
Julen är här.
Passerar Humlan i vass höstskrud.
Tillbaka till vardagen.
Välkommen hem till mörkret.
Strax före 7.
Cyklandes i vinterstass under regntyngda skyar på kolsvart blötmörk asfalt.
Granen på Skeppsbron har börjat byggas. Julen är här.
Passerar Humlan i vass höstskrud.
Tillbaka till vardagen.
Välkommen hem till mörkret.
måndag 1 november 2010
Bantnings-chock!
Hemma efter en månad i Japan.
Vad visar vågen?
81,5 kg!
Det är 4,5 kg lägre än senaste invägningen och 1,5 kg lägre än racevikten på maran.
Imponerande om jag får säga det själv.
Hur har jag då gjort för att plocka de här sista kilona?
Basföda i Japan har varit ris. Mycket ris. Frukost (!), lunch och middag.
Ät det LCHF-fanatiker!
Eftersom det är 7 (eller 8) timmar tidsskillnad Sverige-Japan så blir ju biologiska klockan skev. Eftersom det har varit många lunchmöten, bjudmiddagar och oregelbunda arbetstider har måltiderna kommit lite huller om buller. Sena middagar, alltid efter 18 inte ovanligt efter 21. Inga mellanmål inlagda utan oftast tre mål om dagen. Toppat med chokladmoffning och alkohol.
Ät det strukturfascister och professor i mat- och måltidskunskap!
Men vad har jag gjort då?
Svaret är så oerhört enkelt. Ätit mindre. Helt enkelt eftersom portionerna är mindre i ett land där medelvikten för män är typ 65 kg.
Och så joggat lite.
Vad visar vågen?
81,5 kg!
Det är 4,5 kg lägre än senaste invägningen och 1,5 kg lägre än racevikten på maran.
Imponerande om jag får säga det själv.
Hur har jag då gjort för att plocka de här sista kilona?
Basföda i Japan har varit ris. Mycket ris. Frukost (!), lunch och middag.
Ät det LCHF-fanatiker!
Eftersom det är 7 (eller 8) timmar tidsskillnad Sverige-Japan så blir ju biologiska klockan skev. Eftersom det har varit många lunchmöten, bjudmiddagar och oregelbunda arbetstider har måltiderna kommit lite huller om buller. Sena middagar, alltid efter 18 inte ovanligt efter 21. Inga mellanmål inlagda utan oftast tre mål om dagen. Toppat med chokladmoffning och alkohol.
Ät det strukturfascister och professor i mat- och måltidskunskap!
Men vad har jag gjort då?
Svaret är så oerhört enkelt. Ätit mindre. Helt enkelt eftersom portionerna är mindre i ett land där medelvikten för män är typ 65 kg.
Och så joggat lite.
söndag 31 oktober 2010
Bocka av på listan
Alla som känner mig vet att jag inte fungerar utan listor.
Dessutom har jag väldigt svårt att gå vidare i livet innan listan är avprickad och klar.
Måns (M) och Nisse (N) utnyttjade givetvis denna svag punkt och skickade varsin "att-göra-lista".
Nu är det dags att redovisa och bocka av uppgifterna:
(M) Bild på berget Fuji
- Nja... Ett försök.
(M) Nån teknisk makapär som är helt sjukt utflippad
- Måste bli godkänt!
(M) Sen får du gärna lägga till lite forsknings mumbo-jumbo för att krydda till det (jag tog fasta på det där med hög-intensiv kortvarig träning, det tyckte jag lät bra, SNABBT upp ur sängen, LYFTA barnet, SPRINGA till köket, VISPA ihop vällingen etc etc)
- Kazus vardagsmotionsintervaller räcker gott för att bocka av den.
(M) Räkneverk som tickar för varje japan som vill fotografera sig med någon i familjen rågblond
- Det blev inget räkneverk, men jag kom väl upp i tre-fyra, Mie nåt tiotal, och Stella nådde tresiffrigt. "Cavaii" var det första nya ord vi lärde oss på japanska. Betyder söt. Gissa vem de syftade på?
(M) Någonting på temat Karate!
&
(N) 1. Någon i familjen i en kimono (helst fröken Bottomtooth)
- Kombatant Bottomtooth strax före sista ronden.
(N) 2. Helst en video men minst en bild på när du full på saké skrålar "Big in Japan" med Alphaville på något kareoke-hak.
- Nej. Jag gör inte karaoke. Saké däremot fungerar alldeles utmärkt.
- En av flera middagar med professor Tabata. Han beställde (eller någon av undersåtarna) och jag skålade. Kampai! Det andra ord jag lärde mig... Ni ser ju själva hur dj-la ösiga vi är!
(N) 3. Direkt korrelerad till punkt två.
Svar på frågan, är du störst i Japan...dvs längst. Föreställer mig att din rågblonda kalufs svajar en halvmeter över alla andras huvuden på stadens gator?
- Check!
(M) Någon form av whiskyprovning - det är också bra för hjärtat
- Jag repeterar: Saké!
Det var allt.
Nu släpper vi rishattarna och gräver fram toppluvor och tumvantar.
Over and out.
Dessutom har jag väldigt svårt att gå vidare i livet innan listan är avprickad och klar.
Måns (M) och Nisse (N) utnyttjade givetvis denna svag punkt och skickade varsin "att-göra-lista".
Nu är det dags att redovisa och bocka av uppgifterna:
(M) Bild på berget Fuji
- Nja... Ett försök.
(M) Nån teknisk makapär som är helt sjukt utflippad
- Måste bli godkänt!
(M) Sen får du gärna lägga till lite forsknings mumbo-jumbo för att krydda till det (jag tog fasta på det där med hög-intensiv kortvarig träning, det tyckte jag lät bra, SNABBT upp ur sängen, LYFTA barnet, SPRINGA till köket, VISPA ihop vällingen etc etc)
- Kazus vardagsmotionsintervaller räcker gott för att bocka av den.
(M) Räkneverk som tickar för varje japan som vill fotografera sig med någon i familjen rågblond
- Det blev inget räkneverk, men jag kom väl upp i tre-fyra, Mie nåt tiotal, och Stella nådde tresiffrigt. "Cavaii" var det första nya ord vi lärde oss på japanska. Betyder söt. Gissa vem de syftade på?
(M) Någonting på temat Karate!
&
(N) 1. Någon i familjen i en kimono (helst fröken Bottomtooth)
- Kombatant Bottomtooth strax före sista ronden.(N) 2. Helst en video men minst en bild på när du full på saké skrålar "Big in Japan" med Alphaville på något kareoke-hak.
- Nej. Jag gör inte karaoke. Saké däremot fungerar alldeles utmärkt.
- En av flera middagar med professor Tabata. Han beställde (eller någon av undersåtarna) och jag skålade. Kampai! Det andra ord jag lärde mig... Ni ser ju själva hur dj-la ösiga vi är!(N) 3. Direkt korrelerad till punkt två.
Svar på frågan, är du störst i Japan...dvs längst. Föreställer mig att din rågblonda kalufs svajar en halvmeter över alla andras huvuden på stadens gator?
- Check!
(M) Någon form av whiskyprovning - det är också bra för hjärtat
- Jag repeterar: Saké!Det var allt.
Nu släpper vi rishattarna och gräver fram toppluvor och tumvantar.
Over and out.
lördag 30 oktober 2010
Shopping och mat
Efter ett (helt enligt egen utsago) väl utfört förvärv på universiteten förtjänade jag en shoppingdag i Tokyo.
Taskig timing dock. Tyfon 1014 passerar med sitt centrum stax utanför stan. Blåsigt var det. Regnade ordentligt också.
Det hindrade inte oss.
Jag gillar T-shirts och sneakers.
Man kan aldrig få för många T-shirts och sneakers.
Och så gillar jag att köpa inhemska märken.
Det blev några T-shirts från BAPE och ett par sneakers från (Onitsuka) Tiger
Och förutom shopping så fortsatte vi att utforska de ställen som listas i "Shibuya cafe"
Maten är bra här.
Någonting annat kan man inte säga.
Mie klagar dock på att japsarna är sämst på godis.
Den här väl tilltagna lunchlådan är köpt i ett bås på Kyotos centralstation (ca 80:-).
Som jämförelse kan sägas att man inte direkt kan gå in på sju-elvan vid Nybroplan och få en smaklig lunch i en liten låda...
Hur är det med burgarna då? undrar ni.
Jo, jag har precis som jag brukar försökt få tag på veggie-burgare lite nu och då. Har inte redovisat det lika frekvent som under senaste USA-vistelsen. Delvis beroende på att det inte varit lika bra.
Men det finns undantag. Vi hittade ett riktigt vattenhål (eller tidningen tipsade om).
Det heter "The Great Burger Tokyo" och hade superskön stämning med Johnny Cash ur högtalarna, egengjorda frites och bröd.
Min veddie-burgare längst bort. För ovanlighetens skull var det inget burgar-substitut utan bara färska grönsaker och sås mellan bröden. Extra plus för Cherry Coke:en.
Taskig timing dock. Tyfon 1014 passerar med sitt centrum stax utanför stan. Blåsigt var det. Regnade ordentligt också.
Det hindrade inte oss.
Jag gillar T-shirts och sneakers.
Man kan aldrig få för många T-shirts och sneakers.
Och så gillar jag att köpa inhemska märken.
Det blev några T-shirts från BAPE och ett par sneakers från (Onitsuka) Tiger
Och förutom shopping så fortsatte vi att utforska de ställen som listas i "Shibuya cafe"
Maten är bra här.
Någonting annat kan man inte säga.
Mie klagar dock på att japsarna är sämst på godis.
Den här väl tilltagna lunchlådan är köpt i ett bås på Kyotos centralstation (ca 80:-). Som jämförelse kan sägas att man inte direkt kan gå in på sju-elvan vid Nybroplan och få en smaklig lunch i en liten låda...
Hur är det med burgarna då? undrar ni.
Jo, jag har precis som jag brukar försökt få tag på veggie-burgare lite nu och då. Har inte redovisat det lika frekvent som under senaste USA-vistelsen. Delvis beroende på att det inte varit lika bra.
Men det finns undantag. Vi hittade ett riktigt vattenhål (eller tidningen tipsade om).
Det heter "The Great Burger Tokyo" och hade superskön stämning med Johnny Cash ur högtalarna, egengjorda frites och bröd.
Min veddie-burgare längst bort. För ovanlighetens skull var det inget burgar-substitut utan bara färska grönsaker och sås mellan bröden. Extra plus för Cherry Coke:en.
Munskydd av medkänsla
Man ser rätt många människor med munskydd här.
Först tänkte jag att de var rädda för baciller.
Men fick veta att det inte var huvudanledningen.
En anledning kan vara att de har allergier, men det är så klart vanligast på våren.
Istället så bär folk munskydd när de är förkylda. En solidarisk handling mot medmänniskorna så att inte de också ska bli smittade.
Mycket vackert!
Först tänkte jag att de var rädda för baciller. Men fick veta att det inte var huvudanledningen.
En anledning kan vara att de har allergier, men det är så klart vanligast på våren.
Istället så bär folk munskydd när de är förkylda. En solidarisk handling mot medmänniskorna så att inte de också ska bli smittade.
Mycket vackert!
fredag 29 oktober 2010
Helgtips för stockholmare
Alla som gillar cykling och har tid och lust kan bege sig till Kungsan på lördag för att kolla på cyclocross.
Det kommer att gå fort och vara intensivt runt runt en massa varv, och man ser nog cyklisterna typ hela tiden. Eliten startar kl 13 och kör ca en timme.
Det är femte deltävlingen i Merida CX cup 2010
Två labb-kändisar kommer att stå på startlinjen: Fredrik Edin (just nu 5:e plats i cupen) och Mikael S Flockhart (6:e plats i cupen).
För Fredrik har jag hjälp och styrt en hel del i träningsupplägget det senaste året. Han kommer inom kort att vara huvudpersonen i ett gästinlägg här på bloggen.
Micke frågade mig nån dag när han kände sig låg på kreativitet vad han skulle träna. Eftersom det var inför (den andra) tävlingssäsongen gav jag honom ett pass som jag tycker kanske är allra bäst för att "bli i form". De fick namnet "Mattssons dödsfyror".
Lycka till!
Hoppas många åskådare tar chansen att se på snabba killar.
Det kommer att gå fort och vara intensivt runt runt en massa varv, och man ser nog cyklisterna typ hela tiden. Eliten startar kl 13 och kör ca en timme.Det är femte deltävlingen i Merida CX cup 2010
Två labb-kändisar kommer att stå på startlinjen: Fredrik Edin (just nu 5:e plats i cupen) och Mikael S Flockhart (6:e plats i cupen).För Fredrik har jag hjälp och styrt en hel del i träningsupplägget det senaste året. Han kommer inom kort att vara huvudpersonen i ett gästinlägg här på bloggen.
Micke frågade mig nån dag när han kände sig låg på kreativitet vad han skulle träna. Eftersom det var inför (den andra) tävlingssäsongen gav jag honom ett pass som jag tycker kanske är allra bäst för att "bli i form". De fick namnet "Mattssons dödsfyror".
Lycka till!
Hoppas många åskådare tar chansen att se på snabba killar.
Forskningsporr
Ok, sitter ni ner svenska idrottsforskare? Håll i hatten och försök hålla byxorna torra.
Det har byggts en del fina testlabb i Sverige de senaste åren, och faktiskt ska GIH få en nybyggnad som ska stå klar till 200-årsjubiléet 2013.
Men om sanningen ska fram så blir lokalerna mindre än de vi har idag, och vi har på många sätt växt ur kostymen innan den är färdigt.
Så här sista dagen på min vistelse i Kyoto tänkte jag beskriva faciliteterna på Ritsumeikan University School of Sport and Health Science.
Man kan börja med att klargöra att det är lite skillnad.
Insitutionsbyggnaden har 6 våningar. Gå in på den här länken för att få en överblick och kolla på lite bilder.
Den är helt på japanska men klicka först på det övre alternativet på två följande slides, och då får du fram en skiss över byggnaden. Klicka på våningsplanen och sen på blåmarkerade rum för att se bilder.
Högst upp sitter professorerna. Om man räknar in docenter så är de 28 st, på ca 1000 stundeter.
Femte våningen är helt och hållet olika typer av biokemlabb. Om vi jämför med Åstrandlabb så är väl den totala bänkytan någonstans mellan fem och tio gånger så stor.
Fjärde våningen är 2 x "Rat rooms", plus olika "smålabb" (elektro-mekanik, sports engineering, biomekanik, idrottspsykologi).
Tredje våningen innehåller "vanliga" testlabb med all världens testmaskiner (biodex, löpband, cyklar, blodtrycksmätare, PWV-mätare, benpress, etc.).
Sen har våningsplanet ytterligare ett par toppar; först ett rum med direkt kalorimetrimätning. Du lever i rummet som vanligt (äter, tränar, sover) t.ex. ett dygn och mäter totala energiutgiften. Man kan t.ex. alltså jämföra effekten av olika träningsupplägg på metabolismen, inte bara under passet utan under mycket längre tid.
Bredvid detta rum finns två (!) normobara hypoxirum (syrebrist men med lyfttryck som på havsnivå).
De kallar det ena för testrummet och det andra för träningsrummet...
I en källare på GIH finns en tryckkammare så att man med hjälp av undertryck (vacum) kan skapa illusionen av hög höjd. Det är en ganska bökig procedur att hantera den typen av system. Här är det istället inflöde av kvävgas som gör att andelen syre blir lägre än normalt. Det betyder bl.a. att man bara öppnar dörren (som till ett kylrum) och går in. Dessutom slipper man en stor del av höghöjdsrelaterade problem, t.ex. huvudvärk.
Universitetets långdistanslöpare tränar två gånger i veckan i dessa "syrebristsrum".
Det finns även ett tredje rum som är ljudisolerat och till för att sova i lågt syrgastryck. Träningstudier är planerade enligt principen "träna lågt, sov högt".
Våning två är den tråkigaste. Administration och liknande.
På bottenplanet trycker de på igen.
Först ett styrketräningsrum, sen ett rörelseanalyslabb (det är två våningar i takhöjd, med en massa filmkameror längs väggar och tak, och kraftplattor i golvet).
Det fortsätter med en konferens-lounch och ett kök som används för nutritionsutbildningar.
I de sista rummen står en DEXA (kroppssammansättningsscanner) och en helkropps-MR-apparat och skräpar.
HELKROPPS-MR!
I alla sina studier mäter de numera allt från muskelvolym till förändringar i hjärnan med den.
De har t.o.m. börjat utveckla träningsredskap (helt utan magnetiska delar) så att försökspersonerna kan träna, t.ex. handgrip, under själva mätningarna.
Hur många svenska forskningslabb har alla de här grejerna inom en hissresas färd?
Det har byggts en del fina testlabb i Sverige de senaste åren, och faktiskt ska GIH få en nybyggnad som ska stå klar till 200-årsjubiléet 2013.
Men om sanningen ska fram så blir lokalerna mindre än de vi har idag, och vi har på många sätt växt ur kostymen innan den är färdigt.
Så här sista dagen på min vistelse i Kyoto tänkte jag beskriva faciliteterna på Ritsumeikan University School of Sport and Health Science. Man kan börja med att klargöra att det är lite skillnad.
Insitutionsbyggnaden har 6 våningar. Gå in på den här länken för att få en överblick och kolla på lite bilder.
Den är helt på japanska men klicka först på det övre alternativet på två följande slides, och då får du fram en skiss över byggnaden. Klicka på våningsplanen och sen på blåmarkerade rum för att se bilder.
Högst upp sitter professorerna. Om man räknar in docenter så är de 28 st, på ca 1000 stundeter.
Femte våningen är helt och hållet olika typer av biokemlabb. Om vi jämför med Åstrandlabb så är väl den totala bänkytan någonstans mellan fem och tio gånger så stor.
Fjärde våningen är 2 x "Rat rooms", plus olika "smålabb" (elektro-mekanik, sports engineering, biomekanik, idrottspsykologi).
Tredje våningen innehåller "vanliga" testlabb med all världens testmaskiner (biodex, löpband, cyklar, blodtrycksmätare, PWV-mätare, benpress, etc.).
Sen har våningsplanet ytterligare ett par toppar; först ett rum med direkt kalorimetrimätning. Du lever i rummet som vanligt (äter, tränar, sover) t.ex. ett dygn och mäter totala energiutgiften. Man kan t.ex. alltså jämföra effekten av olika träningsupplägg på metabolismen, inte bara under passet utan under mycket längre tid.
Bredvid detta rum finns två (!) normobara hypoxirum (syrebrist men med lyfttryck som på havsnivå). De kallar det ena för testrummet och det andra för träningsrummet...
I en källare på GIH finns en tryckkammare så att man med hjälp av undertryck (vacum) kan skapa illusionen av hög höjd. Det är en ganska bökig procedur att hantera den typen av system. Här är det istället inflöde av kvävgas som gör att andelen syre blir lägre än normalt. Det betyder bl.a. att man bara öppnar dörren (som till ett kylrum) och går in. Dessutom slipper man en stor del av höghöjdsrelaterade problem, t.ex. huvudvärk.
Universitetets långdistanslöpare tränar två gånger i veckan i dessa "syrebristsrum". Det finns även ett tredje rum som är ljudisolerat och till för att sova i lågt syrgastryck. Träningstudier är planerade enligt principen "träna lågt, sov högt".
Våning två är den tråkigaste. Administration och liknande.
På bottenplanet trycker de på igen.
Först ett styrketräningsrum, sen ett rörelseanalyslabb (det är två våningar i takhöjd, med en massa filmkameror längs väggar och tak, och kraftplattor i golvet).
Det fortsätter med en konferens-lounch och ett kök som används för nutritionsutbildningar.
I de sista rummen står en DEXA (kroppssammansättningsscanner) och en helkropps-MR-apparat och skräpar.
HELKROPPS-MR!
I alla sina studier mäter de numera allt från muskelvolym till förändringar i hjärnan med den.
De har t.o.m. börjat utveckla träningsredskap (helt utan magnetiska delar) så att försökspersonerna kan träna, t.ex. handgrip, under själva mätningarna.
Hur många svenska forskningslabb har alla de här grejerna inom en hissresas färd?
torsdag 28 oktober 2010
Big in Japan?
Ja, hur är det med det där egentligen?
Informationen på hisskylten ger en tydlig hint.
Ingen fullvuxen man kan väga under 70 kg!
Nisse efterfrågade en bild med mitt huvud bland ett myller av andra.
Det här är så nära vi kommer.
Hela Rat room-kollegiet.
Det finns en bild där jag står upp, men jag känner att underbenslängd kanske räcker för att dra giltiga slutsatser.
Observera att bakre raden står på en bänk.
Informationen på hisskylten ger en tydlig hint.
Ingen fullvuxen man kan väga under 70 kg!Nisse efterfrågade en bild med mitt huvud bland ett myller av andra.
Det här är så nära vi kommer.
Hela Rat room-kollegiet.
Det finns en bild där jag står upp, men jag känner att underbenslängd kanske räcker för att dra giltiga slutsatser.Observera att bakre raden står på en bänk.
Biodex benstyrkemätning
Blev testad i biodex styrkemaskin idag.
Både isometrisk (statisk) och isokinetisk (konstant hastighet) styrka för sträckning (extension) och böjning (flexion) i knäleden.
Styrka i framsida och baksida lår, helt enkelt.
Statisk extension (med ett ben) pressade jag upp i över 350 Nm. Det är bra.
Men däremot kom jag bara upp i 125 Nm i statisk flexion.
Det betyder att styrkan i baksidan bara är 35 % av framsidan (önskvärt är nog runt 67 %).
Katastrof!
Om jag hade varit en av mina egna adpeter så hade det blivit träning av baksidan omgående.
Så jag får väl leva som jag lär och nöta hamstringsträning i nov-dec...
Dessutom är jag långsam. News flash...
Även om förhållandet mellan baksida och framsida var bättre (55 %) isokinetiskt. Böjningen var bättre, 160 Nm, men sträckningen var lägre, 290 Nm.
Slutsats: Jag är skev.
Både isometrisk (statisk) och isokinetisk (konstant hastighet) styrka för sträckning (extension) och böjning (flexion) i knäleden.
Styrka i framsida och baksida lår, helt enkelt.
Statisk extension (med ett ben) pressade jag upp i över 350 Nm. Det är bra.
Men däremot kom jag bara upp i 125 Nm i statisk flexion.
Det betyder att styrkan i baksidan bara är 35 % av framsidan (önskvärt är nog runt 67 %).
Katastrof!
Om jag hade varit en av mina egna adpeter så hade det blivit träning av baksidan omgående.
Så jag får väl leva som jag lär och nöta hamstringsträning i nov-dec...
Dessutom är jag långsam. News flash...
Även om förhållandet mellan baksida och framsida var bättre (55 %) isokinetiskt. Böjningen var bättre, 160 Nm, men sträckningen var lägre, 290 Nm.
Slutsats: Jag är skev.
onsdag 27 oktober 2010
Ordning, rättvist och ärligt
Det är dagens sammanfattning av Japan och japanerna.
De är väldigt artiga och noggranna, och verkar ha små ritualer för nästan allting från brandmännen rörelsemönster till hur kassörskan i snabbköpet lämnar tillbaka pengar.
Det är för övrigt näst intill otänkbart att dricksa i Japan. Jag väntade inte på att få tillbaka 2 Yen (= 16 öre) på en restaurangnota och då följde servitrisen efter mig och frågade om jag inte vill ha växeln.
Det här med att vara ärlig med växel gäller även taxibilar. När vi lämnade herr och fru Tabata efter en middag propsades det på vi skulle åka taxi tillbaka till hotellet. Professorn hejdade en bil, lastade in våra grejer och instruerade chauffören. När vi var framme visade det sig att han även hade betalat taxin, med typ fyra gånger så mycket som resan kostade. Trots att vi inte hade någon aning om detta och att vi hade fundamentala kommunikationsproblem med chauffören gestikulerade han ivrigt och vi fick växel och kvitto. Allt i sin ordning.
Ett annat exempel är busshållplatsen.
Den här vyn möter mig när jag stegar mot hållplatsen. Ser ut som en helt vanlig ganska fullbelagd busshållplats i morgontrafik.
Men när busser kommer ser det ut så här
Alla reser sig som på kommando efter att ha sittköat. Jag har aldrig sett nån som tränger sig eller inte väntar vid sidan av kön.
När man går på tunnelbanan formar man två raka led, ett på vardera sida om dörrarna.
De är väldigt artiga och noggranna, och verkar ha små ritualer för nästan allting från brandmännen rörelsemönster till hur kassörskan i snabbköpet lämnar tillbaka pengar.
Det är för övrigt näst intill otänkbart att dricksa i Japan. Jag väntade inte på att få tillbaka 2 Yen (= 16 öre) på en restaurangnota och då följde servitrisen efter mig och frågade om jag inte vill ha växeln.
Det här med att vara ärlig med växel gäller även taxibilar. När vi lämnade herr och fru Tabata efter en middag propsades det på vi skulle åka taxi tillbaka till hotellet. Professorn hejdade en bil, lastade in våra grejer och instruerade chauffören. När vi var framme visade det sig att han även hade betalat taxin, med typ fyra gånger så mycket som resan kostade. Trots att vi inte hade någon aning om detta och att vi hade fundamentala kommunikationsproblem med chauffören gestikulerade han ivrigt och vi fick växel och kvitto. Allt i sin ordning.
Ett annat exempel är busshållplatsen.
Den här vyn möter mig när jag stegar mot hållplatsen. Ser ut som en helt vanlig ganska fullbelagd busshållplats i morgontrafik.Men när busser kommer ser det ut så här
Alla reser sig som på kommando efter att ha sittköat. Jag har aldrig sett nån som tränger sig eller inte väntar vid sidan av kön. När man går på tunnelbanan formar man två raka led, ett på vardera sida om dörrarna.
söndag 24 oktober 2010
Bästa köpet
Söndag = ledigt och familjedag.
Det här med turistande och shopping är nog inte mina bästa grenar.
Jag gillar inte guideböcker. Jag tycker alltid man hamnar på själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger.
Bästa sättet att uppleva en ny stad är med nån som bor där, som samtidigt råkar vara någon man känner bra. Nån som kan visa en de riktiga smultronställena.
Nu har ju inte vi det så här i Japan. Istället betar vi av en strid ström av turistattraktioner.
Om det inte hade varit för mitt överlägset bästa köp på den här resan! (
I och för sig genomfört för ett par veckor sen, men jag måste berätta om det ändå.
Räddaren i nöden är ett magasin. Helt på japanska. Man läser bakifrån och allting.
Det heter "Shibuya cafe" och listar 65 st smultronställescaféer i huvudstadsstadsdelen. Även om vi inte kan läsa ett ord så är tidningen fylld med kartor och bilder föreställande interiör, koppar, bakverk, och till och med personal.
Man kan helt enkelt välja ett café på vad som ser coolt eller smaskigt ut och ställa in kompassen. Som glasyr på muffinsen så kan man vara nästan säker på ekvation: bra och häftigt café = bra och häftigt område!
På tal om själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger så utökade jag min Starbucksmuggsamling med Kyotos bidrag. Riktigt bra. Hamnar helt klart topp tre.
Det här med turistande och shopping är nog inte mina bästa grenar.
Jag gillar inte guideböcker. Jag tycker alltid man hamnar på själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger.
Bästa sättet att uppleva en ny stad är med nån som bor där, som samtidigt råkar vara någon man känner bra. Nån som kan visa en de riktiga smultronställena.
Nu har ju inte vi det så här i Japan. Istället betar vi av en strid ström av turistattraktioner.
Om det inte hade varit för mitt överlägset bästa köp på den här resan! (
I och för sig genomfört för ett par veckor sen, men jag måste berätta om det ändå.
Räddaren i nöden är ett magasin. Helt på japanska. Man läser bakifrån och allting.
Det heter "Shibuya cafe" och listar 65 st smultronställescaféer i huvudstadsstadsdelen. Även om vi inte kan läsa ett ord så är tidningen fylld med kartor och bilder föreställande interiör, koppar, bakverk, och till och med personal. Man kan helt enkelt välja ett café på vad som ser coolt eller smaskigt ut och ställa in kompassen. Som glasyr på muffinsen så kan man vara nästan säker på ekvation: bra och häftigt café = bra och häftigt område!
På tal om själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger så utökade jag min Starbucksmuggsamling med Kyotos bidrag. Riktigt bra. Hamnar helt klart topp tre.
Intervaller för fettförbränning
Det har börjat ramla in ett par "skärp dig"-klickningar till inläggen. Eftersom systemet inte automatiskt skickar ett utförligt utvärderingsprotokoll så kan jag inte veta varför, eller hur, jag ska skärpa mig.
Kanske har det varit för mycket kulturantropologi och för lite forskning på bloggen.
Jag testar med ett rent forskningsinlägg med lokal anknytning.
Jag får lite då och då frågor om intervallträning bara är till för elitidrottare, med kommentaren att det är så hårt och jobbigt.
Men "intervallträning" betyder ju bara att träningspasset är uppdelat i flera omgångar istället för genomfört i en följd.
Kuzushige Goto ("Kazu") är associate professor (docent) på här Ritsumeikan universitetet. Han forskar bl.a. om fetmetabolism vid träning, och skrev för ett par år sedan artikeln "Enhancement of fat metabolism by repeated bouts of moderate endurance exercise."
Den som vill kan klicka på länken och läsa hela artikeln, men för andra skriver jag en kort sammanfattning.
Försökspersonerna utförde ett arbete som motsvarade 60 % av max syreupptag i 60 min. Vid ett tillfälle gjorde de arbetet i en följd och vid ett annat tillfälle delades arbetet upp i 2 x 30 min med 20 min paus. Det måste anses som en ganska lätt träning som näst intill alla kan klara av.
Under själva arbetet var det i stort sett ingen skillnad mellan arbetsformerna, men däremot hade intervallgruppen högre andel fettförbränning efter arbetet (77 % mot 56 % i andra gruppen). Skillnaden fanns delvis kvar (statistisk trend) även en timme efter att arbetet var klart.
En anledning kan vara att mängden fria fettsyror i blodet var högre, vilket betyder att blir lättare för musklerna att komma åt och använda fettet som bränsle.
Om man försöker sätta in resultatet i ett vardagspraktiskt sammanhang så skulle det betyda att det är bättre (för mängden fett som förbränts) att cykla 20 min till affären, gå runt och handla, och sen cykla sin 20 min hem igen - jämfört med att ta bilen till gymet och trampa 40 min på motionscykeln.
Kanske har det varit för mycket kulturantropologi och för lite forskning på bloggen.
Jag testar med ett rent forskningsinlägg med lokal anknytning.
Jag får lite då och då frågor om intervallträning bara är till för elitidrottare, med kommentaren att det är så hårt och jobbigt.
Men "intervallträning" betyder ju bara att träningspasset är uppdelat i flera omgångar istället för genomfört i en följd.
Kuzushige Goto ("Kazu") är associate professor (docent) på här Ritsumeikan universitetet. Han forskar bl.a. om fetmetabolism vid träning, och skrev för ett par år sedan artikeln "Enhancement of fat metabolism by repeated bouts of moderate endurance exercise."
Den som vill kan klicka på länken och läsa hela artikeln, men för andra skriver jag en kort sammanfattning.
Försökspersonerna utförde ett arbete som motsvarade 60 % av max syreupptag i 60 min. Vid ett tillfälle gjorde de arbetet i en följd och vid ett annat tillfälle delades arbetet upp i 2 x 30 min med 20 min paus. Det måste anses som en ganska lätt träning som näst intill alla kan klara av.
Under själva arbetet var det i stort sett ingen skillnad mellan arbetsformerna, men däremot hade intervallgruppen högre andel fettförbränning efter arbetet (77 % mot 56 % i andra gruppen). Skillnaden fanns delvis kvar (statistisk trend) även en timme efter att arbetet var klart.
En anledning kan vara att mängden fria fettsyror i blodet var högre, vilket betyder att blir lättare för musklerna att komma åt och använda fettet som bränsle.
Om man försöker sätta in resultatet i ett vardagspraktiskt sammanhang så skulle det betyda att det är bättre (för mängden fett som förbränts) att cykla 20 min till affären, gå runt och handla, och sen cykla sin 20 min hem igen - jämfört med att ta bilen till gymet och trampa 40 min på motionscykeln.
fredag 22 oktober 2010
Skor av & skoluniform på
Min uniform här är mörk kostym, eller åtminstone skjorta och slips. Alla affärsmän, tjänstemän och lärare verkar snöra på sig slipsen varje dag. Dräkt gäller för damerna.
Det kan bero på att de har skoluniform i Japan, men jag har inte klurat ut riktigt hur det funkar. Tror att det bara är grundskoleelever som behöver bära den. Universitetskidsen ser i alla fall ut som vilka slackers som helst.
Typ så här ser i alla fall uniformerna ut.
Jag hade kommit undan även om jag skippat slipsen och gått runt i en mer avslappnad klädedräkt, men däremot hade jag aldrig kunnat trotsa av-med-skorna-regeln.
Så här ser det ut när man stiger in på professor Tabatas kontor. Tofflor på!
Det känns faktiskt helt ok.
Nedan är ett annat trendigt toffelsällskap.
Det kan bero på att de har skoluniform i Japan, men jag har inte klurat ut riktigt hur det funkar. Tror att det bara är grundskoleelever som behöver bära den. Universitetskidsen ser i alla fall ut som vilka slackers som helst.
Typ så här ser i alla fall uniformerna ut.
Jag hade kommit undan även om jag skippat slipsen och gått runt i en mer avslappnad klädedräkt, men däremot hade jag aldrig kunnat trotsa av-med-skorna-regeln.
