Tisdag är det nya måndag.
Snoozade 14 gånger. Bråttom, bråttom. Jonnade järnet nedför vägen. Squiiik. Kaboom, boom, boom.
Lyckades med konststycket att göra en tvättäkta faceplant i asfalten i första kurvan.
Insåg att allt handlar om sammanhang. Under vilket cykelrace som helst var det bara en standardvurpa över styret, men bland bostadshus, bilar och skolbarn på övergångsställen så är det relativt ovanligt med folk som studsar på huvudet med benen rakt upp i luften.
För övrigt tror jag att folk i allmänhet ramlar för lite. Barn kör ju sitt race med allehanda cirkuskonster utan livlina, men vuxna har tappat förmågan. Det är bra att ramla. Man hinner inte tänka på hur man ska slå i marken på bästa sätt så det är trevligt om kroppen reagerar av sig själv. Att min ramlingskompetens fortfarande är hög manifesteras av att jag idag reste mig utan en skråma. Inte ens brickorna [glɑ:sœgɔnɛn] ramlade av!
Om man nu har bestämt sig för att köra träningspass så tycker jag att man ska göra det ordentligt.
Jag behöver höja maxet, och jag är rätt säker på att det då handlar om att belasta hjärtat och cirkulationen så mycket som möjligt så länge som möjligt.
Hårt och länge helt enkelt.
Men kör man för hårt från början så smäller det till efter två min och så kan man inte fortsätta.
Grafen ovan är från första testet i projektet och visar syreupptag på olika löphastigheter. Där den röda linjen går upp och "ut ur grafen" visar den lägsta löphastighet som ger maximalt syreupptag. På den farten ska jag springa = 16,5 km/tim eller 3:37 min/km, dvs betydligt fortare än min maratontid.
Intervallerna för dagen var 6 st à 4 min, med 2 min vila emellan.
Om det är någon som tvivlar så kan jag försäkra om att det är jobbigt. Första och andra är ok, men sista halvan av tredje och sista 3 min av fjärde är ren och skär plåga. Efter 4 intervaller snurrade det bra i hela världen, benen kändes som stockar, jag flåsade lungorna ur mig, och vinglade påtagligt.
Det blev extra lång vila (10 min) innan jag körde femte och sjätte på ren vilja.
Planen är att jag ska hinna få in fem till av de här passen innan nästa test den 22 dec. Målet är att öka syreupptaget med 6 %, från 4,70 L till 4,98 L.
Paul Scholes spelade idag sin 620:e match för Man U när deras C-lag (+Evra och nämnde Scholes) slog tyska mästarna med 3-1 i Champions League. Inggööölaaand!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om det är någon som tvivlar..." Finns det någon som tvivlar på att det över huvudet taget finns något jobbigare än ordentligt utförda 4 minuters intervaller? Jobbigt men bäst!
SvaraRaderaJag hoppas att alla vet! Men du är ju å andra sidan utbildad.
SvaraRaderaDet är i alla fall ganska långt ifrån tunnel på mittplan...
Jag vet också att det är grymt jobbigt!
SvaraRaderaKör precis sådanan på bandet på gymmet, många som kollar lite konstigt... :-)
Vågar man fråga vilken fart du höll?
Första passet kördes på 16,5 km/tim på 0,5 grads lutning. Sen ska det ökas för varje pass.
SvaraRaderaVi märkte med en försöksperson alldeles nyligen att de flesta gymband tydligen går för långsamt. Då blev det lite av en chock att springa på vårt kontrollerade band...
Aj aj aj, det där vill jag inte höra... :-)
SvaraRaderaJag börjar också på 16,5, sen ökar jag farten på de sista. Lutningen på nivå 3?!
Jag tror inte det är fysiskt möligt att upprepa 6 st 4 min intervaller på lägsta fart som ger Vo2max med bara 2 min vila mellan varje. Ackumulerad syra borde göra att utmattning sker innan man är klar med passet.
SvaraRaderaMattias på Aktivitus i Gbg
Jo då, det går. Frågan är nog snarare om det är någon mening med det. Man får i stort sett samma tid på hög belastning oavsett om man vilar 2 eller 4 min. Och 4 min är betydligt bekvämare!
SvaraRaderaDet har dock ingenting med mjölksyra att göra utan kan tillskrivas andra trötthetsmekanismer.
Men det tar vi i ett annat inlägg.
Men hallå, bro. Att döma av formen på dina GIGANTISKA stå-i-90grader-i-hundra-år-lår, så är jag rätt säker på att de inte uppfattat att det är springa fort de ska göra..
SvaraRadera