"Men, vi har ju köpt biljetter??"
"Jo, men det är fullt."
"Vaddå? Vi ska ju åka hem nu. Vi har bebis med och allt."
"Ja, jag ser. Men jag kan inte hjälpa att planet är fullt."
"Va f-n menar du med det? Är det mitt fel att ni sålt för många biljetter?"
"Nej, men ni skulle checkat in tidigare så hade ni haft det här problemet."
"Eller så säljer man inte biljetter som inte finns!"
"Jag kan inte hjälpa er. Det finns två platser vill ni ha dem?"
"Men vi är ju fyra vuxna och två bebisar??"
"Det är den enda lösningen. Vill ni ta den?"
"Det är väl ingen lösning att hälften av oss kommer hem?!?"
"Annars får ni åka och mellanlanda i Köpenhamn. Det planet går om fyra timmar."
"Hur tänker du när du istället för att ge oss de platser vi köpt på en direktflight erbjuder oss att spendera en halv dag på flygplatsen för att sedan mellanlanda och till slut gå på ett andra plan? Vilken del i 'två bebisar' förstod ni inte?"
"Ni vill ju inte att vi löser det här!"
Eftersom SAS inte har råd att ha personal på flygplatsen utspelades hela den här konversationen på franska med inhyrd Airfrance-personal som inte hade några som helst intressen eller befogenheter. De falsksmilande dräktdamerna sinkade lyckosamt alla möjligheter för oss att komma på det aktuella planet. Det är ju inte så att det mottas med positiva miner och hurrarop om man försöker springa igenom säkerhetskontrollen på en av Europas största flygplatser.
Soppan slutade med att vi fick spendera sex timmar bland Charles de Gaulles häftiga men ofunktionella betongdesign innan vi fick flyga First/Business Class hem, med 500 euro var som kompensation.
Innan dess hade vi haft en trevlig och nice vecka med äpplen i alla dess former; tarte aux pommes, äppeljuice, cider, pommeau, calvados...
Dag två på resan var det språkschizofren härdsmälta. Fem veckor amerikanska, följt av en vecka pigeon english med alla accenter förutom native (kinesengelska måste i huvudet först översättas till engelska sen till svenska) toppat med franska som jag egentligen inte pratat på tolv år gjorde att det kändes som om orden kom slumpmässigt från de olika språken.
Skaldjursmiddag med all mat inköpt på fiskmarknaden i hamnen, cidergården i grannbyn och bageriet i kvarteret får anses som lyx.
Träningen får anses eftersatt. Det blev totalt tre löppass på vardera lite drygt en timme. Men det var fint med löpning på strandpromenaden, bland de pittoreska korsvirkeshuset, och genom de nangialalika äppelträdsodlingarna. Balsam för själen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar