Idag var jag verkligen inte Tarzan. Hade jag inte haft projektet och bloggen hade jag aldrig gett mig ut och sprungit idag...
När man får sig att träna lite hårdare så går det lättare och lättare för varje pass - till en viss punkt. Idag var den punkten. Rekylen! Det innebär att man är trött när man börjar passet, att man hellre ligger i soffan och flätar armband, och att man hittar på alla möjliga ursäkter för att slippa gå ut i regnet och träna. Den sista delen brukar ha en inte alls negativ inverkan på utförda arbetsuppgifter, skrivproduktion och antalet ringda telefonsamtal... Men det blev ändå den planerade turen runt de tre spåren på Norra Djurgården (de röda slingorna på kartan). Vader och lår var helt kass. Lyckligtvis kom benen faktiskt igång efter ett tag, typ 8 km. Jag tror att hela rundan är totalt ca 11 km.
Det blev lite transportcykling också (7,2 + 7,8 = 15 km).
Allt Nobelfestande gjorde att tunnelbanan hem var seg, knökfull och infektionsfylld.
Fixade och hängde en ny tavla i vardagsrummet. Stor. Jag är grymt nöjd!
Och: Absolut! Eftersom det är torsdag firades tavlan med skumpa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anden i flaskan och gubben i månen känner alla till. Men månen i flaskan? En ytterligare reflektion, vilka är de blå lätt jäktandes pensionärerna på kartan?
SvaraRaderaKämpa på Mattsson.
Månen i glaset borde väl i alla fall betyda botten upp.
SvaraRaderaDe blå "pensionärerna" är hundägare - man kan se dem som en betydande del i en världsomspännande hinderbana.