48 dgr kvar: Sthlm halvmara - dagen efter

Dagen efter i dubbel bemärkelse.
Det var fint väder, inte så farlig vind, Isabellah vann damklassen på nytt svenskt rekord och Adil vann herrarnas på nästan svenskt rekord. Det är lite komiskt och anmärkningsvärt att det faktiskt inte finns något svenskt rekord på halvmaraton herrar. Ingen har varit tillräckligt bra...

Jodå, jag kom runt. Lite stök i starten gjorde att det nästan blev promenad första 3-400 m. Passerade ändå 5 km på 19:07. Rullade på lugnt och fint i ganska jämn fart. Passerade på 10 km på 39:14 och 15 km på 59:57. Så långt helt ok. Sen blev det lite stummare i låren, vilket får anses rimligt med tanke på den klart bristfälliga uppladdningen. Ändå ingen katastrof utan kom i mål på 1:26:15.

Stella fick medaljen. Det tyckte hon var kul, men bubbelvattnet var överlägset mest uppskattat.

En sammanställning av mina halvaratonresutat:
1:22:02 Santa Cruz half marathon 2010
1:23:34 första halvan av Sthlm mara 2010
1:25:17 första halvan av Sthlm mara 2011
1:26:15 Sthlm halvamara 2011
1:26:38 S:t Eriksloppet 2005 (=Sthlm halvmara)
1:28:13 Sthlm halvmara 2010

Det betyder ju trots allt nytt personligt banrekord. Men satan vad risigt jag mådde på kvällen! Inte det minsta positiv känsla i kroppen.
Idag är det lika uschligt. Inte alls ont i hals eller så farligt i ben, men diffust obehag i mage, bröstet och kroppen.Vila idag, alltså.

49 dgr kvar: Sthlm halvmara - raceday

Vaknade ofrivilligt 7:30, men ändå efter 8 timmars sömn.
Relativt stadig mackfrukost kl 8 (8 tim till start).
Gav mig ut på en joggrunda kl 10 (6 tim till start). Hade velat komma iväg lite tidigare men det funkade inte. 4,5 km över Årstabron och tillbaka, ca 23 min = strax över 5 min/km. Sol och fint men segt och stelt. Låren och höften kändes ganska keff, som att det inte gick att ta riktiga löpsteg.
Sänkte en flaska starkblandad sportdryck och ett gäng kanelgifflar direkt när jag kom innan för dörren.

Nyss, med 5 tim till start, körde jag en omgång käppstretch (olika rotationer och dynamiska töjningar). Knakade och knastrade i ryggen som om nån gick på glas...

Nu ca en halvtimmes rygglägesvila. Därefter pastalunch med 4 tim till start. Följt av mer vila (förhoppningsvis), och så drar jag mig mot starten promenad/jogg strax före 15.

Känslan är ljusår ifrån bra. Allt bättre än fjolårets "personsämsta" får räknas som OK. Under 1:25 är bra och ger goda förhoppningar om att faktiskt klara New York under 2:50.

50 dgr kvar: Sthlm halvmara - 48 tim crash-uppladdning

Dags för nemesisloppet. Stockholms halvmara för tredje gången på 2000-talet.
Och tredje gången det kommer att gå skit...
Förra året gick det på 1:28:13 utan klar anledning till en sådan katastrof.
Tiden ska jämföras med 1:22 som personligt rekord från Santa Cruz tidigare samma år, eller att jag joggade första halvan av årets Sthlm mara på 1:25...
Det finns absolut ingenting som talar för att det ska gå bättre i år. Det känns dj-ligt surt med tanke på att det verkligen verkligen är en hemmabana.

Jag har full koll på varenda meter av banan, och passerar förbi stora delar flera gånger varje vecka. Sträckan från dryga 9 till 12,5 km är del av vägen från gymet till labbet. Från 12,5 till 17 km använder jag mellan labbet och handbollshallen. Från 18 km till mål är min väg hemifrån till labbet. De första 9 km passerar jag inte varje vecka men de är på väg till KI (2-4 km) respektive från KI till gymmet (6-8 km).

