148 dgr kvar: Allt e förstört!

Längdskidor och squash är inte optimalt om man ska plocka bort all kroppsmassa som inte är direkt nödvändig för löpning. Och det är sånt som jag spenderat ledig tid med under mellandagarna. Precis som förra året kan dessa dagar kortfattat beskrivas med "blandade aktiviteter".

Det är möjligt att en och en halv månads stress, träningstorka och sittande med näsan i dataskärmar också har bidragit till att årets sista invägning landade på 84,6 kg. Vem är plutten nu, Nisse?

Pallrade mig i alla fall ut på en 50min-löprunda under årets sista skälvande timmar.
Good for me!

För övrigt ett sjukt märkligt uttryck. Enligt Svenska Akademiens ordbok:
[SKÄLVA.v .a.α]
α) i uttr. skälva (in)för (förr äv. åt) ngn l. ngt, pregnant: darra av (äv. allmännare: hysa) skräck l. rädsla (in)för ngn l. ngt. PPGOTHUS Und. A 4 a (1590). (Lat.) Attremo .. (sv.) Darra och skälffua ååt någhon. Linc. H 2 b (1640). Påfwens .. stadgar och beslut, för hwilka wi tilförene skulfwo och darrade. BORG Luther 2: 671 (1753). Darrande satt Kung Fjalar åter, / Gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn. RUNEBERG (SVS) 3: 270 (1844). STRINDBERG Dam. 151 (1898: inför).

Det är väl ingen som är rädd för att året tar slut?
Imorgon kommer rapport över 2010 och planer inför 2011.
Ha, ha, det här är dagen då ni alla skriver (nästan) lika mycket listor som jag.

Njut av skumpan!
Gott nytt år!

151 dgr kvar: Jag sprang!

Tro det eller ej, men jag sprang faktiskt!
Inte idag och inte igår. Inte på julafton heller, vilket annars brukar vara en tradition.
Jag joggade till labbet tisdag den 21 december. Mer som stresshantering än riktig träning. Dessutom kan jag meddela att det inte är trångt på Åstabron kl 05.40 på kalla snöiga vardagsmorgnar.


Tog jullov 23-25 december. Grymt skönt. Lyckades få ordning på disputationsansökan och alla påskrifter på den (handledare, prefekter, studierektor, m.fl.) den 22 dec så det kändes som att jag var värd lite ledigt.

161 dgr kvar: Inte mycket till livspussel

Det är inte så mycket pusslande nu.
Ingen träning.
Angående familjen så går jag innan barnet vaknar och kommer hem efter att hon har somnat.
Skrivandet går i alla fram framåt.
Och en liten positiv del är att det är obligatorikt att lyssna på musik vid all typ av skrivande. Hittar en del nytt och återupptäcker en massa gammalt.
Dagens favorit är Oasis "Bonehead's Bank Holiday" (finns endast utgiven på vinylupplagan av "What's the Story...").

Men nu får allt annat pausa!
"Du gamla du fria" ljuder från TV:n.
Handbollsdamerna ska lira EM-semi mot Rumänien. Stort!
Men det är definitivt ingen önskemotståndare. Statistisk sett vinner Sverige bara en gång på fem. Och Sverige har bara vunnit två gånger de senaste tio åren...
Tror och hoppas dock att det här blir en av de enstaka vinsterna!

Heja heja!
Grubbström plockar första bollen och Viberg sätter 1-0.
Grym start.
Yes!

164 dgr kvar: Lite kul och lite aggro

Det närmaste jag kommer träning är att peka med hela handen och gapa för full hals. Igår kväll på ett helt handbollslag så att de skulle göra fler armhävningar. Imorse skrek jag snarare "Hoppa! Högre! Mer!" till en enskild stackare.


I och för sig så cyklar jag lite. För den som missat det så är det snö ute. På vägarna också. Nu har snön skyfflats undan och ett istäcke brett ut sig över nejderna.
Idag gjorde jag två piruetter.
Den första direkt på morgonen i det skumma 06:30-ish ljuset. Jag fick sladd på en isfläck och gjorde en regelrätt 180-gradare och fortsatte rulla bakåt. Mitt framför busshållpatsen!
På väg hem från labbet passerade jag spårvagnspåren vid Nybroplan. Eller framhjulet passerade. Bakhjulet följde med spåret, för att sedan fortsätta upp i luften. Jag gjorde en "skalbagge-på-rygg" på övergångsstället.

Det är kul att cykla!

Aggro-känslan gäller en tidskrift.
För ett tag sen hörde en (av få) löpartidning(ar) av sig och ville också publicera artikeln jag skrev om "Maran under 2 timmar" åt Idrott & Kunskap. Visst, det går väl bra, tänkte jag.

Nu fick jag ett mail från redaktören som började:
"Hej Mikael,
Jag har textredigerat din artikel och har ett par kortare frågor, som du kan svara på i detta mail."

Frågorna var helt rimliga, men textraden "Jag har textredigerat din artikel" innebar att varannat stycke var omformulerat. Det handlade om synonymer och platta/utslätade uttryck. Inget stort, men mycket. Och irriterande.

Inget "Jag skulle vilja ändra lite i din text för att passa bättre i tidningens mall", inget "Är det OK att jag...", inget "Skulle du kunna omformulera det stycket eftersom det är svårt att första..."
Bara ett "Jag har textredigerat din artikel".
Så gör man bara inte.

Jag svarade i ett mail att det inte var OK att ändra i texten om det inte var direkta fakta-, stav- eller syftningsfel eftersom det redan var ett publicerat arbete. Notera att den orginalformatet forutom Word och min egen kontroll även gått genom Idrott & Kunskaps journalist, redaktör och redigerare.

Ett par timmar senare fick jag följande svar:
"Artikeln hade många oklara syftningar och en del direkta felsyftningar och lämnade mycket huvudbry. Nu är den klar och tydlig."

[Följande stycke är censurerat av bloggarens aggro-kontroll (ungefär samma som alkolås...), men innehöll kommentarer som "Jag vet, jag tar en publicerad artikel som jag inte äger, inte betalat för, och inte står som författare av och så skriver jag om lite" och aggro-klassikern "Men skriv själv då, för i h-e!"]

Slutsats: Det blir nog ingen artikel i den tidningen. Någonsin.

Nu börjar det!
Sverige-Ungern i avgörande match om vilka som går till semifinal i EM.

Yes! Boson gjorde precis 1-1.
Vore så sjukt smutt om de tog en pinne idag.
Heja heja!

168 dgr kvar: Nä, nu dj-lar!

Asså, det gäller inte träningen. Det gäller avhandlingsskrivandet.
Kört iväg familjen, stängt av mobilen och bommat för dörren. Här ska skrivas!

Kaffekvarnen fylld med espressobönor, laptopen diskrensad och Beatles Abbey Road på repeat på vinylspelaren.

Nu kan inget gå fel!

Artikeln jag ska snickra klart innan måndag morgon heter "No evidence of cardiac fatigue in tissue velocity curves at rest after 6 days of ultra-endurance exercise" och det var dom här resultaten som tidigare presenterades på kardiologi(hjärta)konferens i Stockholm och som omnändes i Science Daily.

169 dgr kvar: Dansa på gränsen

Eller dansa och dansa... snarare hasa runt i tofflorna.
Men "på gränsen" var sant.
Min personliga diagnos är att väckarklockan har stått på 4:nånting alldeles för många dagar den senaste tiden.
Trots dagens sovmorgon till sju snurrade det bra i huvudet.
Pressade in 45 min personalinnebandy så att jag skulle få röra lite på mig. Gick sådär. Höll på att svimma då också.
Avslutade fredagsundervisningen med 3 timmar (13-16) humanfysiologi för lärarstudenter. Grattis. Alla får extra!

Den här bilden får man upp om man googlar på "slut som människa". Mycket passande.

Nu ska jag sova i soffan med handbollen som bakgrundsljud.
Sverige - Holland.
Det ser jag fram emot.

172 dgr kvar: Tabata-intervaller

Fortsatt exakt ingen träning.
Men idag var jag riktigt sugen på att springa!
Avstod pga. sjukligheten. Mycket moget.

Eller faktiskt... Jag tränade igår. Eller, inte tränade, men i alla fall kastade medicinboll med en skadad handbollsspelare. Känns lite i axlarna idag.
Om hon kan lyfta armarna högre än naveln så blir jag grymt förvånad.

När jag väl kommer igång kanske Tabata-intervaller kan va' nå't?
En av artiklarna jag skrev om hur intervallerna blev till (i Idrott & Kunskap nr 5, 2010) går att ladda ned från GIH:s publikationssida.


För övrigt gläds jag åt att handbollsdamerna spöade Tyskland i EM. Vackert!
Nu är det betydligt större chans att nå en topp-8-placering (= få OS-kvala).

Gästinlägg: Cyklisten Fredrik Edin

Fredrik Edin började tävlingscykla så sent som på hösten 2007, och han kallas ibland "Seglar'n" på grund av sin bakgrund, men det hindrade honom inte från att prestera i Sverigetopp redan 2008. Han radade direkt upp topp 10-placeringar i både XC-cupen och långloppscupen.


Samarbetet startade för ca ett år sedan. Av vilken anledning ville du ha stöd/hjälp/tips?

Jag studerade på tränarlinjen på GIH och gjorde mitt examensarbete på Åstrandslabbet [i Björn Ekbloms forskningsgrupp] då jag träffade Micke. Vi tyckte väl båda att det var intressant och se vilket resultat man kunde uppnå om man försökte optimera träningen.
Tyvärr tog skolan och extrajobbet extremt mycket tid och energi, men desto viktigare att ha en struktur i träningen för att kunna prestera. Hela miljön på Åstrandlabbet, kunskapen som fanns i väggarna och Mikaels och hans kollegors kunskap gjorde det högintressant iaf från min sida att få till ett samarbete.

Vad visste och tänkte du om din träning innan dess?

Är nu klar med min kandidat (3år) på tränarlinjen på GIH och kände väl att jag hade ganska bra koll på träning och prestation även innan vårat samarbete.
Dock lärde jag mig redan ganska tidigt på skolan att ju längre tiden gick desto mindre kunde jag. Man blir aldrig fullärd. Det var därför jag sökte mig till Ekbloms grupp på Åstrandslabbet för att få möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom träning och prestationsutveckling.

Är det någon skillnad i din träning nu mot tidigare?

Ja. En helt annan professionell inriktning har det blivit i och med att träningen är styrd (eller tänkt att vara styrd) efter saker som går att mäta. Varje pass har en uppgift och fyller ett speciellt syfte som tillsammans blir till träningsblock som långsamt men säkert verkligen utvecklar prestationen.

Har du lärt dig någonting om dig själv och din prestationsförmåga?

Det går alltid att ta i lite till.

Du har ju inte haft en perfekt säsong, men ändå nått goda resultat. Vilka var huvudmålen, och hur skulle du sammanfatta säsongen?

Huvudmålen har varit SM i XC (den olympiska disciplinen av mountainbike) och SM i Marathon (en längre distans inom mtb, som Cykelvasan och Långloppscupen).
Det har varit extremt mentalt påfrestande med skolan och jobbet så varje tävling och träning har blivit en slags återhämtning eller rekreation som laddat batterierna för en ny arbetsvecka.
Säsongen ur ett resultatperspektiv och prestationsperspektiv har varit klart över förväntan. Med en försäsong och grundträning som bestått av transportcykling och två stycken VO2 intervaller i veckan är det helt ok med en 4:e respektive 3:e plats på vaddera SM [vilket är ett klart steg framåt från 2009 då det blev 5:e plats på XC SM och 6:e plats på marathon SM]. Dessutom blev jag 3a totalt i både Sverigecupen och Långloppscupen.

Vilken är det värsta passet du fått köra?

Första Mima intervallen (Mikael Mattssons heliga formel över vad jag egentligen borde klara av att köra VO2 intervaller på). Hjärtat slog dubbelvolter efter varje pass.

Och vilket tycker du har gett bäst resultat?

Eftersom jag nästan bara kört intervaller så får jag väl säga det. Varje tävling över timmen har varit riktigt intressant eftersom distansträningen har varit i det närmaste obefintlig.

Vad är nästa stora mål/steg i utvecklingen?

Göra och följa ett superträningsschema..:)
Till våren (v 7-9) åker jag till Cypern och kör Sunshine Cup kombinerat med träningsläger. Kommer även köra två Världscuper i maj som skall bli riktigt spännande. 2011 blir det mycket tävlingar i Sverige och försöker delta i så många som möjligt. Svenska mästerskap, Långloppscupen och Cykelvasan står också högt upp på prioriteringarna.
Härnäst avslutas Cyclocrosscupen som har varit jätte rolig att köra [där det blev ytterligare ett SM-brons som tidigare rapporterats].
Kommer även försöka utveckla min enhjulingscykling, samt lära mig cykla på bakhjulet.

Lycka till!

177 dgr kvar: Test? Nope...

Idag är det ett år sedan första testet i projektet.
Tanken var att jag skulle göra exakt samma "invägning" idag.
Men så blev det inte.
Inte på grund av att jag är otränad och i ytterst tveksam form. Nej, det hade bara blivit ett bra utgångstest inför årets utmaning.
Anledningen till inställt test är att jag är krasslig. Halsen spökar och näsan snorar.
Dessutom är keff-hjärtat väldigt tveksamt till tvåsiffriga minusgrader.
Örjan kände på den orytmiska galoppen med kommentaren: "Men det lugnar sig sen, va?"

178 dgr kvar: "Vad vet vi idag om konditionsträning?"

Många "Skärp dig!" så här års...
Ja, ja, det är väl bara att bita ihop. "Suck it up!" som Jason skulle ha sagt.

Eftersom jag inte tränar har jag inget att rapportera. Men jag kan hänvisa till en artikel jag har skrivit om konditionsträning:

Den skrevs för "Svensk Idrottsforskning" och går att ladda ned från GIH:s publikationsdatabas.