39 dgr kvar: Ingen träning men kaffe hjälper mot allt!

Fortfarande ingen träning, men nu känns kroppen nästan bra. Imorgon tror jag det blir lite löpning.

Idag drack jag, precis som vanligt, en massa kaffe och gläds åt nya forskningsrön som hävdar att depressionsrisk minskar med ökat kaffeintag.
Givet! Man blir stor, stark, pigg och frisk.

Läs om rapporten på Science Daily eller på tidningen Archives of Internal Medicine.

Lätta upp med en bild!

41 dgr kvar: Världsrekord i Berlin

Världsrekord i Berlin 2:03:38 av Patrick Makau! Cool grej!

Förra året skrev jag artiklar till Idrott & Kunskap och SvD-Petra angående när 2-timmarsgränsen på maraton kommer att slås. Hur väl stämmer då dagens prestation in på mitt tips på att drömgränsen ska passeras i Berlin 2039?

Dj-ligt bra faktiskt! 

Fortfarande med den löjligt bra korrelationen på 0,97. 

Jag står fast vid mitt tips. Allt går enligt plan.

Min helg har spenderats vid Lidingöloppets spår. Vid sidan av spåret med SMS-rapportering i mobilen av vänners och familjs 5km-passeringar. Fullt ös med hejarop och applåderande. 

Tror att det var ett mycket bra beslut att ha vilohelg. Innebar dock ännu en 0-vecka för löpträningen. Det är katastrof...

Ska känslan efter Lidingöloppet sammanfattas med ett ord blir det: Fascinerade!

Alltså, att folk som knappt kan gå på en vanlig plan asfaltsväg faktiskt betalar för att trängas i ett tävlingsspår och dessutom tar sig runt! Så många löpstilar och extrakilon jag har sett. Vackert.

Nästa år blir det inte heller Lidingöloppet för mig. 

Däremot planerar jag att stå på startlinjen för Berlin marathon.

Målet är att stå på pallen.

Pallen i ett av "World  Marathon Majors". Fatta!

Dock inte i riktiga klassen... men det finns en Doppelstarter, det vill säga en sammanräkning av marathon på inlines och löpning. 

Årets vinnare hade 1:07:33 på inlines och 2:58:42 på löpning. De har någon omräkningsformel så att inlinestiden får mer betydelse (om jag har fattat rätt så är det en faktor på 2,274, men jag har ingen aning om hur den är beräknad). Vilken ger en sluttid på 5:32:19.

Givetvis var jag tvungen att göra ett par beräkningar på min egna möjligheter. 

En så bra tid som 1:07 låter tufft (jag kan ju i och för sig träna lite också...), men med tanke på antalet inlinesåkare, möjliga ryggar att hänga med och den flacka banan känns det långt ifrån omöjligt att jag skulle kunna komma runt på 1:15.

Att göra samma tid som på årets Stockholmsmara, 2.55 borde funka med tanke på att Berlin är betydligt enklare. 

Det skulle betyda en sluttid på 5:45:37, vilket är en bra bit från segraren men skulle vara en "spurtstrid" på silverplatsen. Ett par minuter före årets trea och fyra och typ en kvart före femteplatsen.

Game on! Härmed meddelas att nästa års stora mål blir dubbelstarten i Berlin!

42 dgr kvar: Om tillräckligt många har fel, blir det rätt då?

Tack, Tomas! Du gjorde min dag!

Hans kommentaren till det tidigare EKG/pulskurveinlägget löd:
"Testa att bild googla på "heart rate pulse". En rad bilder ploppar upp men få/ingen ser ut som ditt exempel. Interet/formgivaren har rätt Ni/verklighetetn har fel, typ."

Vilket jag givetvis gjorde. Och njöt i fulla drag! Vilken uppsjö av kreativitet.

Det som kan kallas "amerikansk-TV-serie-EKG-med-lite-extra-toppar-symbolen" verkar se ut ungefär som den här bilden.

Det gör den dock inte mer trolig eller verklig än den nedanför....

Och det är klurigt, men precis lika fel även om man försöker höja trovärdigheten genom att placera symbolkurvan på ett millimeterrutat EKG-papper.

Jag vet inte vad hjärtana står för, men det verkar som att det hela hjärtat har en "högst-otrolig-crazy-ass-kurva", medan det trasiga hjärtat har flat line. Ingen kan ju argumentera emot att det är dåligt om hjärtat har noll aktivitet.

Min favorit är ändå den här "verkliga" kurvan från den seriösa pulsklockeproducenten.
Om inte snubben med den där kurvan är död inom 3 minuter så ska han tacka Gud och Allah och prinsen...

Men det är klart. Jag måste ju hålla med om att det är mer action i bilderna ovan än de som är hämtade från sjukhusmonitorn...

...eller en obearbetad kurva från en frisk vilande person.
Bo-o-o-ring!

För er som vill läsa en kort pedagogisk text om EKG rekommenderar jag Nobelprisets utbildningssida "The electrocardiogram - looking at the heart of electricity"

44 dgr kvar: All denna stress

Jag har löjligt mycket att skriva (5 populärvetenskapliga artiklar, 3 korrektur, 3 omarbetningar av vetenskapliga artiklar och 1 konferensabstract) och dessutom ligger jag efter i träningen. Idag ändå nästintill fit-for-fight.

Tokdag med dubba träningspass och skriva så fingrarna blöder?

Näee...
Jag tog halvdag ledigt istället.
Det finns nåt ordspråk som är "Älska mig mest när jag förtjänar det minst, då behöver jag det bäst". Jag omformulerade det till "Ta en paus när du har som mest att gör för då gör det bäst nytta."

Lämnade barn på dagis vid 9, lufsade tillbaka till lägenheten, drack kaffe och läste DN (noga). Gjorde bland annat Stockholmstestet. Alla rätt. Sen la jag mig på rygg i soffan och tittade jag på ett par gamla avsnitt av "Lie to Me".
Rullade ur soffan lagom till lunch och cyklade iväg.
Stannade och drack en espresso och åt en lunchmacka på Johan & Nyström (Swedenborgsgatan). Solen sken och fåglarna kvittrade. Eller nåt sånt...

46 dgr kvar: "Pulsboken" finns tydligen redan...

 Jag och Dr Larsen hade möte med SISU-folket idag för att lämna ifrån oss den senaste versionen av manuset till pulsträningshäftet. Då fick vi veta att de redan gjort en framsida som redan var publicerad i SISU-katalogen.

 

Jaha, på femte sidan finns en liten blänkare med en framsida i manligt röd-rosa-lila. 

Komplett med en patologisk EKG-kurva... 

För er som inte dagligen roar er med att läsa EKG-kurvor så ska jag förtydliga. Bilden ovan är en schematisk skiss över en frisk persons EKG. Notera att S-vågen inte går speciellt långt ned. Notera även att det är en viss tid (ST-segmentet) innan T-vågen kommer. 

Skit i alla bokstäver och vad de står för. Det räcker med att jämföra med bilden på framsidan av pulsträningshäftet. Ser det lika ut? 

Men vaddå? Låt formgivar'n va'? Man kan ju inte få allt rätt, eller hur? 

Artikelnummer 1305. Den finns ju inte än, men det är bara att beställa!

47 dgr kvar: "Hur mycket energi går det åt för olika vinteraktiviteter?"

Blev uppringd av en journalist från en välkänd friskvårdsmånadstidning med frågan: "Hur många kcal gör man av med vid olika vinteraktiviteter, som skidåkning, skridsko och snöskottning?"

Det är som att fråga "Hur många steg är det till affären?" eller för att ta någonting som ligger närmare journalisten "Hur många ord är det i en artikel?"

Jag blir så trött!
Var börjar man ett svar på en sådan frågan?? Jag funderade en sekund på att säga "138, 276 och 412 kcal".
Men det gjorde jag inte.
Egentligen är svaret väldigt enkelt: "Ju mer syre du gör av med desto fler kcal."
Men som frågan är ställd lämnar det så många lösa trådar att den blir meningslös.

Snabbkursen är dock:
1) Ju bättre tränad desto högre syreupptag desto högre potential till att göra av energi (kcal).
2) Ju större muskelmassa involverad i arbetet desto mer syre desto mer energiutgift.
3) Ju mer du tar i desto närmare ditt max desto mer energiutgift.

Det betyder att en otränad aldrig kan göra av med lika mycket energi som en vältränad har potential till. Samtidigt betyder det att en vältränad person gör av med fler kcal på att glida runt på skridskor utan att bli överdrivet flåsig, jämfört med en otränad som sliter sig blå i längdskidspåret.
Det kan tyckas orättvist, men så är det.

48 dgr kvar: Sthlm halvmara - dagen efter

Dagen efter i dubbel bemärkelse.
Det var fint väder, inte så farlig vind, Isabellah vann damklassen på nytt svenskt rekord och Adil vann herrarnas på nästan svenskt rekord. Det är lite komiskt och anmärkningsvärt att det faktiskt inte finns något svenskt rekord på halvmaraton herrar. Ingen har varit tillräckligt bra...

Jodå, jag kom runt. Lite stök i starten gjorde att det nästan blev promenad första 3-400 m. Passerade ändå 5 km på 19:07. Rullade på lugnt och fint i ganska jämn fart. Passerade på 10 km på 39:14 och 15 km på 59:57. Så långt helt ok. Sen blev det lite stummare i låren, vilket får anses rimligt med tanke på den klart bristfälliga uppladdningen. Ändå ingen katastrof utan kom i mål på 1:26:15.

Stella fick medaljen. Det tyckte hon var kul, men bubbelvattnet var överlägset mest uppskattat.

En sammanställning av mina halvaratonresutat:
1:22:02 Santa Cruz half marathon 2010
1:23:34 första halvan av Sthlm mara 2010
1:25:17 första halvan av Sthlm mara 2011
1:26:15 Sthlm halvamara 2011
1:26:38 S:t Eriksloppet 2005 (=Sthlm halvmara)
1:28:13 Sthlm halvmara 2010

Det betyder ju trots allt nytt personligt banrekord. Men satan vad risigt jag mådde på kvällen! Inte det minsta positiv känsla i kroppen.
Idag är det lika uschligt. Inte alls ont i hals eller så farligt i ben, men diffust obehag i mage, bröstet och kroppen.Vila idag, alltså.

49 dgr kvar: Sthlm halvmara - raceday

Vaknade ofrivilligt 7:30, men ändå efter 8 timmars sömn.
Relativt stadig mackfrukost kl 8 (8 tim till start).
Gav mig ut på en joggrunda kl 10 (6 tim till start). Hade velat komma iväg lite tidigare men det funkade inte. 4,5 km över Årstabron och tillbaka, ca 23 min = strax över 5 min/km. Sol och fint men segt och stelt. Låren och höften kändes ganska keff, som att det inte gick att ta riktiga löpsteg.
Sänkte en flaska starkblandad sportdryck och ett gäng kanelgifflar direkt när jag kom innan för dörren.

Nyss, med 5 tim till start, körde jag en omgång käppstretch (olika rotationer och dynamiska töjningar). Knakade och knastrade i ryggen som om nån gick på glas...

Nu ca en halvtimmes rygglägesvila. Därefter pastalunch med 4 tim till start. Följt av mer vila (förhoppningsvis), och så drar jag mig mot starten promenad/jogg strax före 15.

Känslan är ljusår ifrån bra. Allt bättre än fjolårets "personsämsta" får räknas som OK. Under 1:25 är bra och ger goda förhoppningar om att faktiskt klara New York under 2:50.

50 dgr kvar: Sthlm halvmara - 48 tim crash-uppladdning

Dags för nemesisloppet. Stockholms halvmara för tredje gången på 2000-talet.
Och tredje gången det kommer att gå skit...
Förra året gick det på 1:28:13 utan klar anledning till en sådan katastrof.
Tiden ska jämföras med 1:22 som personligt rekord från Santa Cruz tidigare samma år, eller att jag joggade första halvan av årets Sthlm mara på 1:25...
Det finns absolut ingenting som talar för att det ska gå bättre i år. Det känns dj-ligt surt med tanke på att det verkligen verkligen är en hemmabana.

Jag har full koll på varenda meter av banan, och passerar förbi stora delar flera gånger varje vecka. Sträckan från dryga 9 till 12,5 km är del av vägen från gymet till labbet. Från 12,5 till 17 km använder jag mellan labbet och handbollshallen. Från 18 km till mål är min väg hemifrån till labbet. De första 9 km passerar jag inte varje vecka men de är på väg till KI (2-4 km) respektive från KI till gymmet (6-8 km).

I år hade jag laddat för nytt personligt rekord, men dagispestsmitta och tuberkuloslungor har tyvärr gjort att jag inte sprungit en enda meter på dryga två veckor. Hade nästan gett upp hoppet om att ställa upp över huvud taget, men transportcyklingen hem från labbet igår (ca 48 timmat till start) gav hoppet åter och jag bestämde mig för att köra.

Började laddningen med ostkakemiddag, soft kväll och bra med sömn.
Idag har det varit ostressigt, bra med vätska och mat (pizzalunch).
Med 23 timmar kvar till start gav jag mig ut på ett joggpass. Hemifrån till Tanto, hela södersträckningen av morgondagens bana, och hem igen. De 11 km gick på ca 54 min, dvs strax under 5 min/km.
Sjukt långsamt och det slet och drog i alla benmuskler som bara utsatts för cykling (och inlines och kajak) den senaste tiden... Men efter ca 6 km kände jag ändå att "det här vet jag hur man gör!". Dessutom är det skönare att springa med 83,3 kg (= minus 1,7 kg på 3 veckor) än säg 87 pannor.

En minut efter att jag kom tillbaka in genom dörren svepte jag ett glas Berocca och ytterligare två minuter senare satt jag och moffade ris med nån thaiwok. Det gäller att fylla på lagren. Just nu kliar och värmer det i musklerna som levt under konstant kaloriunderskott de senaste veckorna.

Nu är det 18 timmar till start och dags för ett glas Resorb, ett glas Proviva och några kanelgifflar.

56 dgr kvar: Sammanfattning av veckans prestation: Träning - katastrof, Jobb - Top Notch

En riktig skitvecka när det gäller träning.
Nollvecka för löpning. Förra veckans ca 50 km var helt enligt plan, men den här skulle jag ha fått ihop >70km. Inte ens nära, alltså.
Lite sliten efter kajakandet + knappt någon sömn nätterna till sön, mån och tis var inte bra. Lägg dagissnuva och allmänt pusslandet till det så blir det suboptimalt.

Åkte inlines-SM marathon idag. Fint väder, bra skridskor och rimlig chans.
Det gick inte alls.
Tappade de två första killarna från Powerslide redan i första backen, men hängde med den jagande klungan. I typ 8 km...
Sen var det stopp i kroppen. Klev av i varvningen och hostade rejält. Efter omständigheterna ett moget beslut att gå av tidigt.

Nu är det fullt löpfokus som gäller!

Men jobb och sånt går klart bra!
Forskningsprojekt på Ö till Ö söndag och måndag. Tanken är att genom ett enkelt blodprov kunna förutspå vilka som kommer att prestera dålig och "krascha" i tävlingen. Allt i datainsamlingen gick perfekt. Nu väntar vi med stor spänning på resultaten.

"Bok"manus inlämning i dagarna. Jag skriver tillsammans med Filip Larsen ett häfte åt SISU om pulsträning. Kan bli riktigt trevligt. Nu är det de sista finputsningarna och formgivning kvar. Tror att det ska ges ut i november.

Tidningen Svensk Idrottsmedicin vill göra ett temanummer om min avhandlingen och forskningen kring multisport. Ja, varför inte... Det innebär dock en del skrivjobb den närmaste månaden.

Rankingen för tjänsten som post-doktor (dvs forskare) på GIH är klar. Jag hamnade högt upp, före riktiga forskarstjärnor om Dr Larsen och Steven Bailey. Oväntat men smickrande. Tillsättningen för en tjänst som lektor på GIH blir klar i nästa vecka. Håller tummarna för att det ska gå bra där, men i vilket fall innebär det att jag blir kvar på GIH minst ett år.

Jag jobbar som fystränare åt Spårvägens handbollsdamer. Idag var det seriepremiär mot ett tippat topplag, Heid. Det blev vinst med fem bollar! Otippat och sjukt kul!

Jobba mindre, spring mer?