Gick ut hårt med en fin-espresso på Sosta, Jakobsbergsgatan (Stureplan). Örjan Ekblom bjöd, ivrigt påhejad av undertecknad som sedan tidigare hävdat att det är stans bästa kaffe. Det stora I-landsproblemet som diskuterades ingående var i vilken ordning man intar triaden; espresso, choklad och blodapelsinläsk.
Forskningsmässigt var det flera framsteg: en reviderad artikel inskickad, en artikel tillbaka från reviewers med möjlighet att skicka in igen, en artikel i manus att läsa igenom, och prover framplockade för ett nytt forskningssamarbete. Rullar på.
På kvällen var det sedan dags för preimärmotstånd för nya inlinesen. Även om jag åkt några rundor så har jag aldrig kört med någon av Speedskaterskillarna (Vi räknar bort Carling för sakens skull). Mötte upp Patrik Permats i Hammarby Sjöstad för en ca 26 km-runda med intervallinslag. Förra gången vi körde ihop hade jag minst sagt svårt att hänga med...
Skulle det visa sig att inlinesåkning faktiskt är en materialsport? Eller skulle jag fortfarande vara hjälplöst avhängd, och således åka till söndagens SM marathon som statist och rundningsmärke?
Det gick bra.
Faktiskt klart över förväntan.
För det första hade jag knappt ont i fötterna efter åkning i 1.03 tim.
För det andra hängde jag nästan med. I det här fallet betyder det att jag i ungefär hälften av intervallerna kunde bita mig fast i vindskyddet i rygg på Patrik.
Det positiva var att det gick bättre och bättre ju längre passet gick. Det negativa var att jag helt enkelt inte har tillräckligt hög maxfart.
Imorgon ska jag försöka få till en runda på 90 min = tävlingstiden. På lördag blir det vila, och på söndag smäller det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar