Trots att jag inte överdoserat på löpning känns det faktiskt som om jag har förbättrats som löpare den senaste månaden.
Jag längtar nå' djävulskt till den dag då det går så där lätt att springa igen. Den där känslan då man bara kan springa längre och längre, fortare och fortare. Senast jag upplevde det var nog ett pass en lördag förmiddag år 2003...
Dagens löprunda var uppseendeväckande. Vinterlöpning i minus 14 grader, inkl. snöpulsning, i gnällbältet - bara en sån sak! Snön knarrade under skorna, det gick förvånandsvärt lätt att springa, och månen sken med nästintill full styrka. B-E-A-U-tiful!
Sen är det ju förvisso tragiskt att det är fullt månljus kl 4 på eftermiddagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar