Samarbetet startade för ca ett år sedan. Av vilken anledning ville du ha stöd/hjälp/tips?
Jag studerade på tränarlinjen på GIH och gjorde mitt examensarbete på Åstrandslabbet [i Björn Ekbloms forskningsgrupp] då jag träffade Micke. Vi tyckte väl båda att det var intressant och se vilket resultat man kunde uppnå om man försökte optimera träningen.
Tyvärr tog skolan och extrajobbet extremt mycket tid och energi, men desto viktigare att ha en struktur i träningen för att kunna prestera. Hela miljön på Åstrandlabbet, kunskapen som fanns i väggarna och Mikaels och hans kollegors kunskap gjorde det högintressant iaf från min sida att få till ett samarbete.
Vad visste och tänkte du om din träning innan dess?
Är nu klar med min kandidat (3år) på tränarlinjen på GIH och kände väl att jag hade ganska bra koll på träning och prestation även innan vårat samarbete.
Dock lärde jag mig redan ganska tidigt på skolan att ju längre tiden gick desto mindre kunde jag. Man blir aldrig fullärd. Det var därför jag sökte mig till Ekbloms grupp på Åstrandslabbet för att få möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom träning och prestationsutveckling.
Är det någon skillnad i din träning nu mot tidigare?
Ja. En helt annan professionell inriktning har det blivit i och med att träningen är styrd (eller tänkt att vara styrd) efter saker som går att mäta. Varje pass har en uppgift och fyller ett speciellt syfte som tillsammans blir till träningsblock som långsamt men säkert verkligen utvecklar prestationen.
Har du lärt dig någonting om dig själv och din prestationsförmåga?
Det går alltid att ta i lite till.
Du har ju inte haft en perfekt säsong, men ändå nått goda resultat. Vilka var huvudmålen, och hur skulle du sammanfatta säsongen?
Huvudmålen har varit SM i XC (den olympiska disciplinen av mountainbike) och SM i Marathon (en längre distans inom mtb, som Cykelvasan och Långloppscupen).
Det har varit extremt mentalt påfrestande med skolan och jobbet så varje tävling och träning har blivit en slags återhämtning eller rekreation som laddat batterierna för en ny arbetsvecka.
Säsongen ur ett resultatperspektiv och prestationsperspektiv har varit klart över förväntan. Med en försäsong och grundträning som bestått av transportcykling och två stycken VO2 intervaller i veckan är det helt ok med en 4:e respektive 3:e plats på vaddera SM [vilket är ett klart steg framåt från 2009 då det blev 5:e plats på XC SM och 6:e plats på marathon SM]. Dessutom blev jag 3a totalt i både Sverigecupen och Långloppscupen.
Vilken är det värsta passet du fått köra?
Första Mima intervallen (Mikael Mattssons heliga formel över vad jag egentligen borde klara av att köra VO2 intervaller på). Hjärtat slog dubbelvolter efter varje pass.
Och vilket tycker du har gett bäst resultat?
Eftersom jag nästan bara kört intervaller så får jag väl säga det. Varje tävling över timmen har varit riktigt intressant eftersom distansträningen har varit i det närmaste obefintlig.
Vad är nästa stora mål/steg i utvecklingen?
Göra och följa ett superträningsschema..:)
Till våren (v 7-9) åker jag till Cypern och kör Sunshine Cup kombinerat med träningsläger. Kommer även köra två Världscuper i maj som skall bli riktigt spännande. 2011 blir det mycket tävlingar i Sverige och försöker delta i så många som möjligt. Svenska mästerskap, Långloppscupen och Cykelvasan står också högt upp på prioriteringarna.
Härnäst avslutas Cyclocrosscupen som har varit jätte rolig att köra [där det blev ytterligare ett SM-brons som tidigare rapporterats].
Kommer även försöka utveckla min enhjulingscykling, samt lära mig cykla på bakhjulet.
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar