Japan, Prof Tabata och hans intervaller

Nu är det dags att fly landet igen.
På söndag drar jag med mig familjen till Japan.

Jag är inbjuden av Professor Tabata till National Institute of Health and Nutrition i Tokyo och till Ritsumeikan University i Kyoto där professorn numer håller till. Resan är för min del bekostad av stipendium från Japanstiftelsen.
Det blir en spännande upplevelse i en annan kultur, men ytterligare en viktig aspekt är att jag får tid att skriva (någorlunda) ostört.
Blir borta hela oktober, och lovar att uppdatera bloggen mycket flitigare än jag gjort de senaste månaderna.

Prof Tabata då?
Jo, det är han som gjort en hel del forskning kring träning och prestation. Det största avtrycket är givetvis de s.k. Tabata-intervallerna.
"Va, är de namnet från en riktig snubbe?" som någon i min närhet yttrade relativt nyligen.
Jo, han finns. Och intervallerna är bland det hetaste som finns just nu på den oroligt ombytliga träningsarenan. T.o.m. SATS börjar med klasser. Informationen lyder:

"Tabata – utmana dig själv"
"Tabata är en träningsform med rötter i från Japan som nu går som en löpeld över världen. Se vårt reportage från den exklusiva träningskedjan Equinox i USA i senaste SATS Magasin."

"– Vi bygger klassen av åtta stycken intervaller bestående av 20 sekunders träning och 10 sekunders vila. Övningar känner du igen – som utfallshopp, armhävningar, burpees, dips M.M – och du kan ta i så mycket du bara orkar."

"Det här är en tuff klass för dig som gillar utmaningar och vill ta ut dig ordentligt."


Bla, bla, bla... Vad är allt härjande om?
Professorn gjorde i mitten av 90-talet (supercharmigt att det blir hett och "nytt" 15 år senare...) flera studier som visade att man fick bättre kombinerad effekt (både aerob och anaerob effekt) av att köra stenhårt under en kort tid (total arbetstid 2 min 40 sek) jämfört med att mesa runt med entimmespass på medelintensitet (70 % av max syreupptag).

Undersökningen gjordes med två grupper under 6 veckor där ena fick köra Tabata-intervaller 4 ggr/v + 1 g/v medelintensivt, och den andra gruppen körde 5 ggr/v medelintensivt. Resultatet blev att de fick samma ökning i syreupptag (ca 10 % ökning från relativt låg nivå - testvärde på kring 50 ml/kg).

Skillnaden var att intervallgruppen även fick en stor förbättring av anaerob kapacitet, vilket är helt logiskt eftersom mes-medelgruppen inte belastat det anaeroba energisystemet över huvud taget.

Istället för att hypa just den här intervallformen bör man se den i det större perspektivet kring HIIT (high intensity interval training).
Den gemensamma grundtanken är att man kan få samma eller större träningseffekter av att träna hårt under kortare total tid (och med lägre total energiförbrukning och mindre utfört arbete), vilket stöds av flera hundra vetenskapliga artiklar.