Katastrofjobb - reject på en artikel som jag verkligen hade behövt få ok på. Det gör tredje recejtade artikeln på kort tid. Tung vår.
Katastrofkropp - inte frisk än. Snorig, trött, sänkt och dessutom börjar knäet krångla.
Katastrofträning - katastrofkroppen innebar att jag fick byta ut de tre tänkta transportlöpningarna till cykling, och det enda löppass jag faktiskt körde gick helt sjukt dåligt. Snabbdistans 14,1 km. Eftersom jag inte ville pressa kroppen innan den är helt ok valde jag att köra med pulsklocka och se hur fort det gick om jag sprang på puls 152 bpm, vilket borde vara maratonnivån. Det klarade jag av i alla fall - snittpuls 152 bpm. Men den önskade tiden på ca 58:30 min var långt borta. Stabbigt och orytmiskt kom jag runt på 63 min. Det är 4.28 min/km istället för 4.09...
Sen händer det ju saker som gör att man omvärderar sin situation.Det kanske faktiskt var så att kommentarerna på artikeln egentligen var ganska positiva och att det funkar i nästa vända.
Att det är fint att jag frisk i början av projektet och redan har kvalat till New York.
Och att det inte var en så dålig löprunda med tanke på sjukdom, och att det var första löpningen på nästan en vecka, och att jag inte sprang för fullt utan "bromsad".
Dessutom var både sömn (8 tim) och kost helt ok (nja, ostkaka till efterrätt).
Det beror på vilket perspektiv man har. Klichéartad kommentar. Men ändå sann.
Imorgon hoppas jag kunna köra fyraminutersintervaller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar