50 dgr kvar: Sthlm halvmara - 48 tim crash-uppladdning

Dags för nemesisloppet. Stockholms halvmara för tredje gången på 2000-talet.
Och tredje gången det kommer att gå skit...
Förra året gick det på 1:28:13 utan klar anledning till en sådan katastrof.
Tiden ska jämföras med 1:22 som personligt rekord från Santa Cruz tidigare samma år, eller att jag joggade första halvan av årets Sthlm mara på 1:25...
Det finns absolut ingenting som talar för att det ska gå bättre i år. Det känns dj-ligt surt med tanke på att det verkligen verkligen är en hemmabana.

Jag har full koll på varenda meter av banan, och passerar förbi stora delar flera gånger varje vecka. Sträckan från dryga 9 till 12,5 km är del av vägen från gymet till labbet. Från 12,5 till 17 km använder jag mellan labbet och handbollshallen. Från 18 km till mål är min väg hemifrån till labbet. De första 9 km passerar jag inte varje vecka men de är på väg till KI (2-4 km) respektive från KI till gymmet (6-8 km).

I år hade jag laddat för nytt personligt rekord, men dagispestsmitta och tuberkuloslungor har tyvärr gjort att jag inte sprungit en enda meter på dryga två veckor. Hade nästan gett upp hoppet om att ställa upp över huvud taget, men transportcyklingen hem från labbet igår (ca 48 timmat till start) gav hoppet åter och jag bestämde mig för att köra.

Började laddningen med ostkakemiddag, soft kväll och bra med sömn.
Idag har det varit ostressigt, bra med vätska och mat (pizzalunch).
Med 23 timmar kvar till start gav jag mig ut på ett joggpass. Hemifrån till Tanto, hela södersträckningen av morgondagens bana, och hem igen. De 11 km gick på ca 54 min, dvs strax under 5 min/km.
Sjukt långsamt och det slet och drog i alla benmuskler som bara utsatts för cykling (och inlines och kajak) den senaste tiden... Men efter ca 6 km kände jag ändå att "det här vet jag hur man gör!". Dessutom är det skönare att springa med 83,3 kg (= minus 1,7 kg på 3 veckor) än säg 87 pannor.

En minut efter att jag kom tillbaka in genom dörren svepte jag ett glas Berocca och ytterligare två minuter senare satt jag och moffade ris med nån thaiwok. Det gäller att fylla på lagren. Just nu kliar och värmer det i musklerna som levt under konstant kaloriunderskott de senaste veckorna.

Nu är det 18 timmar till start och dags för ett glas Resorb, ett glas Proviva och några kanelgifflar.