Så här ser det ut när man stiger in på professor Tabatas kontor. Tofflor på!Det känns faktiskt helt ok.
Nedan är ett annat trendigt toffelsällskap.
torsdag 21 oktober 2010
"Rat room " och genomtänkt detalj
Det här är min arbetsplats under veckorna på Ritsumeikan. Bänkplatsen närmast i mittenraden på vänster sida.
"This is the rat room" sa professorn och skrattade när han släppte av mig.
Och så fortsätter toalettemat:
Notera den lilla skylten med kroken uppe till höger. Bilden på skylten föreställer ett paraply. Så att man kan hänga upp det fint, snyggt och städat när man utför sina behov.
"This is the rat room" sa professorn och skrattade när han släppte av mig.Och så fortsätter toalettemat:
Notera den lilla skylten med kroken uppe till höger. Bilden på skylten föreställer ett paraply. Så att man kan hänga upp det fint, snyggt och städat när man utför sina behov.
onsdag 20 oktober 2010
Lite knasigt är det allt
Jag har förundrats över att det egentligen inte känns som om att det är nån stor skillnad mellan Japan och Sverige.
Stad är stad.
Tunnelbana är tunnelbana.
Studenter är studenter.
Men vissa grejer här är lite skeva.
Ris till frukost är en.
Toaletterna en annan.
På vissa offentliga toaletter är det bara ett hål i golvet, men på de flesta ställen finns "vanliga" toalettstolar med uppvärmda sitsar och utrustade med ett sånt här armstöd.
"Powerful deodorizer" är min favorit.
Sen är det ju mycket folk.
Fast det blir aldrig trångt.
Det beror nog på att japanerna är mycket artiga och väldigt finurliga.
Bensinmackar till exempel. Pumparna står ju bara där och tar markyta.
Mycket effektivare att hänga upp dem i taket!
Stad är stad.
Tunnelbana är tunnelbana.
Studenter är studenter.
Men vissa grejer här är lite skeva.
Ris till frukost är en.
Toaletterna en annan.
På vissa offentliga toaletter är det bara ett hål i golvet, men på de flesta ställen finns "vanliga" toalettstolar med uppvärmda sitsar och utrustade med ett sånt här armstöd."Powerful deodorizer" är min favorit.
Sen är det ju mycket folk.
Fast det blir aldrig trångt.
Det beror nog på att japanerna är mycket artiga och väldigt finurliga.
Bensinmackar till exempel. Pumparna står ju bara där och tar markyta.
Mycket effektivare att hänga upp dem i taket!
tisdag 19 oktober 2010
Japan har haft det tungt
Det är stor skillnad mellan Tokyo och Kyoto.
Tokyo (bå bilden) känns som en superhäftig och cool storstad på gång.
Kyoto känns helt annorlunda. Mer slitet, skitigt och lågmält.
Givetvis finns det förklaringar till det.
Japan har haft deflation sedan början av 90-talet.
Från att år 1991 ha varit på enorm frammarsch och tippats vara förbi USA som världens största ekonomi år 2010 gick allting utför. Ordet krasch räcker inte för att beskriva hur illa det varit. Från det där tipset har USA dubblat sin ekonomi och är nu nästan tre gånger större än Japan, som har stått still. Värdet på japanska börsen är en fjärdedel av värdet 1989, och huspriserna är samma som 1983...
Tokyo sägs dock ha klarat sig mycket bättre än resten av landet.
Den som vill läsa mer om detta stickspår från livspussel, forskning och träning hittar en riktigt bra och intressant artikel i New York Times.
Tokyo (bå bilden) känns som en superhäftig och cool storstad på gång. Kyoto känns helt annorlunda. Mer slitet, skitigt och lågmält.
Givetvis finns det förklaringar till det.
Japan har haft deflation sedan början av 90-talet.
Från att år 1991 ha varit på enorm frammarsch och tippats vara förbi USA som världens största ekonomi år 2010 gick allting utför. Ordet krasch räcker inte för att beskriva hur illa det varit. Från det där tipset har USA dubblat sin ekonomi och är nu nästan tre gånger större än Japan, som har stått still. Värdet på japanska börsen är en fjärdedel av värdet 1989, och huspriserna är samma som 1983...
Tokyo sägs dock ha klarat sig mycket bättre än resten av landet.
Den som vill läsa mer om detta stickspår från livspussel, forskning och träning hittar en riktigt bra och intressant artikel i New York Times.
måndag 18 oktober 2010
Mer jobb
Eftersom jag inte har tillräckligt att göra så har jag lagt till lite mer jobb.
Annars kan det ju ta slut!
Det känns rimligt att "redovisa min uppdrag" på bloggen.
Förutom att skriva klart min avhandling, disputera, bli klar, klippa mig och skaffa mig ett hederligt jobb så fortsätter jag med att hjälpa en del folk med träningsupplägg. Multi-Mike fick svara på frågor i ett gästinlägg, och jag tänkte att jag skulle fortsätta och låta lite fler atleter redogöra för sina upplevelser.
Nytt uppdrag: Adjunkt (= lärare) på GIH på halvtid.
Nytt uppdrag: Fystränare för handboll - Spårvägen HF, elitserien damer. Spännande ungt lag med en riktigt bra tränartrojka. Laget fick kvala sig kvar i högsta serien förra året, men nu är målen högre.
Fortsatt uppdrag: Det verkar som att jag får fortsätta jobba som fystränare åt handbollslandslaget F92-93 även de kommande två åren.
Och så lite föredrag och skrivaruppdrag att krydda med.
* Som jag nämnde i nåt tidigare inlägg skriver jag på en artikel om maran under två timmar som ska till SvD-Petra och Idrott & Kunskap.
* Eftersom jag är och hälsar på Prof Tabata så har jag lovat Idrott & Kunskap att skriva en grej om det också. Dessutom blev jag kontaktad av Fitness Magazine som ville ha lite hjälp med att intervjua professorn till en artikel i deras tidning.
* 11 nov ska jag prata multisport i Göteborg för Idrottsmedicin Väst.
* 20 november ska jag prata konditionsträning på Friskisdagarna.
Sen är det jul och då ska jag sitta helt still och moffa sill och ischoklad!
Annars kan det ju ta slut!
Det känns rimligt att "redovisa min uppdrag" på bloggen.
Förutom att skriva klart min avhandling, disputera, bli klar, klippa mig och skaffa mig ett hederligt jobb så fortsätter jag med att hjälpa en del folk med träningsupplägg. Multi-Mike fick svara på frågor i ett gästinlägg, och jag tänkte att jag skulle fortsätta och låta lite fler atleter redogöra för sina upplevelser.
Nytt uppdrag: Adjunkt (= lärare) på GIH på halvtid.
Nytt uppdrag: Fystränare för handboll - Spårvägen HF, elitserien damer. Spännande ungt lag med en riktigt bra tränartrojka. Laget fick kvala sig kvar i högsta serien förra året, men nu är målen högre.
