61 dgr kvar: Nu vänder det!

Det blev ingen morgonjogg idag. Anledningen var att barnet låg och sov på min axel när klockan ringde. SOV!
Om barnet sover när klockan är mellan 4.30 och 8.30 så tar man det dj-ligt försiktigt i hopp om att behålla status quo.
Det hela handlar mest om självbevarelsedrift.
Om man mot bättre vetande skulle få för sig att väcka barnet och lämna över det till den febrilt sovande modern (som inte har fått mer än fyra timmars sammanhängande John Blund-tid på över åtta månader) ber man bokstavligen om att bli jagad ut ur lägenheten av Haxxan, med den nyvässade portabla giljotinen i högsta hugg!
Således stängdes alarmet av och naturen fick ha sin gång.

Idolbild på beslutsfattande organ, som verkar vara minimalt påverkad av vädret.

Däremot blev det intervaller på löparbana senare på kvällen.
Det var någonstans här det började vända. Vädret har hittills, med Kalifornska mått mätt, varit bedrövligt. Regnskurar i stort sett varje dag. Fr.o.m. idag visar 10-dygnsprognosen däremot en stor fet sol och svenska sommartemperaturer över hela skiten!
På det beprövade temat tänkte jag höja farten, öka antalet och korta vilan jämfört med förra passet. Det blev 10 x 1000 m med 1:30 min vila. Blockavila 5 min efter hälften. Farten var mellan 3:27-3:29 på de första nio och sen klämde jag till med 3:25 på sista.
Mycket bättre än förra gången, och jag tillskriver nya skorna all förbättring!
Det har ingenting att göra med att det var andra passet på bana sedan 90-talet, att barnet (och följaktligen även jag) trappat ned på snorandet, eller att vaderna masserades före passet. Ingenting alls.