Resultatbörsen #1: Inlines-SM

För knappt en vecka sedan gjorde jag tävlingspremiär på inlines.
Inte för året utan någonsin.
Passade på att lägga det på SM...

Eftersom det är så mycket lättare att hänga med i klungan satsade jag på att spänna bågen och gå med så länge som möjligt.
Banan var i stort sett: Start, rakt fram i 5 km, 90 grader vänstersväng, rakt 5 km, vändning, tillbaka, vändning, tillbaka, vändning, tillbaka, mål. Böljande kulligt landskap och ganska blåsigt.
Min taktik var att ligga passiv och inte dra. Dessutom fick jag tidigare i veckan tipset att det var dumt att ligga sist i klungan.

Starten gick.
Lusigt tempo. Rejält ryckigt.
Snabbt blev det en klunga på 12 åkare.
Funkade helt ok för mig enligt taktiken, även om jag fick slita i rycken.
Jag hängde med i ca 27 km och sen missade jag i en ökning och "snodden gick av". Innan dess hade jag missat taktiken och hamnat sist i klungan. Det är alltså inte smart...
Åkte sista 15 km i ensamt majestät och kom i mål på 12.e plats, vilket var 6:e plats i SM-klassen herrar senior. En dam och lite veteraner kom före.
Skor och fötter klarade sig bra. Medan ryggen gjorde sjukt ont dagen efter...

Segraren Johan Håmås kommenterade efter målgång min åkning "Lite vingligt när det går fort..."
Han vann på tiden 1:16:36 och jag korsade mållinjen på 1:21:27, vilket var drygt 3 min från silvermedalj.

Sammanfattningsvis var det grymt roligt att tävla, och förhoppningsvis gör det att jag är lite bättre förberedd inför vintersäsongen.
Men nu är det löpning som gäller igen!

1/28 dgr kvar: Detaljer

Uppladdningen de sista dagarna blev inte riktigt som jag tänkt mig. Inte en meter på inlines och i stort sett vila.

Gårdagen började med jobb på gymmet, följt av labbet och avslutades på handbollsplanen.
Idag var jag heltidspappa. Faktiskt för första gången en heldag på egen hand.

I brist på riktig träning fick jag ta till alla små knep och detaljer som jag över huvud taget kunde gräva fram. Så här blev det:
* Ryggrotationer och dynamiskt hamstringsstretch med käpp (båda dagarna).
* Teknikknäböj med 20 kg stång.
* Linimentmassage vastus lateralis (yttre lårmuskeln).
* Fötterna preppades i olika omgångar med liniment, mjukgörande kräm och Zongel.
* Resorb, Movi Total rejält med vatten och pasta (båda dagarna).
* Sovstunder x 2 under dagen med lilla barn på magen.
* Lugnt sinne hela dagen och visualisering om att hänga i rygg på stjärnorna, fokusera på vändningarna, och spurta utav h-e (med perfekt timing så klart).


* Det sista steget blev att trimma utrustningen genom att torka ut lagren. Nisse körde tidigare rullskidor i landslaget och med en skidåkares vallasinne tipsade han om att jag skulle bada lagern i diesel, låta torka/dunsta och sedan ha på nån supertunn olja, typ teflon- eller symaskinsolja. 5-56 får duga. Ska bli spännande, men jag hoppas innerligt att det inte blir regn.

3/30 dgr kvar: Sha-la-la-la!

Idag var det en bra dag. Göken gol, änglarna sjöng, och Calypso var på sitt allra bästa humör.

Gick ut hårt med en fin-espresso på Sosta, Jakobsbergsgatan (Stureplan). Örjan Ekblom bjöd, ivrigt påhejad av undertecknad som sedan tidigare hävdat att det är stans bästa kaffe. Det stora I-landsproblemet som diskuterades ingående var i vilken ordning man intar triaden; espresso, choklad och blodapelsinläsk.


Forskningsmässigt var det flera framsteg: en reviderad artikel inskickad, en artikel tillbaka från reviewers med möjlighet att skicka in igen, en artikel i manus att läsa igenom, och prover framplockade för ett nytt forskningssamarbete. Rullar på.

På kvällen var det sedan dags för preimärmotstånd för nya inlinesen. Även om jag åkt några rundor så har jag aldrig kört med någon av Speedskaterskillarna (Vi räknar bort Carling för sakens skull). Mötte upp Patrik Permats i Hammarby Sjöstad för en ca 26 km-runda med intervallinslag. Förra gången vi körde ihop hade jag minst sagt svårt att hänga med...
Skulle det visa sig att inlinesåkning faktiskt är en materialsport? Eller skulle jag fortfarande vara hjälplöst avhängd, och således åka till söndagens SM marathon som statist och rundningsmärke?
Det gick bra.
Faktiskt klart över förväntan.
För det första hade jag knappt ont i fötterna efter åkning i 1.03 tim.
För det andra hängde jag nästan med. I det här fallet betyder det att jag i ungefär hälften av intervallerna kunde bita mig fast i vindskyddet i rygg på Patrik.
Det positiva var att det gick bättre och bättre ju längre passet gick. Det negativa var att jag helt enkelt inte har tillräckligt hög maxfart.

Imorgon ska jag försöka få till en runda på 90 min = tävlingstiden. På lördag blir det vila, och på söndag smäller det!

7/34 dgr kvar: Boo-ya!

Körde inlines 55 minuter idag utan att det gjorde tokont i fötterna. Det kändes som en vinst.
Det är inte mer än så. Skönt att det funkar lite bättre, men fortfarande tveksamt om jag över huvud taget kan köra marathon med dem.

VM-GULD!

Så satans härligt!
Alldeles nyss (strax efter 04:00 svensk tid) tog Sverige VM-guld. Det handlar om handboll, damer, juniorer.

Jag har jobbet med deras fysträning under de senaste två åren. Till VM:et var det framför allt 10 veckors formtoppning (individuella program till 22 spelare), upplägg av fysträning under uppladdningslägren, och schema för att klara av jetlagen (spelort Santa Domingo, Dominikanska republiken).

Foto: Peter Domeij

Extra häftig blir segern om man sätter den i ett historiskt perspektiv. Sverige har på damsidan (J-, U- och A-landslagen) aldrig tidigare ens tagit medalj i något internationellt mästerskap (EM/VM/OS).

En gång till: VM-GULD!

Behöver jag säga att jag det var meningslöst att försöka somna om?

10/37 dgr kvar: Över 1 tim

Aj, aj, aj.
Oj, oj, oj.
Karlstad-Carling var i stan med inlines i väskan. Det blev en gemensam tur med utgångspunkt Årstaberg.
För första gången rullade jag över 1 tim med nya skorna. 65 min närmare bestämt. Det går framåt, och idag tog 30 min innan det började smärta.
Men på slutet: Asså, jag var inte Tarzan sista kvarten. Snörade av mig rören nere i porten, släpade mig uppför trapporna (i stort sett utan att stödja på högerfoten), öppnade dörren med en minst sagt krum hållning, förvridet ansikte, och lade mig försiktigt ned på golvet.
Mies första kommentar, i orolig ton, var: "Har du ramlat?"
När jag svarat att det bara var fötterna som gjorde ont och att det inte var någon fara. Så kom kommentar nummer två, i en närmast uppgiven ton, samtidigt som hon vände och gick: "Varför utsätter du dig för sånt där?"

Imorgon får fötterna vila, men i helgen gäller det att samla meter och minuter!

12/39 dgr kvar: Alternativ träning

När jag utom allt tvivel borde ägna mig åt att samla meter, både löpandes och på inlines, gör jag då det?
Nej, för bövelen! Jag har kört alternativ träning.

Lilla barn håller koll från båten.

De senaste två dagarna har jag tryckt in vattenskidor (egentligen skida eftersom man åker på en), wakeboard och klättring (inomhus).

Nisse pekar på det kluriga grisgreppet som sög all power ur underarmarna. Revansch!

Jag jobbade i alla fall på inlinesförmågan genom ännu en formningsomgång i ugnen igår, och idag blev det en 34 min-runda där det tog 21 min innan fötterna gjorde ordentligt ont. På positiva kontot skrivs in att det aldrig gjorde gråt-ont.

14/41 dgr kvar: Splittrat fokus

Oh, dessa val.
Skulle jag snöra på mig de mjuka extraskinnen eller kassaskåpsproteserna?
Det blev en kompromiss.
In med inlines i ugnen och sedan en andra omgång "formning" på fötterna. De stenhårda skridskorna är enligt tillverkaren gjorda med "super mold technology". Fötterna fick vila resten av dagen. Imorgon blir det två varv på Kungsörsrundan.

Istället joggade jag en liten runda med Streaksen. Det blev familjelöpning med lilla barn sovande i vagnen. Funkar ganska bra.
Var i New York en vända förra veckan och passade på att köpa in fler par Streaks. Det var lättare sagt än gjort. Butikerna Footlocker Running och Jack Rabbit running visste inte ens vad jag pratade om. På Nike Town på 57:e gatan fanns det bara ett par i storlek 9 kvar, så jag köpte både dem och ett par 9,5:or. Det känns proffsigt att ha ett par större skor som jag kan använda under andra halvan av RM 100km.

15/42 dgr kvar: 50 % bättre

...eller nåt. Klarade mig precis från regnet och snörade på mig inlines idag igen. Kom 9 min innan det började göra tokont. Det är 50 % längre än igår!
Körde totalt 42 min, antagligen med lite högre medelhastighet.

För övrigt kände jag att det var dags för en invägning eftersom jag börjat på en ny nedräkning. Svaret blev 86,0 kg.

6 minuter

Nu har de kommit. Mina nya fina inlines!

"Hemmabygge" med Bont-skor, Powerslide-skena och Matter-hjul. Med stor sannolikhet är dessa godingar en bra bit bättre än min nuvarande förmåga. Således har jag kringgått min egen princip om att inte ha bättre utrustning än vad jag förtjänar. Äh... skit i det. Jag får väl bättre på mig.

Idag körde jag premiärrundan.
Lugnt och stilla. Ingen stress eller press.
Efter 6 minuter (!) gjorde det så ont i fötterna att jag bara ville sluta och gråta hysteriskt i fosterställning.
Fortsatte så att jag rullade i en halvtimme. På slutet förstod jag att det finns potential i mina nya sadistiska kompisar. I den sista branta uppförsbacken tryckte jag på lite. Och det var fantastiskt att känna hur mycket bättre det svarade! Positivt.

Det var också positivt att smärtan inte har någonting med skav eller annat passformsrelaterat, utan helt enkelt beror på ovana med hårda skor. Tänk första gången varje säsong då man snörar på sig skridskorna. Men med tilläggsfeaturen att skorna är kolfiber istället för skinn. Knackar man på skorna låter det inte helt olikt hallgolvets betongbeläggning...

För övrigt har nedräkningen börjat. X 2. Det är 16 dgr kvar till Inlines SM Marathon, och 43 dgr kvar till löpning RM 100 km.