Skriva på andras bloggar

OK, det har inte varit mycket aktivitet här på bloggen.
Har planerat att författa både "DNS-inlägget" och "Rapport från dubblen i Berlin", men det får vänta.
Lite trångt i filofaxen. Ska hinna med några dagar på Selma Spa/skidtunneln i Torsby, ett par dagar i Amsterdam för maran, jobb åt Fotbollsförbundet och Tennisförbundet, inlämning av bokmanus och så lite forskarjobb också innan jag drar till Kalifornien 26 okt.

Jag prioriterade i alla fall att svara på en fråga från SvD:s marathonbloggare Petra Månström.
Så det kan ju den som är intresserad läsa så länge.

100 km löpning i veckan.

Jag tjatar på alla som frågar mig om träning att man behöver klara att träning 100 km i veckan om man ska springa maran på en OK tid.
I och för sig inte bara klara av det. Man behöver göra det också.
Följdkommentaren från stressade VD:ar/doktorander/kassabiträden/tennisspelare/etc är att de inte har tid att springa så mycket.
Numera svarar jag som en automatisk telefonsvarare "Ett långpass på helgen, ett intervallpass med en grupp på en vardagskväll/-lunch och transportlöpning till jobbet för resten."
"Nääeeaaee..." är en inte helt ovanlig kommentar.

Gör jag det själv då?
Jodå, om jag har lust.

Måndag och tisdag har jag sprungit totalt 47,9 km. Utan att köra något träningspass.
Transportlöpning uppdelat på 6 pass på mellan 6 och 12 km. Hem till labbet (8 km eller 12 km via dagis). Labbet till hallen (8 km). Hallen till hem (6 km).
Det blir ju inte superkvalité men meterna räknas och man får ändå lite variation. Särskilt löpningen med vagn till dagis som närmast kan liknas vid naturlig intervall. "Fortaste, pappa!" och "Jag vill åka backen." varvas med "Ja' e kissnödig!"

Har jag förlorat någon tid på den här löpningen då?
Om man avrundar lite så har jag lagt 2 timmar per dag på löpningen.
Så svaret är Ja. Om jag hade cyklat så hade det tagit ca 1 timme och 15 min.

Om jag hade åkt tunnelbana så hade det tagit ca 45 min till labbet, 30 min till hallen, 45 min tillbaka hem. Tider inklusive promenad till och från stationerna men under förutsättning att det inte är några väntetider eller förseningar.
Således +/- noll. Jag har alltså förlorat tiden det tar att duscha. Hanterbart.
Bil då? Skojar'u? I Stockholm i trusningstrafik?? 

47 dgr kvar: Bloggen lever!

Jag har gjort lite annorlunda i år jämfört med tidigare år.
Tränat mer och bloggat mindre. Kanske kan vara en vinnare?

Så här såg träningsdagboken ut i slutet av juli. Blandad "huller om buller"-träning.
Har det givit några resultat då?
Högst oklart, men jag har i alla fall sprungit bort knappt 5 kg från Stockholm Marathon-vikten och joggar milen på 46 min med 135 bpm i puls. Alltid något.

Har det hänt nåt annat då?
Jo, vaskade startplatsen till Jubileumsmaran och åkte till Tjeckien istället. Fick ett VM-guld med U20-handbollsdamerna. Sweet!
Dessutom har jag och Dr Larsen har signat ett nytt bokkontrakt så nu är det väl bara att kedja fast sig vid tangentbordet igen.

"You're an idiot"

Fick till två pass idag.
04:42 startade jag klockan för de första 7,6 km jogging med ryggsäck till labbet (5:25 min/km-tempo med snittpuls på 123 bpm).
Jag svarar tydligen snabbt på träningen och vägen hem från handbollshallen joggade jag de 6,0 km i 5:00 min/km-tempo med 134 bpm i snitt.
Stannade klockan och klev innanför dörren kl 20:04.
En lagom nätt arbetsdag.

Fick den här filmen av Poijan. För bra och träffande för att jag inte ska dela med mig.

Kajakpaddling

"Borde inte du springa lite mer nu när stockholmsmaran närmar sig?" Öh... Jo.
"Skulle inte du ha tävlat både i SpringCross och i Stockholms brantaste?" Öh... Jo.
"Borde inte du ha börjat träna lite inlines om nu Berlin är årets stora mål?" Öh... Jo.
"Har du gjort det då?" Öh... Nej.

Idag blev det paddlingspremiär istället. Knappt 7 km lugnt och stilla på dryga 50 min. Solen sken och vattnet var... inte badvarmt. Det var fantastiskt trevligt. Men inte det minsta bra för maratonbenen.

Jag sprang i och för sig igår. Drygt 5 km i 3:56 min/km-tempo. Och förra lördagen körde jag faktiskt ett intervallpass med Nisse! 8 x 800m i ca 3.55 min/km-tempo. Det gick fint.

Martín Fiz lär ha hävdad att man inte ska springa snabbare än tävlingsfart de sista två veckorna före maran. Man kan ju konstatera både att det gick bättre för honom än för mig och samtidigt att han sprang mer. Men jag har i alla fall tänkt köra efter den devisen de sista två veckorna. Imorgon är planen att det ska bli ganska många km i lugnt tempo, uppdelat på tre "pass".

På tisdag tänkte jag köra ett riktigt grispass. Enkilometersintervaller på Stadion i 4:06 min/km-tempo med 54 sek vila (dvs. start var 5:e min). Antal? Helt enkelt så många jag klarar. Nån som vågar gissa?

Springa mara-banan

Jaha, imorgon är det dags för den årliga genomlöpningen av marathonbanan. Alla som vill får hänga med. Faktum är att det kommer att bli årets första löppass för mig. Förutom några km igår med en träningskund. Jag skippade SpringCross pga halsproblem i kombination med kraftig osugenhet. Det kan tyckas lite oortodoxt att börja med en mara, men det löser sig nog. Ser redan fram emot en donut på 7-11 vid Nybroplan. För övrigt går forskningen bra och träningen är icke-existerande. Jag har bokat flyg och boende i Berlin, fick ingen startplats i New York i år, och på måndag öppnar anmälan till London marathon 2013. Dags för kaffe och sova.

Radio och omstart

Man funderar ju lite på hur många omstarter jag gjort... I stort sett ingen träning alls hittills i år. Och jag tror inte jag har genomfört ett enda löppass. Nu är det dags att vakna till. Har planerat in att göra premiär med Spring Cross 21 april (precis som förra året). Veckan efter blir det traditionsenlig testlöpning av marabanan. Start på Lidingövägen kl 9 på lördag 28 april. Hittills är vi 4-5 "anmälda" löpare. 19 maj ska jag köra Stockholms Brantaste. Mest för att det låter som en kul grej och för att jag flyttat ännu närmare Hammarbybacken. Funderar på att köra ett långdistanspass i helgen på den banan. Men jobbet går bra. Pratade i radio i tisdags morse om pulsträning. P1:s Kropp och själ. Det går att lyssna på programmet i typ en månad till.

Semester, Sylarna & Luxury life

Det har gått ett tag sedan förra inlägget. Jag har köpt och sålt lägenhet, haft semester, kommit tillbaka från semester (och slagits av att det är precis samma arbetsmängd som då ska utföras på kortare tid...) och flyttat. Semestern är roligast så här kommer några bilder. Läs också Nisses bloggalster.

Jag kanske inte hade alla saker i ordning med jättelång framförhållning... Här skär vi till mina nya stighudar. Det är fredag, klockan är typ 23 och vi stöder mot våningssängarna på Åsarnas vandrarhem. Fredagsmys!

Storulvåns fjällstation (Gamla station). Efter ett första åk på Getryggen hängde vi på station. De andra killarna tappade talförmågan lite då och då. De var helt fascinerade över civilisation (eller "Luxury life" som de kallade det); varma torra kläder, bastu, surdegsvåfflor, trerättersmiddag och cognac.

Måndag lunch. Övriga kommentarer överflödiga.

"Hudar på". Tisdag morgon vid 9. Vi ska ta oss bort till Lill-Sylen, det är alltså kammen med snöfria klippväggen längst till höger i bilden.

Typ som lunchrummet på Åstrandlab.

Det har inte fallit bort någonting från bilden. Det finns helt enkelt ingenting bredvid/bakom Simon. Om han av någon outgrundlig anledning skulle få för sig att ta ett steg bakåt skulle han inte stanna förrän vid Sylarnas fjärllstation (det är flugskitarna vid hans högra axel).

After ski. Sen kanske det är dags att gräva fram huset igen...

Måsten o borden, stackars mig

Jag borde göra en massa grejer. Flytta ut, flytta in, spackla vägg, bygga nytt kök, åka Vasaloppet, träna skridskor, börja löpträna igen, planera kurser, skriva arbeten, skriva anslagsansökningar... Men jag skippar det o tar semester. Topptura i Storulvån o Sylarna. Snön är vit o det ska bli sol varje dag. Stackars mig. Och så var jag tvungen att köpa nya prylar, ny ryggsäck, nya stighudar, ny spade o lite nya kläder. Stackars mig.

Vikingarännet 2012 - bilder med känsla

 Från några olika håll har jag hittat några bilder som på ett bra sätt beskriver min känsla under Vikingarännet 2012. Se, njut och gråt.

Passering vid Krusenberg. Har tappat tätgruppen men tror fortfarande att jag kanske kan komma ifatt antingen om de börjar mesa eller vid första löpning. Tyvärr har jag nog  sällan bättre position än så här.

Passering vid Sigtuna. Den enda jag lyckades springa ikapp vid Erikssund var holländskan. Ni ser ju hur fantastiskt engagerad jag är! En liten stund innan bilden togs gjorde hon en riktig maglandning och plöjde som en pråm genom vattenmassorna. Jag passade på att mumsa lite bars och väntade in henne. En intelligent man sa "Du får ingen bra hjälp mot luftmotstånd om du står rakt upp." Bilden är från Upsala Nya Tidning, fotograf Björn Hedin.

Efter passering vid Kungsängen. Återigen hela munnen fullproppad med bars. Här tar jag i! Eller hur var det nu...? Man ser hur det spritter i benen. "Var glad och stark" som De Lyckliga kompisarna sjöng i låten "Vem behöver nån som behöver nån?". Helt otippat körde jag ändå ifatt och om killen med hastighetsrör och 70-talshjälm på vägen fram till Hässelby. Hur sakta åkte han, undrar man ju då? Fotograf Leif Molin.