Eftersom jag jobbar på Åstrandlaboratoriet/"Fysiologen" med en hel del testutrustning så vore det ju direkt dumt om jag inte använde dem för att testa mig själv i det här läget.
Idag var det invägning. Efter en rejäl bastu med hopprep klarade jag precis att väga in tungviktsklassen på mina 88,5 pannor. Jag visste att jag var tung för att vara löpare, men jag hade ingen aning om att inte boxare var större!
Nästa steg var fettmätning. Resultat 17 % = 15 kg. (Jo, jag körde på den enklast skitmetoden med handhållen bioimpedans, men jag orkade inte åka till Jonas & Martina i Östersund eller Emma i Umeå för att göra en riktig DXA-mätning.)
Det viktigaste är givetvis syrepptagningstestet med både tröskel och max. Testledar-Frida yttrade "Man kan säga att vi gör en företagshälsokontroll. De lux-varianten!"
Mina värden för dagen var enligt följande:
Max syreupptag: 4,70 L/min
Testvärde: 53,1 ml/kg/min
Tröskel (4 mmol):4,20 L/min = 85 % av max; löphastighet 14,1 km/tim = 4:16 min/km.
Det som spelar roll i det här sammanhanget är ju vad dessa siffror betyder för sluttiden på maran. Således ska jag glänta på dörren till mina bokstavskombinationer och lägga fram en liten beräkning/tolkning.
Maxet är oväsentligt.
Tröskel 4 mmol mölksyra är oväsentligt. Det är ett superbra gruppvärde, men för mig som enskild individ kan det lika gärna vara 3 som 6 mmol som är gränsen. I mitt fall råkar det faktiskt vara så att den individuella anaeroba tröskeln ligger på just 4 (eller strax över).
Sen kommer problemet med att man inte springer ett helt maraton på tröskeln. De allra bästa små flugviktarna kanske kan ligga på 98 %, men i min lite långsammare kategori är det snarare 93-95 %. För säkerhets skull räknar vi på 92 %.
För att klara maran på 2:55:00 behöver jag springa på i snitt 4:09 min/km (och om jag istället siktar på 2:50 för att ha lite marginal blir det 4:02 min/km). För övrigt finns en bra beräknare för slut-, mellan- och snittider på FK Studenternas hemsida.
Om man springer på 92 % av 4:16 min/km så hamnar man på 4:36 min/km, vilket i sin tur ger en sluttid på maran på 3:14:06.
Det var ju inge' bra...
För att klara 2:55 måste jag alltså förbättra mig 11 % (för 2:50 är det 14 %). I vanliga fall anser man nog att en 5 %-ig förbättring på ett år är riktigt bra. Men nu har ju jag lite fler procent och lite färre dagar på mig! Det ska bli spännande att se om vetenskapens samlade krafter och kunskap kan klara av den här utmaningen.
Efter dagens bedrövliga resultat så är ställningen i kriget om min självbild: Förslappad soffliggare vs vältränad forskare 1-0. Fast vi hade ju invägningen också... Således 2-0.
Imorgon tänkte jag skriva om planen fram till jul. Eller egentligen mer inställningen. Tips, någon?
Idag var det invägning. Efter en rejäl bastu med hopprep klarade jag precis att väga in tungviktsklassen på mina 88,5 pannor. Jag visste att jag var tung för att vara löpare, men jag hade ingen aning om att inte boxare var större!
Nästa steg var fettmätning. Resultat 17 % = 15 kg. (Jo, jag körde på den enklast skitmetoden med handhållen bioimpedans, men jag orkade inte åka till Jonas & Martina i Östersund eller Emma i Umeå för att göra en riktig DXA-mätning.)
Det viktigaste är givetvis syrepptagningstestet med både tröskel och max. Testledar-Frida yttrade "Man kan säga att vi gör en företagshälsokontroll. De lux-varianten!"
Mina värden för dagen var enligt följande:
Max syreupptag: 4,70 L/min
Testvärde: 53,1 ml/kg/min
Tröskel (4 mmol):4,20 L/min = 85 % av max; löphastighet 14,1 km/tim = 4:16 min/km.
Det som spelar roll i det här sammanhanget är ju vad dessa siffror betyder för sluttiden på maran. Således ska jag glänta på dörren till mina bokstavskombinationer och lägga fram en liten beräkning/tolkning.
Maxet är oväsentligt.
Tröskel 4 mmol mölksyra är oväsentligt. Det är ett superbra gruppvärde, men för mig som enskild individ kan det lika gärna vara 3 som 6 mmol som är gränsen. I mitt fall råkar det faktiskt vara så att den individuella anaeroba tröskeln ligger på just 4 (eller strax över).
Sen kommer problemet med att man inte springer ett helt maraton på tröskeln. De allra bästa små flugviktarna kanske kan ligga på 98 %, men i min lite långsammare kategori är det snarare 93-95 %. För säkerhets skull räknar vi på 92 %.
För att klara maran på 2:55:00 behöver jag springa på i snitt 4:09 min/km (och om jag istället siktar på 2:50 för att ha lite marginal blir det 4:02 min/km). För övrigt finns en bra beräknare för slut-, mellan- och snittider på FK Studenternas hemsida.
Om man springer på 92 % av 4:16 min/km så hamnar man på 4:36 min/km, vilket i sin tur ger en sluttid på maran på 3:14:06.
Det var ju inge' bra...
För att klara 2:55 måste jag alltså förbättra mig 11 % (för 2:50 är det 14 %). I vanliga fall anser man nog att en 5 %-ig förbättring på ett år är riktigt bra. Men nu har ju jag lite fler procent och lite färre dagar på mig! Det ska bli spännande att se om vetenskapens samlade krafter och kunskap kan klara av den här utmaningen.
Efter dagens bedrövliga resultat så är ställningen i kriget om min självbild: Förslappad soffliggare vs vältränad forskare 1-0. Fast vi hade ju invägningen också... Således 2-0.
Imorgon tänkte jag skriva om planen fram till jul. Eller egentligen mer inställningen. Tips, någon?
Jag tror på att springa en hel del.
SvaraRaderaKanske även när vinterregnet piskar Stockholm.
/din bror
Springa mycket låter som ett bra tips från din bror. Det kan nog va läge att plocka med skidorna upp till L-dalen över nyår.
SvaraRadera/Flugviktarn (77,5 kg)
Jag blir trött bara av att läsa..
SvaraRaderaSjälv har jag träningssiktet inställt på söndag den 13:e!
/Jonas