5 dgr kvar: Snabbdistans & dubbla behandlingar

Första vardagen i sista veckan. Fortsatt diet och snabbdistans på menyn.
Fint väder och fin runda, men dryga 14 km på ett par koppar kaffe är ändå lite slitsamt. Körde enligt plan på maratonbanans andra varv. Förra gången gick det på 1.03 med 152 bpm i snittpuls. Nu tillät jag mig att öka pulsen till 155 bpm i snitt.
Fredagens behandling och vilan gjorde att det kändes mycket lättare. Upplevelsen var att hjärtat vaknat till och slemmigheten i luftvägarna ytterligare hade minskat. Benen däremot var inte alls så fina. Sluttiden landade på 1.01, vilket är ett fall framåt men inte tillräckligt bra för att målet på maran ska kännas inom räckhåll.

Bestämde också att jag ska köra racet utan både pulsklocka och tidtagarur. Istället blir det fokus på känsla och Nikeklockan (med timmar och minuter) på armen. Samma Nikeklocka som gav så bra resultat i USA.

En av löneförmånerna på GIH är elevbehandlingar i massage. Jag passade på att få en föromgång på rygg och nacke innan jag skulle till kiropraktorn. GIH-eleven tog i så att han svettades. Jag blev positivt överraskad av att jag inte var allför keff.
Fortsatte som sagt ett par timmar senare vidare till kiropraktorn. Hjulbenthet och benlängdskillnad skulle minimeras. Hon tog också i. Armbåge, underarm och knogar på utsidan av låren. Det var direkt oskönt. Nacken knäcktes med ett tvättbräderassel, och efter ett antal anfall från olika flanker släppte även en riktigt envis låsning i bröstryggen.

Hungrig, mörbultad och utpumpad. Men supporter-Zlatan verkar inte vara så mycket kaxigare. Fatta vad sur hon kommer bli när det går upp för henne att Sverige inte klarade kvalet!

6 dgr kvar: Nä, jag ids inte

Tanken var att jag skulle köra genrep långpass idag, men jag hade helt enkelt ingen lust.
Istället blev det tredje vilodagen i rad. Mycket sömn. Somnade i solstolen på altanen före grill-lunch/middagen. Somnade igen i soffan efteråt.

Passade på att få in såna här hårda och tuffa aktiviteter. Mekade bil. Bytte tändstift, luftfilter och torkarblad. Tvätt, vaxning och rostbehandling. Vackert så.

Sen var det dags att hämta upp min nya cykelram. Kolfiber. 1160 gram! Mycket vackert!

Det är en sån där riktig fullblodsram. Snabb som vinden men lat som synden. Den ligger och jäser i Fatboyen hela dagarna och på nätterna så puttar den ut barnet ur vaggan så att den ska få all plats!

7 dgr kvar: J-landslaget Handboll damer

Andra vilodagen.
Sömn ca 7,5 timmar per natt de senaste dagarna. Kosten lite slappare.
Skön känsla att kroppen åtminstone svarar hjälpligt på vilan. På den negativa sidan finns fortfarande en del störande slemmoment i näsan.

Tillbringade hela dagen med damernas svenska juniorlandslag i handboll. De ska spela JVM i Dominikanska republiken i början av augusti och jag är ansvarig för deras formtoppning. Varje spelare ska få ett individuell skräddarsytt träningsupplägg fram tills dess. Största problemet är att det ska synkas med alla olika klubbträningar. Mycket arbete men grymt kul att jobba med högpresterande och motiverade idrottare.

Avslutade dagen med jordgubbar, glass och single malt.

8 dgr kvar: Kaffe är bra för dig

Släpade mina sega ben till en heldags forskningskonferens - Caffeine and health.
Det var ganska överväldigande stöd för att koffein motsvarande typ fem espressos är bra för dig (med enormt stora individuella skillnader i toppdos).
Vad sägs om mindre risk för diabetes, demens, och cancer (vissa typer)?

Dagens startade med knakning hos kiropraktor. Det är extra roligt att träffa en nya behandlare.
"Du är sned och hjulbent." Nehä...
"Den här axeln är framåtroterad." Jo, jag tror det beror på någon av alla cykelkraschar genom åren - ner för slalombackar, över bilhuvar, och/eller i samband med brutna handleder, revben och dislocerad armbåge.
"Oj, här var det nån som haft många skavsår!" Kommentar överflödig...
"Du, här var det stelt!" Den sista kommentarern handlade om mina keffade lår.
Men knäckningarna blev bra och jag ska dit igen på måndag för fortsatt justering.

Benen svarade ändå relativt snabbt på vilan, och redan på kvällen kändes allt mycket lättare och luftigare.

9 dgr kvar: Det gör ont

Mina ben är inte kaxiga nu.
Även idag skrapade jag ihop en halvmara. Samma frukost som igår och sedan var det dags. Först drygt 7 km i tävlingstempo (strax över 4 min/km), sedan 7 km långsamt tillsammans med en träningsklient, och avslutade med de dryga 7 km hem igen i 4min-tempo. Första och sista löpningen innehöll Västerbron. Ner, ner, ner. Ner i källar'n. Ner.
Nu gör det så ont i låren att jag bara vill krypa ned i soffan och krama kudden.
Över två mil löpning vardera måndag, onsdag och torsdag. Och så i tisdags var det ju tävling. Man kan säga att jag har simulerat sista milen på maran. Hela veckan.
Don't try this at home, kids!

10 dgr kvar: Transportlöpning

Fortsatt diet. Kaffe, Mivi Total och paltbröd till frukost. Sallad till lunch.
Transportlöpning 3 x drygt 7 km = en halvmara idag. Med ca 6 kg ryggsäck, vilket genom avanserade empiriska studier har visats vara hämmande för steget.

Kollade vilolaktat på eftermiddagen (efter en hel arbetsdag men innan det var dags för de sista två delsträckorna). Snittet på tre prover var strax över 0,6 mmol. Eftersom detektionsgränsen är 0,5 mmol kan man tolka det som ganska lågt. Det finns helt enkelt inga kolhydrater kvar i kroppen att förbränna.
Då måste bästa möjliga idé vara att springa 15 km till.
"Det här är bra. Det tror jag på!" som O brukade säga.
Tyvärr blir humöret lidande. Jag är i dagsläget ungefär lika charmig som en hårddietande fotomodellhäxa med crackabstinens.

11 dgr kvar: Milspåret/Student-SM

Vicken j-la öken!
Det här var det första riktiga nederlaget hittills i projektet.
En mil på Djurgår'n runt kanalen låter som ett bra upplägg för en bra tid. Icke!
Starten var ok, men sen var det inte mer.

Efter 3 km var benen helt tomma, stumma och slut, och jag ville bara kliva av. Trots det låg jag tvåa i klassen fram till 4 km.
Tänkte att det var mesigt att kliva av ett millopp så jag tog mig ändå runt. Klockan stannade på 38:31, 6:e plats i Student-SM.
Helt löjligt att hålla 3:51-tempo på en mil i dagsläget när det gick i 3:53-tempo i snöfall på 16,7 km på tävlingspremiären i Sumpan (76 dgr kvar).
Det är helt enkelt inte ok.
Extra löjligt med tanke på att det inte krävdes bättre än 37:26 för att knipa SM-silvret.

Nu har man en del att tänka på.
Dagens resultat pekar enligt FK Studenternas omvandlingstabell på ca 3.10 på maran.
Aj, aj, aj...
Fast jag har ju inte så många dagar att jobba på så vi bestämmer att dagens dåliga tid beror på a) glykogentom, b) träningsslitna ben, och c) sviterna efter förkylningen. Alla påverkbara och möjliga att justera på 11 dgr.
Förträng och förneka så ska ni nog se att det går bra i alla fall!

12 dgr kvar: Test och träningsförbud

Tänkte att det kunde vara en bra grej att köra ett tröskeltest. Skippade maxdelen med tanke på senaste tidens snorproduktion.

Det var inte mycket skillnad sedan senaste testet. Jag behöver förbättra tröskel & tävlingsfart med 2 % för att klara målet på maran (enligt de högst teoretiska beräkningarna).

Bokade in en tid hos en kiropraktor. Svintidigt på fredag morgon. Om allt går som det ska så förbättrar uträtningen av ben och rygg min löpekonomi i tävlingsfart med 2 ml/min, dvs ca 4 % lägre. Rävig lösning...

Jag kör ett nytt test ons eller tors nästa vecka för att se hur mina slutgiltiga odd ser ut. Med lite tur kan vi få det spelbart på Ladbrokers.

För övrigt gav jag mig själv träningsförbud. I alla träningsformer utom löpning. Ingen transportcykling eller armhävningar. Armarna ska se ut som sytrådar!

Träning: Tröskeltest 25 min + 2 x transportlöpning à 7,6 km. Tur tog 36 min och retur gick snabbare. Landade på 34 min.
Sömn: 7,5 tim. Vi kan väl ge det "Ok", men inte mer.
Kost: Perfekt.

13 dgr kvar: Vila och vatten

Mer tid vid datorn än på asfalten.
Vila på flera plan.
Började dagen med att ro ut med båten och dra upp nät. Manligt. Fick dock ingen fisk att tala om. Sen satt vi i solen på bryggan och drack termoskaffe. Fint ser'ru!
Är ännu inte helt på-topp-frisk, men åtminstone inte ont eller problem efter gårdagens distanspass.

Träning: Nej.
Sömn: Perfekt - 9 tim.
Kost: Bra, men lite för mycket...

Nisses kommentar på gårdagens inlägg ska bli mantrat för den sista delen: "Räkna aldrig bort en rääääääääv!"

14 dgr kvar: Nä, nu dj-lar!

Två veckor till maran. I det här läget tror jag att samtliga (som är lite insatta i löpträning) har gett upp hoppet om att jag ska klara <2.55 tim. Till och med testledar-Frida som tidigare tippat positivt med stöd av "jo, men han har tränat tidigare" skakar nu bara på huvudet.

Idag var det ändå dags för det tredje löppasset på >2 tim inom ramen för projektet. Det första var testet av andra varvet av maratonbanan med 182 dgr kvar, det andra var genomlöpning av hela banan med 34 dgr kvar (som jag inte skrivit om). Vill man vara trevlig och positiv kan man kalla det "bristfällig träning".
Idag pluggade jag in iPoden och drog ut i hjärtat av det flacka och grönskande västmanländska jordbrukslandskapet. Bönderna, med förmodat stöd av unionen, odlade maskrosor på vidsträckta fält. Drygt två timmar joggade jag på i värmen utan varken vatten eller energitillskott. Omdömet får bli "Bättre och bättre".

Därefter årets första bad i Mälaren. Varmare än väntat. Fick slitas ifrån det optimala wakeboard-vattnet "Kan vi inte bara lägga i båten lite snabbt? Jag kan bära hit den!"

Grym markservice möjliggjorde:
Träning: Distanslöpning 2 tim 3 min, ingen aning om tempo och sträcka. Dock kan jag med säkerhet säga att jag sprang fler vänster- än högerkurvor.
Sömn: Perfekt - 9 tim natt + 2 tim dag
Kost: Mycket bra - vin till middagen drar med betyget från perfekt.

15 dgr kvar: Det går inte bra

Helt tråkiga uppdateringar den senaste veckan.
Idag skulle jag ha kört transportlöpning (och egentligen test). Fortfarande inte 100% bra i halsen så det blev inget av med det. Istället skolbänksdag där jag satt still hela dagen och lyssnade först på Sport Technology och sedan på statistik.
Herr Larsen & co hade för morgondagen planerat 20 km i 4.15-fart. Men han blev sjuk så jag åkte till Kungsör istället.

Träning: Nej. Transportcykling 8 km.
Sömn: Bra - 8 tim
Kost: Bra. Det finns en dimension till på mitt kostupplägg, men det tänker jag skriva om i början på nästa vecka.

16 dgr kvar: Och uppförsbacken fortsätter...

Dags för fyraminutersintervller för första gången sedan början av mars. Planen var 4 x 4 min i 18,2 km/tim (3.17 min/km). Uppvärmningen gick bra, inkl två snabba 30 sek sprintar i 3.00 min/km.
Första intervallen gick lätt och fint, men 1 min in andra keffade hjärtat. Jaha, då blev det inget mer. Var i alla fall tillräckligt mogen för att kliva av, och också att stryka morgondagens test.

Dessutom idag
Låtsasträning: Transportcykling 3 x ca 8 km.
Sömn: 6,5 tim - nja, inte tillräckligt.
Kost: Jo, helt ok.

Imorgon blir det istället för test transportlöpning till och från labbet. På lördag blir det genrep.

