Eeeh... Det här inlägget låg kvar som opublicerat. Tar det nu istället.
Torsdag den 26 augusti var det dags för Bellmanstafetten. 5 x 5 km på Norra Djurgården mot allehanda företagslag. Tävlingen har vuxit så mycket att den delats upp på två dagar (tors och lör), vilket gjorde att vi slapp de flesta klubblagen.
Jag sprang för GIH - lag Åstrand. Kollegan Niklas hade dragit ihop, förutom sig själv och mig, labbkollegorna Örjan, Per och Frida. Vi körde t.o.m. ett gemensamt träningspass i måndags. 8 x 1 km på Stadion i ca 3.38 min/km-tempo. Tyvärr keffade mitt hjärta så jag låg på gräsplanen bredvid och tittade på typ två intervaller. Kort sagt ett bra lag och en bra uppladdning.
Men, (det är alltid ett men...) det ville sig inte bättre än att Niklas blev sjuk. Två timmar före start fick jag ett telefonsamtal om att vi var en man kort i laget. De hade frågat alla de kommit åt och även skickat ett desperat mail till hela GIH-personalen.
Vad gör man då? Ringer brorsan (kl.16:55)
M "Vad gör du?"
D "Jobbar."
M "Är du frisk och hel?"
D "Jodå..."
M "Vill du springa 5 km-race på Norra Djurgår'n?"
D "Nej."
M "Det är stafett och vi är en kort. Annars får nån kuta två varv. Och det är nog inte tillåtet... "
D "Nog?"
M "Jo, vi får väl springa, men vi räknas nog inte i resultatlistan."
D "När går starten?"
M "Kl. 18."
D "Men jag sitter ju här och jobbar..."
M "Det är stafett. Du behöver inte springa förrän kl. 19. Och du behöver inte springa snabbare än 19 min."
D "Till 19 hinner jag. Ok då."
M "Tack tack."
Loppet var skitkul. Ett myller av löpare i olika klasser och med olika löphastighet. Totalt 1000 lag! Lite kallt, lite skitigt, och lera på grässtarten. Per startade. Örjan tog över. Frida körde tredje. Daniel sprang fjärde (på drygt 18 min), och jag avslutade. 5 km är ju ingen vanlig tävlingssträcka för mig. Man hade heller ingen aning om på vilken placering laget låg. Eftersom vi hela tiden varvade en massa lag tror jag inte att jag sprang många meter rakt fram. Lucka höger. Går om på vänster. Ytterkurva förbi rödtröjan. På hemsidan kan man se hur jag kryssar mig framåt mot målet.
Det visade sig att vi kom in på en hedrande andraplats! Så där ja. Grattis till oss. Men satan vad vi fick stryk! Över 5 min efter vinnarna.
Vi får ta revansch nästa år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar