114 dgr kvar: Jubilieumsmarathon

Knappt fyra månader kvar till New York men det är 365 dagar kvar till Jubileumsmaran i Stockholm, dvs exakt 100 år efter OS-maran.

Jag är nu anmäld och redan riktigt taggad!
Så taggad att jag faktiskt gick ut och sprang en timme direkt efter att jag ok:at inbetalningen.

Backlogg: Multisportcomeback

I ett svagt ögonblick lovade jag Sundbybergs skidklubb att jag skulle hänga med och utöva multisport i praktiken. Hela gänget skulle köra Stockholm Adventure Race (STAR) den 11 juni vid Sigtuna & Rosersberg.
Kan redan nu säga att tjejerna var grymma! Systrarna Märta och Lisa Larsen vann damklassen och Lisa Hallberg och Linnea Björn kom trea.
Vi herrar var klart sämre...

Jag körde tillsammans med Sebastian Jansson.

Tävlingen ingår i Svenska multisportcupen och hade en förmodad vinnartid är ca 4 timmar med ganska många korta delsträckor. Det kändes som en lagom ansträngande comeback. Min senaste multisporttävling var City Challenge i Oslo för nästan exakt fyra år sedan.
Med det i åtanke hade jag räknat med att få slita för att hänga med skidåkar-Seb.

Ute på första paddlingen. Nöjd och glad och utan större ansträngning.

Tävlingen startade i ett rasande tempo inne i Sigtuna med löpning, följt av orientering, och därefter en "lång" cykelorientering. Så långt var det mina orienteringskunskaper som satte gränsen för tempot, men när vi kom ut på paddlingen visade det sig att jag var starkare än beräknat (jämfört med min lagkamrat).

"Långa" cykelorienteringen. Vi syns längst bort i bilden. Damlaget före oss på bilden har faktiskt kört lite kortare väg fram till den här passeringen.

Tävlingen fortsatte med löpning, cykling, paddling, löpning. Allt gick lätt och fint. Men sakta... Vi kom i mål på ca 5 tim och 20 min, vilket var typ en och halv timme efter vinnarna.

Sista paddlingen. Här har vi plockat fram en draglina, men det var bara på de två sista sträckorna. Sammantaget kändes det mer som ett lugnt långdistanspass än en tävling. Dock fördj-la roligt! Riktigt sugen på att köra några fler race.

Backlogg: Paddeltur i Hjälmaren

Nu är det några veckor sedan men jag och Nisse har i alla fall paddlat sista tredjedelen av långrundan 10-mil Mälaren-Eskilstunaån-Hjälmaren-Hjälmare kanal-Arbogaån.
Förra året försökte vi ju köra hela i ett svep men avbröt efter knappt 70 km.

På morgonen lördagen den 18 juni rullade Nisse in i Kungsör med sin relativt nyinköpta Barrcuda. Han hade fått ihop ett gäng rundor under våren medan jag gjorde vattendebut för året.
Kajakbyggare och svärfar Björn skjutsade iväg oss till Hjälmare sund, vilket var den plats där vi kravlade oss upp på land förra året.
Med solen i rygg och näsan i vädret drog vi iväg.


Nu hade vi den softare delen av varvet kvar med medströms i båda åarna. Dessutom stannade vi och åt lunch på restaurangen vid Hjälmare docka. De dryga 3 milen tog ca 6 timmar, inkl. alla lyft och stopp.

Björn mötte upp och paddlade med den sista biten. Vi lyfte upp i Kungsör och möttes av välkomstkommittén.

Nisse vilar lite. Dock långt ifrån lika sliten som förra året...

Planen är att göra ett nytt försök att köra hela varvet i en K2:a lördag 3 sept. Rent teoretiskt går paddlingen 8 % snabbare i en K2:a, plus att vi tjänar mycket tid vid alla långa lyft. Vi räknar med en sluttid på drygt 18 timmar.

Nästa år får vi nog sällskap.

127 dgr kvar: Sightseeing på hemmaplan

Ingen träning igår (förutom 15 km pendelcykling, frivändningar och magstyrka).
Istället blev det familjetur i det vackra vädret. Sightseeing på hemmaplan med båt under Stockholms broar. Viktigt.
Sen promenad och bad på Långholmen.
Avslutning med promenad och middag på Brasseriet Liljeholmskajen.

Vem är det som guidar vem, egentligen?

136 dgr kvar: Stora målet med extra allt!

Jag är dålig på att uppdatera bloggen men för ovanlighetens skull är jag bättre på att träna. Helt sjukt sugen och motiverad på att träna inför maran i New York!
Det har varit ett mål om funnits med i bakhuvudet sedan jag var en liten pajsare på tio bast.

Nu är det dags. Alla grejer under sommaren blir bara mellanmål på vägen mot det stora riktiga målet! Jag har faktiskt redan moffat i mig ett par mellanmål utan att ha rapporterat dem på bloggen.

Sthlm Marathon 2011: Klart över förväntan!

Här kommer ett inlägg om maran (bättre sent än aldrig...)

Kort sagt gick det klart över förväntan!
Stapplade in på 2:55:10, vilket är personligt rekord med nästan fyra min.

Efter katastrofmilen på AIDS-loppet där jag sprang på 39:34 trots att jag tog i all jag hade var jag minst sagt tveksam till mina chanser att klara av maran ens under 3 timmar.

Det är sjukt skönt att marastarten går precis bredvid labbet. Tog samma tunnelbana som vilken vardag som helst. Tofflade upp på rummet. Joggade några minuter i tävlingsfart på löpbandet med utsikt över Östermalms IP, publiken som tittade mot starten och myllret av löpare.

Kändes lugnt och bra inför start. Joggade iväg när startskottet ljöd och tänkte ännu mer än förra året på att springa sakta, att verkligen inte hoppa ett steg i sidled för att komma fram lite längre. Så var känslan, men ändå gick första två km i 3:45-tempo...
Tvingade mig själv att springa saktare och låta folk springa förbi. Passerade 5 km på 19:13 (3:51/km).

Sen var det hela verkligen odramatiskt. Pråmade på. Lät folk springa förbi. "Det går för fort, men det är svårt. Jag är ju inte ens andfådd" för att citera en medlöpare som också siktade på 2.55 och som sprang förbi mig på Söder Mälarstrand. (Jag tog han sen uppför Torsgatan på andra varvet!)
Det var lite VM i jämnhet, faktiskt. De följande 5km:arna fram till 30km gick på 20:35; 20:26; 20:29; 20:55; 20:42 (inkl. skillnader i vind och backar).

Tiderna innebär att jag passerade 10km på 39:48. Trots att jag joggade! Och sen 30km på 2:02:20 vilket är ganska precis en min långsammare än förra året.
En enorm skillnad mot förra året var att jag i år inte hade det minsta problem med magen. Det är några minuter sparade bara på att slipa besöka holkarna. Det gjorde ju också att jag hade fantastiskt mycket mer energi kvar när det var dags för den sista milen.
En annan skillnad var blåsten. Det blev ett rejält extra motstånd i stort sett hela vägen från Djurgår'n, på Strandvägen, Söder Mälarstrand och sned motvind på Västerbron. Det hade kunnat vara knäcken på andra varvet, men jag tassade på och tappade bara till 4:17-tempo på den femman. Det gjorde också att jag gick om fjolårstiden och låg 20 sek före vid passering 35km.

Djävlar i min lilla låda vad nöjd jag var när jag passerade 35km hade medvind, sprang om stela medlöpare och kände att jag inte var helt död!
Upp till 40km rullade det på. Passering på 2:45:16, vilket var 3 min bättre än förra året. Men där tog det stopp. Utförbacken Odengatan ned slog sönder vaderna. Stolpigt, smärta, kramp. Huvudet var ändå positivt och jag stapplade vidare. Tappade ett tiotal placering men gick i mål som 206:a på 2:55:10.

Efter omständigheterna och med dagens fysiska status tror jag på allvar inte jag hade kunnat gjort någonting annorlunda för att få en bättre tid. Så nära en perfekt utfört lopp man kan komma!

Några har frågat om det inte känns snopet/bittert att missa måltiden med 10 sek, men i år är det egentligen inte så intressant. Förra året gällde det ju kvaltid till New York, men det är ju fixat så i år njuter jag bara av det nya personliga rekordet.

1 dag kvar: Fågel eller pannkaka?

Så är känslan idag. Antingen eller. Himmel eller fosterställning.
Vet inte alls vad jag ska tro eller hoppas på.

Förra helgens genrep - AIDS-loppet - blev märkligt. Först misstänkte jag att det inte skulle vara så många duktiga löpare på startlinjen, men till slut ramlade det in ett gäng snabba killar.
Jag öppnade min vana trogen lite snabbt, strax under 3.30 på första km i ensam ledning. Sen tappade jag ned till fjärde plats efter 3 km. För ovanlighetens skull plockade jag en plats på slutet och hamnade 3:a.
Jag hade ingen egen klocka men efter att ha pusslat ihop medtävlandes km-tider verkar det som om jag höll ganska exakt 4 min/km hela loppet (utom första km), och landade således på 39:34.
Ingen bra tid men ändå 22 sek snabbare per km än förra loppet.
Fortsatte jogga 14 km i Lill-Jansskogen och på Norra Djurgården.
Totalt blev det ca 27 km.

Resten av veckan ingen träning.http://www.blogger.com/img/blank.gif
Halsontskänningar tis och ons morgon.
Mycket jobb och risig sömn.

Så det finns egentligen inte mycket som talar för att jag ska kunna spring bättre i år.

Men jag har några positiva punkter:
1) Erfarenhet - det är ju andra gången.
2) Långpassen - fler än förra året.
3) Magen - om magen håller i år så har jag ett antal minuter intjänade bara genom att stanna på banan...
4) Temperaturen - ca 14 grader och växlande molnighet blir perfekt.

9 dgr kvar: Långpass avklarade

Jag har fått en del skit för mitt bristfälliga bloggande. Jag kan ändå glädja alla tvivlare med att jag jämfört med förra året faktiskt har sprungit fler långpass i år.

23 april: Skogs- blandlöpning (30 km) med Daniel
Det var påsk och verkade helt rimligt att köra en runda i solgasset. Backar, stenar, rötter, skogsstigar, mm gjorde att det blev rätt jobbigt. Att vi körde helt utan energitillskott under passet gjorde ju inte direkt att man blev rappare i benen.

Lunsentorpet passerades. Enda vattenpausen!

Morga Hage var en annan klassisk passage. Var också vändpunkt för dagen.

29 april: Ojdå-runda som visst blev lite lång (37 km) solo
Kände att jag kanske skulle springa till gymmet på morgonen (7 km). Men sen kom jag på att jag skulle fortsätta det långa varvet på marabanan (minus Västerbron = 23,5 km). Och du måste jag ju ta mig till och från marabanan (6,5 km)

5 maj: Springdag bestående av fyra sträckor (38,5 km) solo
Transportlöpning regerar! Den här dagen tog jag mig till GIH (7,5 km), körde ett intervallpass med en adept (5 km), fortsatte till Bosön (9 km), höll ett föredrag och så sprang jag hem igen (17 km)

8 maj: Testlöpning av marathonbanan (44 km) med Fredrik och Frida
Vilken hjälte! Fredrik är känd av sina arbetskollegor som killen som sitter hemma och dricker öl och lirar TV-spel. Nu har han fått för sig att kuta maran. Piskad av Nisse Ivica under våren var det nu upp till bevis med ett riktigt långpass.

Och han grejade det! 30,5 km senare sitter han här på Dramatentrappan och är nöjd (Det blev lite längre än de ordinarie 29 km eftersom Djurgårdsbrunnsbron är avstängd).
Han vek hemåt och vi andra fortsatte. Ökade farten lite de sista 5-6 km och låg då en bit under 5 min/km. Hela passet tog 4 tim 20 min inkl. drickapauser men exkl. fikastund.

13 maj: Huddingerunda (46 km) med Örjan Ekblom
Örjan hävdade bestämt att man skulle köra riktigt långt två veckor före maran. Jag höll med. Fredag förmiddag fick det bli. Man vill ju inte slösa bort en helgdag på sånt.

Här sitter han på en parkbänk i Vårby Gårds Centrum efter drygt 30 km. Det rullade på i ganska fin takt, en bit över 5 min/km inkl. drickapauser var 20 min. Passerade maran på 3:45 tim.

21 dgr kvar: Tävlingspremiär Spring Cross

Tävlingspremiären avklarad.
Lite sent kan man tycka. Förra året var premiären Två sjöar runt med 76 dgr kvar...

Hur gick det då?
Dagens race var 12 km terräng i finmarkerna på Norra Djurgården. Jag har inte bestämt om det gick skit eller helt ok.

Resultatet:
Plats 47, tid 51.40, pace 4.19 min/km.

Plats: Det var ju inte bra, men ganska ointressant.
Tiden och pacen: Det sämsta jag gjort... Som jämförelse kan nämnas att hastigheten på15 km i Central Park i slutet av mars förra året var 3.46 min/km. Fan. Trodde inte att det var så illa.

Det finns dock ett par förmildrande omständigheter
1) Terrängen - elljusspårunderlag svarar sämre än asfalt.
2) Veckans träning - 35km distans med ryggsäck i torsdag och sprintintervaller (10 x 50 m) igår gjorde att benen var både stela och stumma innan jag ens hade startat.

Sen kan drinkarna på Rival igår kväll vid midnatt inte kan räknas som bästa möjliga uppladdning...

23 dgr kvar: Testlöpning av marabanan på söndag 8 maj

Nu är det dags igen.
På söndag tänkte jag jogga runt marabanan.
Alla som är sugna är välkomna att haka på.
Förra året gick det i ca 5 min/km-tempo. Det är helt ok att springa en del av banan. Men däremot är det obligatoriskt med kaffestopp på Dramatentrappan (efter ca 29 km).

Lägg in en kommentar om ni kommer eller bara vill bortförklara er med skoskav, spricka i tummen eller att ni måste vara hemma och klappa katten.