Man kan se på årets Vikingaränn på två sätt.
1) Tappade direkt och sämsta placering genom tiderna.
eller
2) Lugnt och skönt, utan att anstränga mig eller må så illa efteråt, men ändå topp10-placering (9:a).
Jag tycker dock väldigt synd om motionärerna. Det var tufft i år, med motvind och riktigt dåliga isar. Många bröt. Tror att ca 2300 åkare startade och att det bara var ca 1450 i resultatlistan. Bland de som gav upp fanns bl.a. Röjler-bröderna och Resar. Så då kan man ju säga att jag slog dem i alla fall.
Loppet då?
Ähh... Två stjärnholländare drog iväg. Första rycket överlevde jag. Andra rycket tappade jag hela klungan. Efter två km var jag helt själv i ingenmansland. Tappade minst sagt lite gnista för att pressa mig.
Väntade in gruppen efter. Körde med dem fram till första löpningen. Sprang ifrån dem och ifatt nån holländsk stjärntjej som var för långsam i bytena för att hänga med tätkillarna. Växeldrog med henne fram till andra löpningen. Sprang ifrån henne. Åkte ensam i slask, vatten och misär.
Kom ifatt en kille med 70-talshockeyhjälm och tävlingsrör lagom till fjärde och sista löpningen. Sprang ifrån honom också så att jag inte såg en enda åkare de sista 12 km heller...
|
Tog inte så hårt på förlusten utan var rätt glad ändå |
Konstaterade när jag snackade med Permats och Mattei i målområdet att årets totala träningstid på skridsko varit 90 min och dagens tävlingstid 3,5 timmar.