60 dgr kvar: Vi grejade kanotturen!

Tro det eller ej, men vi paddlade faktiskt runt hela dryga 100-kilometersturen!

Nisse fixade hyr-K2a på Pampas, hämtade upp mig på fredag eftermiddag och så bar det av till Kungsör. Pit-stop på ICA Maxi i Eskilstuna för att bunkra kanelgifflar, chips, mackor, RisiFrutti och russin.
I Kungsör blev det laddning med sjukt stora pizzor, kajakpackning och huvudstupa ner i sängen.
Den här gången hade vi uppdaterat uppställningen så att vi hade med pappa Roland som chaufför/serviceteam/fotograf under hela rundan.

Tiderna från förra året (Knappt 70 km på 13 tim) och andra delen tidigare i år (Drygt 30 km på 6 tim) + matpaus däremellan så skulle innebära att vi landade på en totaltid av ca 20 timmar. Under förutsättning att vi orkar hålla samma tempo hela turen.

Uppstigning 3:50. Frukost och fix. Avgång 04:35 i mörker med pannlampor på huvudet och neonljusstavar på kajaken.

Det går definitivt lite snabbare med en K2a men största vinsten är nog att man alltid sitter ihop. 1:15 till Kvicksund (15 min före schemat), och 2:30 till Eskilstunaåns mynning (30 min före schemat).

Eskilstunaån var det som knäckte oss förra året. De 35 km-erna tog 8 tim med långa lyft, motströms och motvind. I år visste vi vad som väntade oss. Vi hade egentligen endast ett rejält mothugg. En sträcka mellan två slussar var torrlagd. Vi fick trampa dy och klättra på stenblock med 50 kg lastad kajak...
Men vi matade på bra och kapade ytterligare 1,5 timmar på schemat. Anlände gästhamnen vid början på Östra Hjälmaren efter drygt 9 timmar (2 tim före schemat).

Östra Hjälmaren var tuff. Ca 11-12 km i relativt öppet vatten och sikt hela vägen från till delmålet Hjälmare sund. Efter det som skulle visa sig vara den tyngsta biten kravlade vi oss upp på strandkanten och möttes av torra kläder och pastasallad. Efter en timmes välbehövlig paus, vila och laddning fortsatte vi och märkte till vår stora glädje att allt gick lättare igen. Det skulle vara lögn att säga att vi hade tryck i paddlarna, men vi kom i alla fall framåt!

Det andra stora störmomentet under turen var att min del av kajaken läckte. Eller sipprade, kanske är mer sanningsenligt. Jag fick svampa ur sittbrunnen vid varje lyft och sedan var jag torr i ca 4 km paddling. Sen hade det sipprat in så mycket vatten att jag satt i en pöl. Mindre trevligt.

Hjälmare kanal är den bästa och mysigaste biten på rundan - grävd kanal med naturen nära ger skön fartkänsla, växlande omgivningar stimulerar huvudet, medströms är alltid bra och dessutom inga problem med vågor.
Vi hann till Hjälmare docka innan mörkret kom. Det var vårt sista matstopp. Sen var det bara c 14 km home stretch kvar. På med pannlampor och knäckte nya lysstavar.

Arbogaån i totalt mörker var en spännande upplevelse. Inte nog med att skuggorna spelade oss spratt så att jag styrde lite zick-zack och ibland nästan in i vassen och på farledsmarkeringar, dessutom höll vi på att hoppa ur kajaken när det plaskade som värsta hajen två meter bredvid oss!
Ytterligare två gånger skrämde vi nåt djur (stor fisk? bäver? ubåt?) så att det plaskade som en maglandning från treans trampolin. Men då var vi så blasé att vi bara gäspade lite högfärdigt och paddlade på.

Grymt nöjda svängde vi till slut runt sista vassruggen och la till vid bryggan i Skillinge, Kungsör.
18 timmar och 18 minuter tog det. Vi höll ca 8 km/tim i snitt när vi paddlade, och totalt var fördelning i turen ca 13 timmar paddling, ca 2,5 timmar paus och knappt 3 timmar lyft.

Sammanfattningsvis en riktigt bra tur och fantastiskt skönt att vi klarade av det! Men det sliter en del att paddla så långt. Särskilt om det längsta man paddlat i år (förutom förra rund-halvan) är 2 timmar...

Facebook-konversation dagarna efter med Nisses fru Agneta (eller Lilla-Shorty som är hennes egentliga namn):
Lilla Shorty: "Vad har du gjort med Nisse egentligen???"
Jag: E han död?
Min syster flikar in: Pappa sa precis att det känns som att han har paddlat 18h.
Lilla Shorty: Igår: Okontaktbar, koma, medvetslöshet, syntax error. Idag: Stabilt.

Bilder från turen läggs i ett separat inlägg.

Och för övrigt är jag nu anmäld till Stockholm marathon 2012.