lördag 30 januari 2010

126 dgr kvar: Hälsojogg

Definitionen av hälsojogg bör väl vara att man mår bra av den.
För att uppnå de vetenskapligt bevisade positiva effekterna av fysisk aktivitet behöver man inte slita ihjäl sig.
Sen är det ju en skön grej att springa och snacka. Prattempo. På en timmesrunda hinner man avhandla ett rejält sjok av de uppdateringar som behöver göras då vänner gör återbesök i storstaden. Hälsosamt. Bland annat fastslogs att det finns människor här. Koncentrationen är till viss del skiljd från andra världsmetropoler som Västervik eller Götene.
Tänk om höjdarna på alla politiska toppmöten skulle börja varje dag med ett löpsammanträde. Det skulle bli så mycket Worldpeace att skönhetsmissarna skulle få snurrgunga i huvudena!
Tre glada strama mustaschprydda herrar efter dagens löprunda.

Enda smolket i dagens bägare är att höger underben fungerar suboptimalt. Benhinnan smärtar, vaden stum/stel/krampad, och menisken i knäet på gränsen.
Det är inte katastrof just nu när det är mest kvalitetsträning, men jag hoppas verkligen att jag får ordning på det tills mars då det blir mer kvantitet och fler löpmil.

fredag 29 januari 2010

127 dgr kvar: Barfotalöpning

Transportcykling rätt igenom Stockholms snökaosade innerstad i morgonrusningen är det närmaste laglöst land jag varit på mycket länge. Att kostymnissarna som var en timme sena till det laptoptäta morgonmötet efter ha skottat fram BMW:n med Investors årsredovisning var ett snäpp mindre empatiska i trafiken än vanligt var väl helt enligt plan. Men att det brinner i huvudet på hela fotgängarpopulationen när stadsbildens konturer suddats ut av Kung Bore var en överraskning. Så fort trottoarer, övergångsställen och avgränsande linjer osynliggjorts kan fotgängares beteende närmast liknas vid en gas - jämnt fördelad över hela den tillgängliga ytan (volymen). Dessutom förändras promenadstrukturen till Pacman-stil med tvära oförvarnade riktningsförändringar.
En pälsmössebeklädd banktjänsteman stod och överslagstrampade i ett hörn oförmögen att ändra riktning som värsta dataspelsreliken från tidigt 90-tal.
Allt detta utspelade sig till tonerna av Beta Bands "It's not too beautiful".

Resten av dagen befann jag mig någon form av produktivitetsmoln. Fick iväg två ansökningar. Dels resebidrag för att åka på idrottsforskningskonferens (ECSS, Turkiet) och dels internationaliseringsbidrag för att åka tillbaka till Stanford under april. Om det blir av så ingår Santa Cruz half marathon 11 april (inte i forskningsplanen, men det finns ju helger också).
Plus en massa annat positivt akademiskt mumbo jumbo som jag besparar er läsare.

Innebandy den här veckan också. Vann. Det har vänt ordentligt sedan förra fredagen! Ingen annan träning förutom omnämnda transportcykling 16,4 km.

Dagens nyhet (eller egentligen gårdagens) är forskningsartiklarna i Nature (fancy fancy) som visar att vana barfotalöpare landar i mindre utsträckning på hälen, har mjukare och mindre stötigt steg. Om man istället springer med stötdämpande skor ändrar man löpsteg till hälisättning. Den förändringen skulle kunna vara en förklaring till att skadefrekvensen ökar trots bättre dämpning i skorna. Liten artikel på BBC news.

Lätta skor regerar! Min Nike Zoom Air Victory + väger typ 250 g. Måste hitta flera par! Tips?

torsdag 28 januari 2010

128 dgr kvar: Örebro, Walgreens & semla

Det är lätt att känna att videokonferenser är en bra lösning på världsproblemen när man ska sitta i en bil fem timmar för att gå på ett möte i två. Särskilt när bilen man åker i blir påkörd bakifrån. Killens svar på kommentaren "Du kanske ska hålla lite bättre avstånd när det är så halt" var "Nej, jag höll bra avstånd. Men det tog inget när jag bromsade."

Men faktum var att mötet på Örebro univesitet med Fawzi Kadi's forskningsgrupp var mycket trevligt och givande. Vi diskuterade färdiga analyser som planeras resultera i fyra vetenskapliga artiklar. Skrivfas inledd. De placeras för mig i facket "related publications".
Träning: Några chins, ryggrotationer á la naprapaten, och vadmassage. Och så sprang jag till spårvagnen. Säkert 200 m. Jättefort.
Notera Walgreens äkta kopia på Hot & Cold! På de apoteken säljer de även Ben & Jerry's!

Namnsdag idag. Semla på bordet (vilket egentligen strider mot mina regler angående säsongsstyrda måltider. Men de hade inga bakelser på Konsum så...) Grattis till mig!

onsdag 27 januari 2010

129 dgr kvar: Dubbla budskap

Det var ju så att senast jag körde ett intervallpass så keffade hjärtat och jag fick bryta, men däremot när jag körde testet i måndags var jag bättre än förväntat.
Det rimliga i det här läget är väl antagligen att behålla farten och faktiskt klara av ett pass innan man höjer. Neäääää! Öka!
Gjorde större ökning än vanligt och landade på 17,2 km/tim (3:29 min/km).

Det gick bra, men var skrattjobbigt. Guuuuh, vad det bränner i benen. Men det måste göra det. Ska man träna ska man göra det ordentligt.
Femtio sekunder in i femte intervallen var det inte roligt. Farligt sugen på att kliva av och nöja mig med fyra. Då hände det. Roger Daltrey skanderade "Who are you? Who, who, who, who? Well, who are you? (Who are you? Who, who, who, who?)". Visa-sig-på-styva-linan-egoisternas nationalsång!
Bilden är tagen efter femte intervallen. Efter den sjätte fyraminutaren låg jag face down på den blåa mattan bredvid löpbandet. Hela världen snurrade fint när jag låg där och flämtade. Ute föll stora vita snöflingor sakta mot marken.

Eftersom huvudet inte är att lita på efter 2 min av första intervallen brukar jag innan jag börjar springa skriva upp vad det är jag ska åstadkomma. Översta raden är intervallnummer. Under det står hur lång vilan är mellan intervallerna och längst ned står tiden då jag ska börja springa igen. I varje vila kryssar man över genomförd löpning.

För övrigt är jag en djävel på listor!

tisdag 26 januari 2010

130 dgr kvar: Det går bra nu

...för folk i min omgivning.

På gymmet Azayayoga har jag några träningskunder. Det kan tyckas out of character att jag jobbar på ett yoga-place, men jag är något av en inventarie. Jag följer med i köpet när det kommer nya ägare. Nu är jag inne på ägare nr 4. Gymmet började som ett tvättäkta byggargym med svettiga lokaler och fria vikter. Första omstylning gav parkettgolv, fräscha omklädingsrum och friskvårdskänsla. De senaste två ägarna har istället siktat mot yoga, rött te och vågskvalp i högtalarna. De nya bra mycket rakare och bättre än de tidigare. De håller på att jobba upp stället i stadig takt. Det var faktiskt ett långt inslag från gymmet på Rapport i söndags med anledning av de positiva effekterna av yoga för hjärtpatienter. Herr Boll i inslaget har jag inget med att göra...

På närliggande tema har kollegan Elin Ekblom Bak med flera visat att det är dåligt att sitta still. Uttrycket var "long periods of sitting and lack of 'whole body muscular movement' are strongly associated with obesity, heart disease, cancer and diabetes, and an overall higher risk of death, irrespective of whether they take moderate or vigorous exercise."
Klockrent. Man måste röra på sig ofta.
"Näe, jag kan inte sitta still på det här mötet längre. Det är farligt."
"Oj, oj, två timmar på kontoret igen. Dags att jogga."

Eftersom det här inlägget blev rakt igenom forskningsrelaterat så får jag medela att för egen del så accepterades en vetenskaplig artikel med titeln "Ultra-endurance exercise increases the production of reactive oxygen species in isolated mitochondria from human skeletal muscle". Hyggligt insnöat...
I gamla tider betydde accepterad artikel att man fick tårta. Såg inget av det idag. Möjligen var det så att man skulle bjuda på tårta.
Det här känns oklart. Vi får tillsätta en kommitté.

Ja, just det: Absolut ingen träning idag. Varför ändra ett vinnande koncept?

måndag 25 januari 2010

131 dgr kvar: Uppriktigt förvånad

Dagens mission: Uppföljningstest.
Med lite drygt två månader av projektet bakom mig var det dags att kolla vad blandade aktiviteter och hosta gjort för prestationen.
Testledar-Frida öppnade med "Det är inte så mycket träning i din träningsblogg."
Ok, point taken.
Ingen träning idag heller.
Men resultat. Tada!
Bilden kräver en förklaring. Linjerna visar mjölksyranivåer på olika löphastigheter. Den röda linjen är incheckningstestet och den gröna linjen är önskvärda nivåer för att klara målet. Den streckade ljusblåa linjen visar förra uppföljningstestet (165 dgr kvar). Och den blåa är dagens test.

Jag är uppriktigt förvånad över mina framsteg!

Det är nästan så att jag skäms lite för hur bra det har gått trots få intervallpass, och minimalt med löpning över huvud taget. Dessutom har ju hjärtat keffat och så har både jag och resten av familjen varit krasslig.
Nog om det - jag gör väl rätt helt enkelt!
Planen har ju varit att först höja maxnivåerna och sedan fixa till tröskel och comfortlöpning och asfaltsvana och så. Än så länge håller jag mig inne i boxen.

Resultatet i siffror:
dagens värde (förändring sedan senaste testet: förändring totalt)
Vikt: 86,2 kg (-0,5 kg: -2,3 kg)
Max syreupptag: 5,08 L (+0,18 L: +0,38 L)
Testvärde: 58,9 ml/kg (+2,2 ml/kg: +5,8 ml/kg)
Tröskel (4 mmol): 4,32 L (+0,01 L: +0,12 L) = 85 % av max; löphastighet 15,3 km/tim (+0,9 km/tim: +1,2 km/tim) = 3:55 min/km (-0:14 min/km:´-0:21 min/km).

Stadiga framsteg på alla plan. Ny beräknad tid på maran 2:58:38 (utförligare beskrivning av uträkningen på "185 dgr kvar").
Men sen får man väl lägga 5-10 min för det väl övervägda expertvalet att satsa på tid i Stockholms backiga maraversion. You work!

söndag 24 januari 2010

132 dgr kvar: I need NY

Sloganen är ju egentligen "I heart NY", men i mitt fall tror jag det är mer än så. Jag hjärtar andra softa städer som Rom och London, men I need NY!

Även om jag haft på känn länge att det skulle kunna vara en stad för mig (många av mina vänner har oberoende av varandra hintat åt det hållet) så besökte jag stora äpplet för första gången så sent som 2008. Men under det året blev det en stadig dos direkt med tre besök, sammanlagt drygt två månader, och otroligt många fina minnen. Tack O & W för all guidning och samvaro!
Även om en stor del i beroendet ligger i känslan och atmosfären att vara där, på plats, så är det minst lika viktigt att veta att staden finns.
New York förstör för alla andra städer!
Allt finns. På allra högsta nivå. Ingen annan stad kommer riktigt upp i samma nivå. San Fransicso känns som en småstad. För att inte tala om vårt kära Stockholm...
Nu är det drygt ett halvår sedan senaste visiten och jag börjar klura på möjligheterna att knöka in en ny resa i kalendern. För att slå flera flugor på smällen så lutar det åt att jag stryker Premiärmilen 28 mars som årets första löprace och byter ut det mot ett vårigt 15 km lopp i Central Park samma datum.
Ju mer jag tänker på det desto mer gillar jag upplägget!

För övrigt en helt schizofren dag där första halvan ägnades åt lek på golvet, diskussioner med icke existerande ord, barnvagnspromenad och sconesbuffé på Javasavi, medan andra halvan upptogs av momsdeklaration, konferensansökning, träningsplaneringar och forskningsrelaterade excelark.

Ingen riktig träning idag heller men en del gott & blandat med inslag av maghjul, vadmassage, ryggrörlighetsrotationer, och lårstretch.
Imorgon blir det uppföljningstest!

Jag tror att dagens bonusbild talar för sig själv:

lördag 23 januari 2010

133 dgr kvar: Forts. vikt & energi

I inlägget "142 dgr kvar..." så skrev jag att bästa sättet att gå ned i vikt är att gå upp i kondition. Det har kommit ett par frågor och tankar kring det, bland annat den största missuppfattningen av alla:
"Men muskelkillen har ju högre basmetabolism; alla muskler kräver energi..?"
Svaret är: Nej, inte automatiskt.
Basalmetabolismen anges som den mängd energi man skulle göra av med om man låg still och vilade hela dygnet. Ett par exempel från verkligheten är en stor stark 100+ kilos kille (123 dagar.blogspot.com) med uppmätt basalmetabolism på 1700 kcal, som kan jämföras med 75 kilos superkonditionstränade triathleten med 2300 kcal. Och så kan vi dessutom jämföra det med sub50 kilos multisporttjejen som "drar" 1200 kcal/dygn.
Slutsats: Storleken spelar roll, men även hur konditionstränad man är = vilken förmåga man har att transportera och använda syret.

Nästa typ av kommentarer handlar om hur mycket energi som går åt under ett träningspass. Jag skrev att den vältränade gör av med mycket mer energi under varje träningspass. Det resonemanget bygger på hur långt och snabbt som är vanliga träningspass, med jämförbar ansträngning, för de olika personerna. Den konditionstränade kommer att ha sprungit en betydligt längre stäcka.
Men om t.ex. jag och stora starka killen hade sprungit en lika lång sträcka, säg 5 km, bredvid varandra så hade muskelkillen gjort av med mer energi eftersom han har flera kilon att transportera runt banan.
Hade vi sprungit samma sträcka snabbare så hade det dragit lika mycket energi (fortfarande stora killen mer) men på kortare tid (under förutsättning att vi bibehåller samma löpekonomi). En bestämd fart kräver ett visst syreupptag/kg kroppsvikt.
Skillnaden i de här fallen är istället att muskelberget med största sannolikhet upplever träningspasset som mer ansträngande.
Den viktrelaterade aspekten slår även igenom under dygnets vakna timmar (minus de som spenderas sittande framför datorn) då det krävs mer energi för att förflytta en större kroppsmassa uppför alla trappor och liknande.

Men hur man än vrider på det är det smartast för viktnedgång att träna upp konditionen så att man orkar förflytta sin egen kropp utan märkbar ansträngning. Då är man mer benägen att röra sig avsett om det gäller att gå uppför trappor, till kopiatorn eller cykla till jobbet. Plus att man kan köra längre och hårdare träningspass.

Men man kan ju inte äta vad som helst bara för att man börjat jogga ett par gånger i veckan.

Idag var det ingen träning men mycket vila, återhämtning och "beta av på listan". Komma i fatt, liksom. Kvällen bjöd på dubbla fjärrkontroller, hemgjord pizza och Ben & Jerry's. En pint "Chocolate Macadamia" innehåller 1150 kcal. Mastigt!

fredag 22 januari 2010

134 dgr kvar: Bakslag

Det känns lite grand som ett bakslag. Eller ganska mycket egentligen.
Enligt planen skulle jag ha kört uppföljningstest idag. Och åkt skridsko på Vikingarännetbanan imorgon. Blev inget av med något dera.
Tiden för projektet, det vill säga den tid det att träna och blogga, har jag lagt till alla de saker jag gjorde innan. Relativt nyligen lades ju även ett litet barn till i den ekvationen.
Det vore väl egentligen smart att stryka någonting. Att "frigöra tid" är ett populärt och modernt uttryck.
Att stryka sömn har visat sig vara en kortsiktig lösning.
Dagens känsla är:
trött, hängig, och med rinnande näsa - inte optimalt
ont i höger vad och knä (meniskopererat 2003), plus de blåa naglarna - störtlöjligt
känns inte som att jag svarar på träningen, och hjärtat keffar - katastrof
ligger efter på alla plan - inga kommentarer.
Dessutom ingick jag i förlorande laget på innebandyn.

Här på månens baksida finns ändå några positiva inspel.
Idag skickades det in ytterligare en "related article".
Toppen var halvårskalaset i hemmets trygga vrå.

torsdag 21 januari 2010

135 dgr kvar: Inget särskilt

Det var något av en standardtillställning idag.
Började morgonen på gymmet, fortsatte till labbet och vidare till Märsta för handbollsträning. På labbet, förutom handledning av studenter, åstadkom jag veckoplan för resten av året. Uttrycket "luft i schemat" förekom inte ofta...
Jag hade planerat 114 timmars vila fr.o.m. onsdag kl 16 för att få fason på slemigheten. Nu blir det nog inte så. Blev nog lite för många spänsthopp på handbollsträningen för att få kvalificeras som vila. Dessutom messade Sonny Peterson (en av landets bästa och mest meriterade Adventure racers) om skridsko på lördag. Vore riktigt roligt.
Kanske t.o.m. kör innebandy imorgon.
Eftersom det är torsdag var bubblet på kylning när jag kom hem vid 22-tiden.
Middag med gratinerad hummer.
Inget särskilt.