Fortsatt uppdrag: Det verkar som att jag får fortsätta jobba som fystränare åt handbollslandslaget F92-93 även de kommande två åren.
Och så lite föredrag och skrivaruppdrag att krydda med.
* Som jag nämnde i nåt tidigare inlägg skriver jag på en artikel om maran under två timmar som ska till SvD-Petra och Idrott & Kunskap.
* Eftersom jag är och hälsar på Prof Tabata så har jag lovat Idrott & Kunskap att skriva en grej om det också. Dessutom blev jag kontaktad av Fitness Magazine som ville ha lite hjälp med att intervjua professorn till en artikel i deras tidning.
* 11 nov ska jag prata multisport i Göteborg för Idrottsmedicin Väst.
* 20 november ska jag prata konditionsträning på Friskisdagarna.
Sen är det jul och då ska jag sitta helt still och moffa sill och ischoklad!
Sayonara Tokyo. Konichiwa Kyoto!
Lilla barn klättrade upp till fönstet på 14:e våningen och vinkade adjö till Tokyo.
Det var dags för ännu en emotsedd händelse.
Snabbtåget.
Shinkansen heter det, och tillryggalägger de närmare 50 milen mellan Tokyo och Kyoto, inkl. alla stopp, på 2 tim 18 min!
Det är så dj-la häftigt!
Och det blir bättre!
Känn på det här SJ: Mellan Tokyo och Osaka (en bit förbi Kyoto) går det ett tåg var 10:e minut. Och det är inga småmesar, utan skitlånga 16-vagnarståg som tar 1300 passagerare! Det är nästan 8000 kostymnissar som skjuts ut ur Tokyo per timme!
Punkligheten var (i snitt räknat på samtliga avgångar år 2003) inom 6 sekunder från angiven tid.
Vi anlände givetvis Kyoto på utsatt tid.
Ännu en högtidsdag avklarad.
Sen var det här med Måns lista.
Man kan se Mount Fuji rikigt bra från Shinkansen.
Vi hade till och med sett till så att vi hade platser på rätt sida av tåget.
Men så här såg det inte ut...
Med största sannolikhet missade jag berget på grund av ett icke ljudlöst barn.
Det här en bild på ett annat berg som kom lite före. Det är inte lika högt eller vackert men det hade den avgörande fördelen att barnet var förnöjt när vi passerade.
Det var dags för ännu en emotsedd händelse. Snabbtåget.
Shinkansen heter det, och tillryggalägger de närmare 50 milen mellan Tokyo och Kyoto, inkl. alla stopp, på 2 tim 18 min!
Det är så dj-la häftigt!
Och det blir bättre!
Känn på det här SJ: Mellan Tokyo och Osaka (en bit förbi Kyoto) går det ett tåg var 10:e minut. Och det är inga småmesar, utan skitlånga 16-vagnarståg som tar 1300 passagerare! Det är nästan 8000 kostymnissar som skjuts ut ur Tokyo per timme!
Punkligheten var (i snitt räknat på samtliga avgångar år 2003) inom 6 sekunder från angiven tid.
Vi anlände givetvis Kyoto på utsatt tid.
Ännu en högtidsdag avklarad.
Sen var det här med Måns lista.
Man kan se Mount Fuji rikigt bra från Shinkansen.
Vi hade till och med sett till så att vi hade platser på rätt sida av tåget.
Men så här såg det inte ut...Med största sannolikhet missade jag berget på grund av ett icke ljudlöst barn.
Det här en bild på ett annat berg som kom lite före. Det är inte lika högt eller vackert men det hade den avgörande fördelen att barnet var förnöjt när vi passerade.
söndag 17 oktober 2010
Three Wise Monkeys (and the fourth)
Helg och turistande.
Jag är rent ut sagt lycklig över att ha sett "originalet" av Three Wise Monkeys. Aporna med händerna över respektive ögon, öron och mun brukar utläsas som ordstävet "see no evil, hear no evil, speak no evil".
Det sägs att detta är den äldsta avbildningen. Snideriet sitter ovanför ingången till nästan-templet Tōshō-gū vid staden Nikko, norr om Tokyo, och är karvat på 1600-talet. Som synes finns det flera "tavlor" (fem på framsidan och tre på högra gaveln). Och den kända är den andra från vänster.
På klassisk japanska lyder ordspråket ”mizaru, kikazaru, iwazaru". Wikipedia berättar att anledningen till att det är apor som fått illustrera är att ändelsen -zaru uttalas på samma sätt som ordet för apa.
Men sen är svenska Wiki ute och cyklar...
Det finns en fjärde apa, "Shizaru", som syftar på att man inte ska göra något ont. Den avbildas ofta med korslagda händer.
Wiki hävdar att detta är ett sentida påfund från turistnäringen.
Jag säger nja.
Om man tittar på mittentavlan, dvs den mest centrala...
...så är det en skön liten slackerapa som tar det lugnt under sin korkek, och inte gör ens en fluga förnär.
Så viktig att den fick en egen tavla!
Jag är rent ut sagt lycklig över att ha sett "originalet" av Three Wise Monkeys. Aporna med händerna över respektive ögon, öron och mun brukar utläsas som ordstävet "see no evil, hear no evil, speak no evil".
Det sägs att detta är den äldsta avbildningen. Snideriet sitter ovanför ingången till nästan-templet Tōshō-gū vid staden Nikko, norr om Tokyo, och är karvat på 1600-talet. Som synes finns det flera "tavlor" (fem på framsidan och tre på högra gaveln). Och den kända är den andra från vänster.
På klassisk japanska lyder ordspråket ”mizaru, kikazaru, iwazaru". Wikipedia berättar att anledningen till att det är apor som fått illustrera är att ändelsen -zaru uttalas på samma sätt som ordet för apa.Men sen är svenska Wiki ute och cyklar...
Det finns en fjärde apa, "Shizaru", som syftar på att man inte ska göra något ont. Den avbildas ofta med korslagda händer.
Wiki hävdar att detta är ett sentida påfund från turistnäringen.
Jag säger nja.
Om man tittar på mittentavlan, dvs den mest centrala...
...så är det en skön liten slackerapa som tar det lugnt under sin korkek, och inte gör ens en fluga förnär.Så viktig att den fick en egen tavla!
torsdag 14 oktober 2010
Toppendag!
Så där ja.
Nu faller det på plats.
Här åker man inte till labbet klädd hur som helst!
Hängde på National Institute of Health and Nutrition idag (det ligger för övrigt inne på Waseda universitetet - ni vet de snabba killarna som vann Izumi).
Diskuterade forskning, hälsoproblematik, kulturella skillnader, och löpning med Prof Tabata och Dr Miyachi. Jag fick en rundvandring och såg att de hade riktigt bra med maskiner och utrustning.
Och så blev jag utsatt för ett test. Eller egentligen mina artärer. Och mer exakt hur stela de är. Grundtanken är ju stelare desto sämre = högre risk för hjärt- kärlsjukdomar.
