65 dgr kvar: I'm lovin' it

Det här är en bild tagen på uppvärmningsjoggen på väg till löparbanan. Klockan är strax efter 18, jag har jobbat klart, solen skiner, asfalten är varm, och det är definitivt shortsväder.

I'm lovin' it! På alla plan. Men löpningen gick så dj-la dåligt...

Benen var stumma, kroppen var stel, löpsteget var osmidigt och osynkat, och jag producerade så mycket snorslem att man kunde tro att huvudet tömdes helt och hållet. Till råga på allt halvkeffade hjärtat.
På något pervers sätt är det häftigt att universitetsatleterna behandlas som gudar. De innersta tre banorna var avlysta för löpteamet. Förutom sandvichskyltarna var bommar utfällda och låsta (man ser en bom i banhorisonten).
Dock syntes det inte en enda teamlöpare på hela tiden jag var på banan...
Intervallerna då? Jag hade tänkt köra 12 x 1000 m i 3.30-tempo (17,14 km/h) med 1:30 min vila. Vet inte riktigt hur jag tänkte för det är ändå ganska fort.
Det här med att springa på bana 4 gjorde att jag blev lite osäker på hur mycket längre fram starten blir med fem kurvor. Jag löste det med att gå fram till 400m-stafettens start (tre kurvor) och sen lite längre fram, dvs startpunkt knappt halvvägs in i första kurvan.
Efter tre intervaller kändes det inte bra någonstans... Tog en längre paus efter fyra intervaller och körde sen fyra till.
8 x 1000 m på 3.29-3.33 min fick räcka för idag.

Det gick inte bra att springa men hela situationen var ändå ruggigt härlig!
Whitney hämtade ut mitt pris från NYRR idag. Sånt är ju också trevligt.

Även om det lätt kan tolkas som om jag är en av grabbarna i cancer-gänget...
"I'm a survivor (what),
I'm not gonna give up (what),
I'm not gon' stop (what),
I'm gonna work harder (what),
I'm a survivor (what),
I'm gonna make it (what),
I will survive (what),
Keep on survivin' (what)"