Kanske har det varit för mycket kulturantropologi och för lite forskning på bloggen.
Jag testar med ett rent forskningsinlägg med lokal anknytning.
Jag får lite då och då frågor om intervallträning bara är till för elitidrottare, med kommentaren att det är så hårt och jobbigt.
Men "intervallträning" betyder ju bara att träningspasset är uppdelat i flera omgångar istället för genomfört i en följd.
Kuzushige Goto ("Kazu") är associate professor (docent) på här Ritsumeikan universitetet. Han forskar bl.a. om fetmetabolism vid träning, och skrev för ett par år sedan artikeln "Enhancement of fat metabolism by repeated bouts of moderate endurance exercise."
Den som vill kan klicka på länken och läsa hela artikeln, men för andra skriver jag en kort sammanfattning.
Försökspersonerna utförde ett arbete som motsvarade 60 % av max syreupptag i 60 min. Vid ett tillfälle gjorde de arbetet i en följd och vid ett annat tillfälle delades arbetet upp i 2 x 30 min med 20 min paus. Det måste anses som en ganska lätt träning som näst intill alla kan klara av.
Under själva arbetet var det i stort sett ingen skillnad mellan arbetsformerna, men däremot hade intervallgruppen högre andel fettförbränning efter arbetet (77 % mot 56 % i andra gruppen). Skillnaden fanns delvis kvar (statistisk trend) även en timme efter att arbetet var klart.
En anledning kan vara att mängden fria fettsyror i blodet var högre, vilket betyder att blir lättare för musklerna att komma åt och använda fettet som bränsle.
Om man försöker sätta in resultatet i ett vardagspraktiskt sammanhang så skulle det betyda att det är bättre (för mängden fett som förbränts) att cykla 20 min till affären, gå runt och handla, och sen cykla sin 20 min hem igen - jämfört med att ta bilen till gymet och trampa 40 min på motionscykeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar