Igår var det millimeter ifrån att jag struntade i träningen. Stod faktiskt och velade precis vid tunnelbanevagnen "Ska jag hoppa på den här som går till löpbanet ller ska jag ta nästa som går till vila?" Det hade varit så fantastiskt lätt och skönt att sätta sig på ett café och softa i en timme isället för att pallra sig iväg till löpbandet. "Sliding doors"-moment.
Men jag skohornade faktiskt in ett intervallpass i race-pace. Det blev inte 12 intervaller men väl 8.
Så jag betade av 8 x 1 km i 4,00 min/km-tempo med 1 min vila. Inte supertufft men väldigt segt.Till skillnade från förra passet så bev det inga förlängda vilor, och pulsen låg ganska precis på samma nivåer som sist.
Jag är medveten om att det är en bit kvar till att springa 42 km i samma hastighet som man pallar 8 km i intervallform. Eller som doktorand Psilander uttryckte det när jag beskrev gårdagens träning:
"Jaha... Oj, det var inte snabbt. Du är inte i så bra form, va? Men du ska springa maran?"
För övrigt svarade jag idag på en kavalkad frågor från löparbloggerskan Ann-Sofie Forsmark som ska springa TEC 100 miles. Mest av allt klurade hon på kost för ultralöpning.
Jag ska ju springa kort-ultra på lördag så det kanske är läge att göra att ultralöpningsinlägg imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar