Distanshelg

Mycket distans i helgen. Totalt 15 lågintensiva timmar på tre dagar.
Funkade fint.
Invägning måndag: 85,6 kg, 13,4 % fett.
Men det var ju tufft och tungt och slitigt förstås.

Distans. Toppturande. Storulvån. Ni ser ju själva hur jäkla ledsen jag är.

Mediatisdag och boksläpp

Ingen träning idag. Lite cykling igår.
Mediadag idag.

Magnus Ormestad, ett gammalt cykelbud, har startat ett podcast-projekt - Husky, med beskrivningen "Husky är en podcast om människor som inspirerar till ett aktivt liv utanför den bekväma vardagen."  

Han tycker uppenbarligen att jag är obekväm och riggade upp sin portabla studio på mitt kontor. 
Han sa att podcasts är vad bloggar var för tio år sedan. Cool. Jag håller mig till att försöka uppdatera bloggen lite oftare. 
På Husky's facebooksida kan man läsa att "De första intervjuerna håller nu på att spelas in och det första avsnittet kommer att läggas upp redan i vår".

Sen ringde Expressen och funderade över hur farligt det är att springa långt och varför löpning är beroendeframkallande. Jag svarade samma som vanligt "Det är inte farligt om man är tränad för det". 

Det var inte så långt ifrån de frågor jag fick av TV3 dokumentär när de gjorde en inspelning i höstas. Jag har ingen som helst aning om hur inslaget blev. Jag svarade på några frågor som ska klippas in i en dokumentär om ultralöpning. Den ska sändas någon gång under våren. Oklart när. Spännande att se hur det blev. 

Boksläpp får väl också räknas som media? 

Filip Larsens och min nya bok "Kondition och uthållighet - Träning, tävling och hälsa" går nu att beställa på Idrottens bokklubb. Det står lanering 18 mars men det ska vara 18 april. Där kunde man också se en pdf över innehållsförteckningen och några utvalda sidor. Kom och köp.

Nu till kvällens riktigt stora fråga:
Hur får man tillbaka en miljard millimeterstora flörtkulor sprängfyllda med statisk elektricitet i en orange fatboy?

83 dagar kvar: Halvmara före frukost

Bättrade på distans och hastighet i veckans sista pass. En dryg halvmara före frukost i ok tempo. Årsbästa!

 

Sanningen är att det var en runda med Örjan. I alla fall drygt första halvan... Det gick i ca 4.25 min/km (Runkeeper-tid) fram till 13,5 km. Sen skulle vi öka till 4:05-4:10-tempo. Örjan ökade. Inte jag.

Ungefär mitt i bilden kan man (om man tittar väldigt noga) se en bortflyende Örjan. Lätta ben pinnar på i solljust vinterlandskap. Jag stapplar på i maklig takt.

84 dagar kvar: Appar, siffror och lite löpning

Jag kör hårt på appar i år. Jag har ju hävdat att det är viktigare med löpta km än puls, så i år blir det mindre med pulsklocka och mer gps-tracking med Runkeeper. Den som vill hittar mig på namnet "mikaelmattsson". Hittade också en sömnapp som var ihopkopplad med Runkeeper, Sleep Track. Har precis laddat ned den så jag får återkomma med kommentarer.

Sleep Track

Jag har som mål att springa 50 km den här veckan. Avverkat 22 km hittills.
Årets tre första löprundor har varit stegrande i ordningen: 8,04 km, 9,69 km, 12,25 km
Och hastigheten har också ökat: 5:45 min/km, 5:19 min/km, 5:07 min/km.
Väger 86,7 kg med 14,8 % fett.

Forskning: Barfotalöpning inte skadefritt

Jag vet inte om jag skulle kalla det nyhet egentligen... men nu finns det i alla fall en forskningsstudie som visar att det inte är fritt från skador att springa barfota.
No shit, Sherlock!
Studien har namnet "Foot Bone Marrow Edema after 10-week Transition to Minimalist Running Shoes" och publiceras i ett kommande nummer av tidskriften Medicine and Science in Sport and Exercise.

Huvudtesen i studien är att man kan få skador av barfotalöpning men delvis andra typer av skador än vid löpning med dämpande skor, och med slutsatsen att man bör övergå till barfotalöpning väldigt långsamt och i små steg för att undvika benmärgsödem och stressfrakturer i fotens ben.
En nyhetstext om artikeln finns i New York Times och även översatt till svenska i DN.

Det finns flera svagheter i studien, men huvudsyftet är väl att försöka ge en mer nyanserad bild än barfotaprofeternas gyllene väg till frälsning och världsfred.

Nike Zoom Streak 4. Tung och stabil med sina 200g...

 Den här säsongen kommer jag att gå tillbaka till Nike och springa med nya modellen av Zoom Streak. 4:an är 5 gram lättare än 3:an men 15 gram tyngre än fjolårets sko Adizero Pro 4.

Dagens invägning (eftermiddag): 87,2 kg. Det blir till att kapa en hel del. Om inte annat för att skorna rekommenderas upp till max 85 kg.

Gästinlägg: Angående marathon under 2 timmar

För  relativt länge sedan (2010) skrev jag en artikel om när det första marathonloppt under 2 timmar kommer att springas. Jag hävdade då och hävdar fortfarande att det kommer att ske i Berlin år 2039.
Den har publicerat lite här och var - Petra Månströms marathonblogg, boken Idrottens olösta mysterier, i omarbetad version i den kommande boken "Kondition och uthållighet" och även översatts till danska. Efter den danska publiceringen (sommar 2012) fick jag det här mailet som jag tänkte kunde vara trevligt att dela med sig av.


Hi Mikael,

With pleasure I have just read your article about the race for sub 2 hours on the marathon in Marathon Magasinet. I think it is a very exiting and interesting article.

It is interesting to see when the 2 hours will be broken. I'm very certain it will be broken - and sooner than we might think. The reason for that is the new generation of especially young Kenyans coming to the marathon scene. We got the current record by Patrick Makau who humiliated Haile in Berlin. And Wilson Kipsang went also as fast just a month after Berlin in Frankfurt. Further, Geoffrey Mutai and Moses Mosop beat the living daylights out of the course in Boston (I recognize it was downwind and not an official time, but that was fast!). Also, Mosop broke the 25,000m track record in Eugene last year and if I'm not mistaken he is going for it in Rotterdam this month. And in London you'll have lots of Kenyans hammering at each other for an Olympic spot. I wouldn't be surprised to see a new world record this spring.

What I'm trying to say - and what I think one should take into account when analyzing and predicting the day for a sub 2 hour marathon is the new generation of "young guns" coming directly to the marathons, and not from the track when they no longer can keep up on the track (like Haile and Targat did). I think there is a new agenda for the marathons on the men's side. There are many who are close to the world record and there is so much prestige and money in breaking it. And it motivates!
The new breed of champions are also more aggressive in their approach to the marathon. They are not afraid of the distance. They dare take the race on and manhandle it. Like the late Sammy Wanjiru did in a fantastic display of frontrunning in Beijing in 2008. I think many Kenyans have been inspired by Wanjiru, and that inspiration, I believe, will push times towards 2 hours relative quickly the coming years. Sub 2.03 this year I predict.

Just a thought of mine on a very interesting subject.

Best regards,

Jesper Pedersen
Copenhagen

Startskott. 90 dgr kvar.

Det blir maran i Stockholnlm i år också. Lyckades anmäla mig typ en halvtimme innan det blev fullt.
Idag var startskottet för årets löpträning. Pallrade mig ur TV-soffan och joggade en runda.

Nja, inte direkt imponerande,

Det var sol, snö och ganska trevligt även om det gick sakta och kändes stolpigt. Jag behöver springa både mer och snabbare om det ska bli någon vidare tid i början av juni.

För övrigt rekommenderas ett inlägg på Dr Larsen blogg med ett utdrag ur vår bok "Kondition och uthållighet - träning, tävling och hälsa" somsköpps 18 april.

Skriva på andras bloggar

OK, det har inte varit mycket aktivitet här på bloggen.
Har planerat att författa både "DNS-inlägget" och "Rapport från dubblen i Berlin", men det får vänta.
Lite trångt i filofaxen. Ska hinna med några dagar på Selma Spa/skidtunneln i Torsby, ett par dagar i Amsterdam för maran, jobb åt Fotbollsförbundet och Tennisförbundet, inlämning av bokmanus och så lite forskarjobb också innan jag drar till Kalifornien 26 okt.

Jag prioriterade i alla fall att svara på en fråga från SvD:s marathonbloggare Petra Månström.
Så det kan ju den som är intresserad läsa så länge.

100 km löpning i veckan.

Jag tjatar på alla som frågar mig om träning att man behöver klara att träning 100 km i veckan om man ska springa maran på en OK tid.
I och för sig inte bara klara av det. Man behöver göra det också.
Följdkommentaren från stressade VD:ar/doktorander/kassabiträden/tennisspelare/etc är att de inte har tid att springa så mycket.
Numera svarar jag som en automatisk telefonsvarare "Ett långpass på helgen, ett intervallpass med en grupp på en vardagskväll/-lunch och transportlöpning till jobbet för resten."
"Nääeeaaee..." är en inte helt ovanlig kommentar.

Gör jag det själv då?
Jodå, om jag har lust.

Måndag och tisdag har jag sprungit totalt 47,9 km. Utan att köra något träningspass.
Transportlöpning uppdelat på 6 pass på mellan 6 och 12 km. Hem till labbet (8 km eller 12 km via dagis). Labbet till hallen (8 km). Hallen till hem (6 km).
Det blir ju inte superkvalité men meterna räknas och man får ändå lite variation. Särskilt löpningen med vagn till dagis som närmast kan liknas vid naturlig intervall. "Fortaste, pappa!" och "Jag vill åka backen." varvas med "Ja' e kissnödig!"

Har jag förlorat någon tid på den här löpningen då?
Om man avrundar lite så har jag lagt 2 timmar per dag på löpningen.
Så svaret är Ja. Om jag hade cyklat så hade det tagit ca 1 timme och 15 min.

Om jag hade åkt tunnelbana så hade det tagit ca 45 min till labbet, 30 min till hallen, 45 min tillbaka hem. Tider inklusive promenad till och från stationerna men under förutsättning att det inte är några väntetider eller förseningar.
Således +/- noll. Jag har alltså förlorat tiden det tar att duscha. Hanterbart.
Bil då? Skojar'u? I Stockholm i trusningstrafik?? 

47 dgr kvar: Bloggen lever!

Jag har gjort lite annorlunda i år jämfört med tidigare år.
Tränat mer och bloggat mindre. Kanske kan vara en vinnare?

Så här såg träningsdagboken ut i slutet av juli. Blandad "huller om buller"-träning.
Har det givit några resultat då?
Högst oklart, men jag har i alla fall sprungit bort knappt 5 kg från Stockholm Marathon-vikten och joggar milen på 46 min med 135 bpm i puls. Alltid något.

Har det hänt nåt annat då?
Jo, vaskade startplatsen till Jubileumsmaran och åkte till Tjeckien istället. Fick ett VM-guld med U20-handbollsdamerna. Sweet!
Dessutom har jag och Dr Larsen har signat ett nytt bokkontrakt så nu är det väl bara att kedja fast sig vid tangentbordet igen.