I år hade jag laddat för nytt personligt rekord, men dagispestsmitta och tuberkuloslungor har tyvärr gjort att jag inte sprungit en enda meter på dryga två veckor. Hade nästan gett upp hoppet om att ställa upp över huvud taget, men transportcyklingen hem från labbet igår (ca 48 timmat till start) gav hoppet åter och jag bestämde mig för att köra.

Började laddningen med ostkakemiddag, soft kväll och bra med sömn.
Idag har det varit ostressigt, bra med vätska och mat (pizzalunch).
Med 23 timmar kvar till start gav jag mig ut på ett joggpass. Hemifrån till Tanto, hela södersträckningen av morgondagens bana, och hem igen. De 11 km gick på ca 54 min, dvs strax under 5 min/km.
Sjukt långsamt och det slet och drog i alla benmuskler som bara utsatts för cykling (och inlines och kajak) den senaste tiden... Men efter ca 6 km kände jag ändå att "det här vet jag hur man gör!". Dessutom är det skönare att springa med 83,3 kg (= minus 1,7 kg på 3 veckor) än säg 87 pannor.

En minut efter att jag kom tillbaka in genom dörren svepte jag ett glas Berocca och ytterligare två minuter senare satt jag och moffade ris med nån thaiwok. Det gäller att fylla på lagren. Just nu kliar och värmer det i musklerna som levt under konstant kaloriunderskott de senaste veckorna.

Nu är det 18 timmar till start och dags för ett glas Resorb, ett glas Proviva och några kanelgifflar.

56 dgr kvar: Sammanfattning av veckans prestation: Träning - katastrof, Jobb - Top Notch

En riktig skitvecka när det gäller träning.
Nollvecka för löpning. Förra veckans ca 50 km var helt enligt plan, men den här skulle jag ha fått ihop >70km. Inte ens nära, alltså.
Lite sliten efter kajakandet + knappt någon sömn nätterna till sön, mån och tis var inte bra. Lägg dagissnuva och allmänt pusslandet till det så blir det suboptimalt.

Åkte inlines-SM marathon idag. Fint väder, bra skridskor och rimlig chans.
Det gick inte alls.
Tappade de två första killarna från Powerslide redan i första backen, men hängde med den jagande klungan. I typ 8 km...
Sen var det stopp i kroppen. Klev av i varvningen och hostade rejält. Efter omständigheterna ett moget beslut att gå av tidigt.

Nu är det fullt löpfokus som gäller!

Men jobb och sånt går klart bra!
Forskningsprojekt på Ö till Ö söndag och måndag. Tanken är att genom ett enkelt blodprov kunna förutspå vilka som kommer att prestera dålig och "krascha" i tävlingen. Allt i datainsamlingen gick perfekt. Nu väntar vi med stor spänning på resultaten.

"Bok"manus inlämning i dagarna. Jag skriver tillsammans med Filip Larsen ett häfte åt SISU om pulsträning. Kan bli riktigt trevligt. Nu är det de sista finputsningarna och formgivning kvar. Tror att det ska ges ut i november.

Tidningen Svensk Idrottsmedicin vill göra ett temanummer om min avhandlingen och forskningen kring multisport. Ja, varför inte... Det innebär dock en del skrivjobb den närmaste månaden.

Rankingen för tjänsten som post-doktor (dvs forskare) på GIH är klar. Jag hamnade högt upp, före riktiga forskarstjärnor om Dr Larsen och Steven Bailey. Oväntat men smickrande. Tillsättningen för en tjänst som lektor på GIH blir klar i nästa vecka. Håller tummarna för att det ska gå bra där, men i vilket fall innebär det att jag blir kvar på GIH minst ett år.

Jag jobbar som fystränare åt Spårvägens handbollsdamer. Idag var det seriepremiär mot ett tippat topplag, Heid. Det blev vinst med fem bollar! Otippat och sjukt kul!

Jobba mindre, spring mer?

57 dgr kvar: Bilder från kajakturen

Iläggning 04:35. Ljusstavar, pannlampor, mörker och vindstilla.

Det här var min grundvy under hela turen. Det räcker med att visa en bild. Just den här är tagen ca kl.05:30, dvs 20 min innan solen gick upp.

Vi 8-tiden svängde vi in under E20-passagen...

...där finns det en McDonald's som är öppen dygnet runt! Att ha service var definitivt en "high" på turen, frukostbagel och kaffe en annan.

Efter en knapp halvtimmes paus drog vi iväg igen. Eskilstunaån är förvisso motström men det var fortsatt vindstilla.

Inne i Eskilstuna (om man tittar noga ser man orangea reflexionen av tegelhus). Hela E-tuna ghettot är en bökig passage med flera lyft...

...bland annat en lång sträcka rakt igenom ett industriområde. Stor skillnad jämfört med förra året var dels att vi hittade vägen och dels att vi hade en kajak så att vi bara behövde gå en gång (ytterligare "highs").

Iväg efter industriområdeslyftet. Förra året blev vi påhejade här av ett förfriskat gäng med avklädda ölmagar jäsandes i solen. Strax därefter tappade vi en av kajakerna vid ett lyft så att skäddan gick av. I år gick denna delsträcka helt utan incidenter.

Det här ser idylliskt ut. Men det är inte fullt så perfekt...

...klockan är ca 15:30, vilket betyder att vi varit igång i 11 timmar. Det räcker. Dessutom sammanfaller två "low"s på dessa bilder; Östra Hjälmarens 12km-öppet-vaten-fria-sikt-seg-sträcka och Läckande-sittbrunn-Mikael-dyblöt-i-r*ven.

Det var lågmälda grymtanden och svårmanövrerade kroppar som steg i land, men efter torra kläder, pastasallad och kaffe-cola-resorb-magnesyl-zongel så vaknade vi till riktigt ordentligt. Möjligen kan någon ovetandes själ till och med tagit oss för pigga, raska & glada när vi drog iväg (vilket dock är en halvtimme efter att den här bilden tagits).

Iväg in i Hjälmaren på västra sidan sundet, klockan är ca 16:40. Första checkpointen var passagen under kalklinbanan (flugskitarna på himlen). Vi visste också att när vi skulle se linbanan nästa gång så var det ca halvvägs genom Arbogaån och då skulle vi ha enkelsiffrigt antal km kvar till målet.

Mest inspirerande biten var definitivt Hjälmare kanal. Att vi visste att vi hade mindre än en fjärdedel kvar höjde förstås humöret. Att fotografen stack upp sitt huvud på alla möjliga platser ledde också till en del leenden.

Det var helt osant tungt att bära kanoten. Just här har det dessutom varit ett extra långt lyft förbi två slussar. Värsta, knöligaste och mest oväntade lyftet (definitivt en "low") var annars på stenblock och dybotten på den torrlagda sträckan mellan två slussar efter Eskilstuna.

Sista matstoppet vid Hjälmare docka. Moffade mackor, Risifrutti, bullar, chips, russin och kaffe. Konversationen flödade...

Iläggning igen, som synes gränsfall till stela kroppar. Klockan är ca 20:20. Mörkret har åter lagt sig. Vi har två slussar och ca 14 km kvar, vilket kommer att ta ungefär 2,5 timmar.
Väl tillbaka efter avslutat varv kraschade vi rätt hårt i säng.

Vi bör utfärda en varning! Den här typen av aktiviteter kan kraftigt försämra högre mentala funktioner, stavning till exempel.

60 dgr kvar: Vi grejade kanotturen!

Tro det eller ej, men vi paddlade faktiskt runt hela dryga 100-kilometersturen!

Nisse fixade hyr-K2a på Pampas, hämtade upp mig på fredag eftermiddag och så bar det av till Kungsör. Pit-stop på ICA Maxi i Eskilstuna för att bunkra kanelgifflar, chips, mackor, RisiFrutti och russin.
I Kungsör blev det laddning med sjukt stora pizzor, kajakpackning och huvudstupa ner i sängen.
Den här gången hade vi uppdaterat uppställningen så att vi hade med pappa Roland som chaufför/serviceteam/fotograf under hela rundan.

Tiderna från förra året (Knappt 70 km på 13 tim) och andra delen tidigare i år (Drygt 30 km på 6 tim) + matpaus däremellan så skulle innebära att vi landade på en totaltid av ca 20 timmar. Under förutsättning att vi orkar hålla samma tempo hela turen.

Uppstigning 3:50. Frukost och fix. Avgång 04:35 i mörker med pannlampor på huvudet och neonljusstavar på kajaken.

Det går definitivt lite snabbare med en K2a men största vinsten är nog att man alltid sitter ihop. 1:15 till Kvicksund (15 min före schemat), och 2:30 till Eskilstunaåns mynning (30 min före schemat).

Eskilstunaån var det som knäckte oss förra året. De 35 km-erna tog 8 tim med långa lyft, motströms och motvind. I år visste vi vad som väntade oss. Vi hade egentligen endast ett rejält mothugg. En sträcka mellan två slussar var torrlagd. Vi fick trampa dy och klättra på stenblock med 50 kg lastad kajak...
Men vi matade på bra och kapade ytterligare 1,5 timmar på schemat. Anlände gästhamnen vid början på Östra Hjälmaren efter drygt 9 timmar (2 tim före schemat).

Östra Hjälmaren var tuff. Ca 11-12 km i relativt öppet vatten och sikt hela vägen från till delmålet Hjälmare sund. Efter det som skulle visa sig vara den tyngsta biten kravlade vi oss upp på strandkanten och möttes av torra kläder och pastasallad. Efter en timmes välbehövlig paus, vila och laddning fortsatte vi och märkte till vår stora glädje att allt gick lättare igen. Det skulle vara lögn att säga att vi hade tryck i paddlarna, men vi kom i alla fall framåt!

Det andra stora störmomentet under turen var att min del av kajaken läckte. Eller sipprade, kanske är mer sanningsenligt. Jag fick svampa ur sittbrunnen vid varje lyft och sedan var jag torr i ca 4 km paddling. Sen hade det sipprat in så mycket vatten att jag satt i en pöl. Mindre trevligt.

Hjälmare kanal är den bästa och mysigaste biten på rundan - grävd kanal med naturen nära ger skön fartkänsla, växlande omgivningar stimulerar huvudet, medströms är alltid bra och dessutom inga problem med vågor.
Vi hann till Hjälmare docka innan mörkret kom. Det var vårt sista matstopp. Sen var det bara c 14 km home stretch kvar. På med pannlampor och knäckte nya lysstavar.

Arbogaån i totalt mörker var en spännande upplevelse. Inte nog med att skuggorna spelade oss spratt så att jag styrde lite zick-zack och ibland nästan in i vassen och på farledsmarkeringar, dessutom höll vi på att hoppa ur kajaken när det plaskade som värsta hajen två meter bredvid oss!
Ytterligare två gånger skrämde vi nåt djur (stor fisk? bäver? ubåt?) så att det plaskade som en maglandning från treans trampolin. Men då var vi så blasé att vi bara gäspade lite högfärdigt och paddlade på.

Grymt nöjda svängde vi till slut runt sista vassruggen och la till vid bryggan i Skillinge, Kungsör.
18 timmar och 18 minuter tog det. Vi höll ca 8 km/tim i snitt när vi paddlade, och totalt var fördelning i turen ca 13 timmar paddling, ca 2,5 timmar paus och knappt 3 timmar lyft.

Sammanfattningsvis en riktigt bra tur och fantastiskt skönt att vi klarade av det! Men det sliter en del att paddla så långt. Särskilt om det längsta man paddlat i år (förutom förra rund-halvan) är 2 timmar...

Facebook-konversation dagarna efter med Nisses fru Agneta (eller Lilla-Shorty som är hennes egentliga namn):
Lilla Shorty: "Vad har du gjort med Nisse egentligen???"
Jag: E han död?
Min syster flikar in: Pappa sa precis att det känns som att han har paddlat 18h.
Lilla Shorty: Igår: Okontaktbar, koma, medvetslöshet, syntax error. Idag: Stabilt.

Bilder från turen läggs i ett separat inlägg.

Och för övrigt är jag nu anmäld till Stockholm marathon 2012.

66 dgr kvar: Jogga lite

Första veckan i programmet är tanken att jag ska köra >65 km uppdelat på relativt många korta insatser. Oftast blir det transportlöpning.
Igår fram och tillbaka till labbet, totalt strax under 15 km.

Idag har jag lovat att provspringa Lidingöloppsbanan med en gammal kompis. Vi skippar början och startar vid Lidingövallen, efter ca 8 km. Sen springer vi till mål och tillbaka till Lidingövallen, totalt 23 km.

Jag tänker mig att jag ska sätta ihop de bra delarna i uppläggen mot Stockholmsmaran i år och förra året. Det betyder stenhårda intervaller, långpass (>30 km), och minst 100 km löpning per vecka.

69 dgr kvar: 10 veckor kvar till "the big event"!

Nu kan man säga att den uppladdningen börjar på allvar!

Igår var vi på ett fantastiskt vackert och trevligt bröllop. Det fick bli sista festen innan uppsnäppningen.
Det innebär: Mer löpning, tappa vikt, öka syreupptag, äta och sova lite bättre.

I torsdags var det tävling. Bellmanstafetten, 5 x 5 km. Sjukt många lag från allehanda företag. Sprang sistasträckan för GIH Åstrand. Vi kom fyra i mixklassen. Helt OK, men jag sprang lite för sakta för att känna mig nöjd. 19:15 är helt enkelt för långsamt.

I fredags hämtade jag nya fotbäddar från Janne på Runner's Store.

Jag lovar dyrt och heligt att köpa nästa par innan dom här har blivit lika slitna som de gamla.

73 dgr kvar: Det finns annat än träning + Omstart

Det finns annat i livet än träning.

Idag körde jag första löppasset på sjukt länge. Totalt 2 x 6,5 km till och från gymmet. Det tog 29 min dit och 30 min hem, vilket ger ett snitt på 4:32.
Oväntat snabbt för de första joggingrundorna i omstarten.

Aktionbild från Västerbron på vägen hem. Notera min nya fin löpväst (Salomon). Supernice!

88 dgr kvar: Slut på semestern

Nu får det vara nog.
Dags att ta tag i tillvaron.
Först och främst inlines. 12-timmarsstafett i Falkenberg på lördag. Ska bli riktigt kul. Tror vi har en rimlig vinstchans.
För övrigt vinner jag väldigt sällan saker. Ofta på pallen - aldrig vinst.
Måste bli ändring på det!

Träningen under semestern har varit av karaktären alibiträning. Mestadels löpning, kajak och inlines. Soft och lugnt utan hårdare intervaller.

Annars har semestern inneburit en del skrivjobb, en del tränarjobb, en del planeringsjobb och ett sjusärdeles fyra-dagars-bröllop på ett slott i Sörmland.

Med fören riktad mot Rockelstad slott. Bilden är tagen precis innan hemfärd. Jag och brudgummen Olof var tvungna att paddla ut och leta reda på en kanot som en amerikanska hade lämnat längs stranden. Hon hade paddlat bortåt glad i hågen. Vänt. Känt motvinden. Insett att hon inte orkade paddla tillräckligt hårt för att komma hemåt. Höll på att missa vigseln. Svängde in till stranden. Lämnade kanoten och sprang tillbaka.
Beskrivningen på var hon lämnat kanoten var: Vid en röd stuga med en massa vass.