Jag var bra.
Hade artärer som en 20-åring (och det gick inte lägre ned).
Dr Miyachi visade glatt två av de senaste publikationerna där de använt maskinen. Den ena i tidskriften "Circulation" och den andra i "Hypertension"
För er som inte är införstådda med sån här forskningsmumbo-jumbo så är en enkel grundregel "Ju färre ord i titeln desto bättre tidskrift". Vidare gäller att ju bredare område titeln syftar desto bättre. Således, "Nature" = bra, "Science" = bra.
Sen fortsatte jag dagen med att skicka in en revision av ett manus som är tänkt att vara med i avhandlingen. Yes! Sånt ska firas!
Tidskrift? "Medicine and Science in Sport and Exercise"... Äh, kom igen! Jag jobbar på det.
Avslutade dagen iklädd Kimono, drickandes Japansk Whiskey, liggandes på rygg i sängen med laptopen på magen, och tittandes på MadMen.
Nu faller det på plats.
Här åker man inte till labbet klädd hur som helst!Hängde på National Institute of Health and Nutrition idag (det ligger för övrigt inne på Waseda universitetet - ni vet de snabba killarna som vann Izumi).
Diskuterade forskning, hälsoproblematik, kulturella skillnader, och löpning med Prof Tabata och Dr Miyachi. Jag fick en rundvandring och såg att de hade riktigt bra med maskiner och utrustning.
Och så blev jag utsatt för ett test. Eller egentligen mina artärer. Och mer exakt hur stela de är. Grundtanken är ju stelare desto sämre = högre risk för hjärt- kärlsjukdomar.
Jag var bra.
Hade artärer som en 20-åring (och det gick inte lägre ned).
Dr Miyachi visade glatt två av de senaste publikationerna där de använt maskinen. Den ena i tidskriften "Circulation" och den andra i "Hypertension"
För er som inte är införstådda med sån här forskningsmumbo-jumbo så är en enkel grundregel "Ju färre ord i titeln desto bättre tidskrift". Vidare gäller att ju bredare område titeln syftar desto bättre. Således, "Nature" = bra, "Science" = bra.
Sen fortsatte jag dagen med att skicka in en revision av ett manus som är tänkt att vara med i avhandlingen. Yes! Sånt ska firas!
Tidskrift? "Medicine and Science in Sport and Exercise"... Äh, kom igen! Jag jobbar på det.
Avslutade dagen iklädd Kimono, drickandes Japansk Whiskey, liggandes på rygg i sängen med laptopen på magen, och tittandes på MadMen.
onsdag 13 oktober 2010
Lite bättre och banrekord
Igår sprang jag ännu en liten joggingtur.
Samma vända. Gick lite bättre.
Med nästan exakt samma ansträngning och stopptid vid rödlysen stannade klockan på 33 min.
För övrigt har det kommit fram varför alla Japaner stannar lydigt vid röd gubbe. Det är tydligen en gammal regel som säger att den som går mot rött är ansvarig för alla som går bakom - eftersom de bara går om nån börjat!
Hur gick det i Izumi Ekiden då?
Brett Larner på Japan Running News har skrivit en utförlig rapport.
Sammanfattningsvis kan sägas att Waseda vann på nytt banrekord. Den totala sträckan på 44,5 km avverkades på 2:10:05, vilket är en snitt km-tid på 2:55 min.
Nittai kom tvåa, distanserade med drygt 1 min, och 12 sek före trean Komazawa.
Ritsumeikan (dvs det universitet jag ska vara på härnäst) kom 12:a och Ivy League-killarna hamnade på 15:e plats, mer än 8 min efter Waseda.
Samma vända. Gick lite bättre.
Med nästan exakt samma ansträngning och stopptid vid rödlysen stannade klockan på 33 min.
För övrigt har det kommit fram varför alla Japaner stannar lydigt vid röd gubbe. Det är tydligen en gammal regel som säger att den som går mot rött är ansvarig för alla som går bakom - eftersom de bara går om nån börjat!
Hur gick det i Izumi Ekiden då?
Brett Larner på Japan Running News har skrivit en utförlig rapport.
Sammanfattningsvis kan sägas att Waseda vann på nytt banrekord. Den totala sträckan på 44,5 km avverkades på 2:10:05, vilket är en snitt km-tid på 2:55 min.
Nittai kom tvåa, distanserade med drygt 1 min, och 12 sek före trean Komazawa.
Ritsumeikan (dvs det universitet jag ska vara på härnäst) kom 12:a och Ivy League-killarna hamnade på 15:e plats, mer än 8 min efter Waseda.
måndag 11 oktober 2010
Marathon med ryggsäck bland folk och röda gubbar
Bevittnade ett märkligt arrangemang igår.
Det började med att vi såg en massa folk med nummerlappar. De såg ut att ta det ganska lugnt och behagligt, väntade fint vid övergångsställen och samsades med folket på gatan. Trodde de var på väg mot starten och följde efter. Promenerandes.
Sen såg vi den här killen som höll upp en handmålad A4-skylt och skrek och pekade. Pek-språkade lite med honom och kom fram till att vi befann oss mitt i en tävling. Den hette något i stil med Tokyo Yamakazi Marathon. Det var nog inte Yamakazi, men å andra sidan beskriver det upplägget ganska bra.
Vidare förstod jag att de hade sprungit 33,8 km och hade 8,4 kvar till målet på stadion.
De sprang med ryggsäckar och bar sitt eget vatten. De flesta hade gröna tröjor som det stod Tokyo marathon på. Jag drog slutsatsen att man fick den på riktiga maran i våras och körde lite återanvändning här.
De stannade verkligen och väntade på att lyset skulle slå om till grön gubbe - trots att det inte kom några bilar. Min favorit är ändå lirarn som passade på att ta upp mobilen och kolla lite!
Det började med att vi såg en massa folk med nummerlappar. De såg ut att ta det ganska lugnt och behagligt, väntade fint vid övergångsställen och samsades med folket på gatan. Trodde de var på väg mot starten och följde efter. Promenerandes.
Sen såg vi den här killen som höll upp en handmålad A4-skylt och skrek och pekade. Pek-språkade lite med honom och kom fram till att vi befann oss mitt i en tävling. Den hette något i stil med Tokyo Yamakazi Marathon. Det var nog inte Yamakazi, men å andra sidan beskriver det upplägget ganska bra.
Vidare förstod jag att de hade sprungit 33,8 km och hade 8,4 kvar till målet på stadion.
De sprang med ryggsäckar och bar sitt eget vatten. De flesta hade gröna tröjor som det stod Tokyo marathon på. Jag drog slutsatsen att man fick den på riktiga maran i våras och körde lite återanvändning här.
De stannade verkligen och väntade på att lyset skulle slå om till grön gubbe - trots att det inte kom några bilar. Min favorit är ändå lirarn som passade på att ta upp mobilen och kolla lite!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