17 dgr kvar: Katastrof

Katastrofdag.
Katastrofjobb - reject på en artikel som jag verkligen hade behövt få ok på. Det gör tredje recejtade artikeln på kort tid. Tung vår.
Katastrofkropp - inte frisk än. Snorig, trött, sänkt och dessutom börjar knäet krångla.
Katastrofträning - katastrofkroppen innebar att jag fick byta ut de tre tänkta transportlöpningarna till cykling, och det enda löppass jag faktiskt körde gick helt sjukt dåligt. Snabbdistans 14,1 km. Eftersom jag inte ville pressa kroppen innan den är helt ok valde jag att köra med pulsklocka och se hur fort det gick om jag sprang på puls 152 bpm, vilket borde vara maratonnivån. Det klarade jag av i alla fall - snittpuls 152 bpm. Men den önskade tiden på ca 58:30 min var långt borta. Stabbigt och orytmiskt kom jag runt på 63 min. Det är 4.28 min/km istället för 4.09...

Sen händer det ju saker som gör att man omvärderar sin situation.

Det kanske faktiskt var så att kommentarerna på artikeln egentligen var ganska positiva och att det funkar i nästa vända.
Att det är fint att jag frisk i början av projektet och redan har kvalat till New York.
Och att det inte var en så dålig löprunda med tanke på sjukdom, och att det var första löpningen på nästan en vecka, och att jag inte sprang för fullt utan "bromsad".

Dessutom var både sömn (8 tim) och kost helt ok (nja, ostkaka till efterrätt).

Det beror på vilket perspektiv man har. Klichéartad kommentar. Men ändå sann.
Imorgon hoppas jag kunna köra fyraminutersintervaller.

18 dgr kvar: Bättre, men inte bra

"Tror inte Du grejar 3.00 med så få mil.... Skillnaden mellan en halvmara och en mara är "större" än 21 km..."
De ärliga men föga uppmuntrande orden kom idag från en längdskidtränarkollega. Det är bra pepp!

Dagens i punktlista
* Sömn: 8 tim = bra
* Träning: Nej. Dock lite friskare. Ökade på transportcyklingen till drygt 20 km, och la till ryggrotationer och två minuters magträning.
* Kost: Helt enligt plan. Den hårda dieten förkunnar: Minimalt med alkohol, glass och efterrätter. Tillägg av Mivi Total (vitaminer), paltbröd (järn) och vatten (vatten).

Imorgon är planen fyra löppass...

19 dgr kvar: Sådär - i bästa fall

Första dagen på sista delen.
Ingen höjdare.
Planen är att:
* Träna ordentligt
* Sova 8 timmar
* Äta bra, med ett litet energiunderskott.

Dagen innehöll:
* Ingen träning. Ändå lite positivt. Inte halsont. Transportcykling till och från labbet- Gult snor på vägen dit men bara transparent på vägen hem. Varsågoda för den pensionärsutläggningen.
* 6 timmar sömn får ändå ses som ett framsteg.
* Kost ok, möjligen lite minusvikt.

Bättre lycka nästa gång.
För övrigt fick jag veta att Milspåret nästa tisdag även är student-SM, och antagligen kan jag i egenskap av doktorand ställa upp i den klassen. Intressant.

Väskan har kommit till rätta!
Den levererades direkt till dörren kraftigt misshandlad och stinkades sprit. Man kan inte släppa dom ur sikte en sekund utan att de hittar på fuffens och missbrukar förtroendet.

20 dgr kvar: Renovering inledd

Nu börjar det dra ihop sig på allvar!
De senaste tre veckorna har varit katastrofdåliga ur ett tävlingsprestationsperspektiv.
Nu gäller renovering och formtoppning.


Dagens bild på lekfulla ekorrungar får representera närheten till djuren och naturen i barndomshemmet. Idylliskt är nog bara förnamnet. Bra start på slutetappen.

De kvarvarande tre veckorna fram till maran kräver hårdare disciplin.
Veckan i Frankrike ökade vikten till 84 pannor. Det funkar inte.
Tightare kostkontroll och mer fokus på löpning i tävlingsfart. Träningen kommer upprioriteras till #2, efter familjen. Det betyder inte nödvändigtvis att familjen tar mest tid men den går först om det är något viktigt. Tanken var att det skulle bli ett långpass idag men gulsnor och raspig hals innebar DNS.

Min resväska, inkl. två väldoftande Normandieostar, har ännu inte kommit fram...

