söndag 18 september 2011

48 dgr kvar: Sthlm halvmara - dagen efter

Dagen efter i dubbel bemärkelse.
Det var fint väder, inte så farlig vind, Isabellah vann damklassen på nytt svenskt rekord och Adil vann herrarnas på nästan svenskt rekord. Det är lite komiskt och anmärkningsvärt att det faktiskt inte finns något svenskt rekord på halvmaraton herrar. Ingen har varit tillräckligt bra...

Jodå, jag kom runt. Lite stök i starten gjorde att det nästan blev promenad första 3-400 m. Passerade ändå 5 km på 19:07. Rullade på lugnt och fint i ganska jämn fart. Passerade på 10 km på 39:14 och 15 km på 59:57. Så långt helt ok. Sen blev det lite stummare i låren, vilket får anses rimligt med tanke på den klart bristfälliga uppladdningen. Ändå ingen katastrof utan kom i mål på 1:26:15.

Stella fick medaljen. Det tyckte hon var kul, men bubbelvattnet var överlägset mest uppskattat.
En sammanställning av mina halvaratonresutat:
1:22:02 Santa Cruz half marathon 2010
1:23:34 första halvan av Sthlm mara 2010
1:25:17 första halvan av Sthlm mara 2011
1:26:15 Sthlm halvamara 2011
1:26:38 S:t Eriksloppet 2005 (=Sthlm halvmara)
1:28:13 Sthlm halvmara 2010

Det betyder ju trots allt nytt personligt banrekord. Men satan vad risigt jag mådde på kvällen! Inte det minsta positiv känsla i kroppen.
Idag är det lika uschligt. Inte alls ont i hals eller så farligt i ben, men diffust obehag i mage, bröstet och kroppen.Vila idag, alltså.

3 kommentarer:

  1. Sprang förbi dig strax innan stadshuset och du såg milt sagt helt färdig ut. Jag vet förståss inte hur du brukar se ut när du tävlar men just då gav dig inte mer än 5% chans att ta dig i mål. Hoppas att du lyckas träna lite mer kontinuerlig sista veckorna. Lycka till i NY och fortsätt bloggandet.

    Fritioff

    SvaraRadera
  2. MiMa race: "när jag kommit halvvägs är ambulanserna efter mig med blåljus för tvångsintagning men när de närmar sig avbryts aktionen och psyk anropas, jag ser min chans och dödsköttar i mål. 21 på Borgskalan, jippie ja ja!"

    SvaraRadera
  3. Ha, ha, ha, vid Stadshuset höll jag ju nästan farten! Jo, kontinuerlig träning är nog en bra grej...
    Och som Frida påpekade - så länge jag håller mig vid medvetande finns det lite kvar att pressa ut!

    SvaraRadera