58 dgr kvar: Oväntat obra

Andra dan i rad utan träning.
Arbetsbördan har flutit ut över träningstiden som en microvågsugnsvärmd jello. Egentligen inte oväntat, men klart obra.
Det enda som kan tangera träning är promenaderna mellan två olika arbetsplatser. Två olika sjukhus i varsin ende av byn. Stanford är ett universitetsjukhus (döh!) och det andra, Veterans Affairs (VA), är precis som det låter till för avdankade militärer och deras familjer. Man skulle kunna tro att det är en marginell befolkningsgrupp, men inte i det här landet. Det finns en hel "kedja" med såna sjukhus spridda över landet. En av de viktigaste löneförmånerna med att bli soldat är att man får fri sjukvård hela livet när (om) man kommer hem igen. Oväntat, obra system, men kanske enda sättet för många att ha råd med sjukt dyra sjukförsäkringar i pre-Obamaland.
Promenaderna mellan hotellet, VA och labbet blir ett par mil per dag (igår och idag). Igår gick jag i sneakers och så tänkte jag att det kanske var smart att byta till riktiga löpskor. Sparade på Streaksen och drog på mig NB 904:orna. Fick skavsår! Oväntat obra! Och onödigt...

Tänkte avsluta inlägget med något oväntat bra. En ny favoritrestaurang: En kines som ligger på shoppingcentrets superstora parkeringsplats precis vid genomfartsleden. Det ser inte som ett ställe man skulle välja förutom som absolut sista lösning om bilen brakat och magen krampar. Men det är gott. Riktigt gott. Oväntat bra är på nåt sätt extra bra.