21-28 dgr kvar: Deauville, Normandie, France

Semestern i Frankrike avslutades med att vi inte fick checka in på planet hem för det var fullt...
"Men, vi har ju köpt biljetter??"
"Jo, men det är fullt."
"Vaddå? Vi ska ju åka hem nu. Vi har bebis med och allt."
"Ja, jag ser. Men jag kan inte hjälpa att planet är fullt."
"Va f-n menar du med det? Är det mitt fel att ni sålt för många biljetter?"
"Nej, men ni skulle checkat in tidigare så hade ni haft det här problemet."
"Eller så säljer man inte biljetter som inte finns!"
"Jag kan inte hjälpa er. Det finns två platser vill ni ha dem?"
"Men vi är ju fyra vuxna och två bebisar??"
"Det är den enda lösningen. Vill ni ta den?"
"Det är väl ingen lösning att hälften av oss kommer hem?!?"
"Annars får ni åka och mellanlanda i Köpenhamn. Det planet går om fyra timmar."
"Hur tänker du när du istället för att ge oss de platser vi köpt på en direktflight erbjuder oss att spendera en halv dag på flygplatsen för att sedan mellanlanda och till slut gå på ett andra plan? Vilken del i 'två bebisar' förstod ni inte?"
"Ni vill ju inte att vi löser det här!"

Eftersom SAS inte har råd att ha personal på flygplatsen utspelades hela den här konversationen på franska med inhyrd Airfrance-personal som inte hade några som helst intressen eller befogenheter. De falsksmilande dräktdamerna sinkade lyckosamt alla möjligheter för oss att komma på det aktuella planet. Det är ju inte så att det mottas med positiva miner och hurrarop om man försöker springa igenom säkerhetskontrollen på en av Europas största flygplatser.
Soppan slutade med att vi fick spendera sex timmar bland Charles de Gaulles häftiga men ofunktionella betongdesign innan vi fick flyga First/Business Class hem, med 500 euro var som kompensation.

Innan dess hade vi haft en trevlig och nice vecka med äpplen i alla dess former; tarte aux pommes, äppeljuice, cider, pommeau, calvados...

Dag två på resan var det språkschizofren härdsmälta. Fem veckor amerikanska, följt av en vecka pigeon english med alla accenter förutom native (kinesengelska måste i huvudet först översättas till engelska sen till svenska) toppat med franska som jag egentligen inte pratat på tolv år gjorde att det kändes som om orden kom slumpmässigt från de olika språken.

Skaldjursmiddag med all mat inköpt på fiskmarknaden i hamnen, cidergården i grannbyn och bageriet i kvarteret får anses som lyx.

Träningen får anses eftersatt. Det blev totalt tre löppass på vardera lite drygt en timme. Men det var fint med löpning på strandpromenaden, bland de pittoreska korsvirkeshuset, och genom de nangialalika äppelträdsodlingarna. Balsam för själen!

29 dgr kvar: Ljuset i tunneln

Ingen träning på hela veckan.
Lyckats hålla näsan över vattenytan. Precis på gränsen.
Nära målsnöret nu.
En tidig morgon till och sen direkt till flygplatsen.
Semester!
Vive la France!
Men jag vet inte hur det blir med internetuppkoppling så oklart med bloggandet.
I så fall åter med rapport på lördag.
Utvilad och med cider i väskan.

Över gränsen

Slut på minuter. Stop.
Tidskonto övertrasserat. Stop.
Åter fredag. Full stop.

35 dgr kvar: Värdera situationen

Tanken var att jag skulle slå personligt rekord på 10k idag, och samtidigt kvala in till elitledet i Midnattsloppet.
Det blev inget av med det.
Man kan säga att det var ett moget beslut baserat på sammanvägning av totalsituationen. Möjligt att det är en efterkonstruktion... Moget låter ju bra i alla fall.
Kändes som ett gränsfall direkt när jag öppnade de blå; lite skorvlig i halsen, hostig och rinnig näsa. Med sideorders av sliten, trött, osugen och med kraftigt utmanat tidskonto.
För målet maran behöver jag inte nödvändigtvis springa fler snabba 10k, men däremot kommer det inte att funka utan att jag har testat hela sträckan. För krassligheten är det katastrofdåligt med maxinsats men hanterbart med joggtempo.
Slutsats: Strök lördagsracet men kör söndagsjoggen.

Även om det bara hade blivit drygt 35 min löpning så hade 1 timme gått åt till transport, 1 timme till uppvärmning, 1 timme till ombyte, dusch och fix. Totalt en halv arbetsdag "förlorad". Det funkar under den här helgen. Jag behöver bland annat få ordning på en artikel med titeln "Vad vet vi om konditionstäning idag?" till tidskriften Svensk Idrottsforskning. Det är ingen pretentiös titel alls...

Enda tvättiden som fanns på hela veckan var idag 22-02. Grattis till mig. Pusslet fortsätter.