Började med veckans tredje behandling, och nu börjar allt faktiskt funka som det ska. Behandlingarna betalades med två månaders träningsplanering för ett fotbollslag. Kollade jobbmailen - info från handbollsadept angående planering, samt info om accepterad artikel (så gott som, minor revision - ändra förkortningar). Det sistnämnda är mycket bra då vetenskapliga artiklar är det som räknas i forskningsvärlden. Avslutade datorarbetet med att ge feedback på en uppsats från några fysiologistudenter som jag handleder. Därefter packa in alla miljoner prylar i bilen, slänga i sig lunchen, köpa olja och spolarvätska, fylla på olja, borde kolla trycket i däcken. Glömde.
Dagens steg 2: Biltransport från Kungsör till Lofsdalen.Förtydligande: 46 mil slingriga snövägar med överlastad bil och bebis i baksätet. Strax under sju timmars åktid andra gånger förväntas i år bli något utökat.
De första timmarna färdades vi genom ett osannolikt pittoreskt soldränkt snöglittrande vykort i Sveriges mest onödiga landskap Västmanland. Sedan fortsatte resan i mörker. Bilden, eller snarare situationen, är en höjdpunkt. Denna grill ligger nära Noppikoski i Orsa finnmark. Skylten ovanför dörren talar om att man kan köpa kaffe, glass och hamburgare i baracken. På skylten till höger som pekar ut mot besökarna står det "Bar". Vackert så. Det lilla problemet är att detta etablissemang är beläget i urskogen mitt mellan Mora och Sveg. Avståndet till båda "städerna" är en nätt kaffepromenad på sju mil. Enkel väg.
Ingen träning idag. Såvida man inte räknar åtta timmars bilkörning med axlarna spända upp till öronen och iris hårdpumpande mellan svart nattskog och bländande timmerbilsstrålkastare.
Vastmanland ar helt klart sveriges mest onodiga landskap
SvaraRadera