No, no, no!

Under lunchen idag kom en kypare kutandes mot vårt bord från andra sidan lokalen, skrikandes "No, no, no!".
Katastrofen var nära.
Jag höll på att hälla soyan på riset istället för i doppskålen!
Hotet avvärjt i sista stund.

Jag: Inte alls bra. Japanerna: Bättre än bra.

Joggade en runda idag.
Det var länge sedan sist.
Man kan utan att överdriva säga att det kändes skit.
Det blev Chiyoda-Ku runt, samt till och från hotellet.
I maklig takt tog det 35 min.

Men nu till någonting häftigare!
En del i min vistelse här är att jämföra idrotten i samhället, och mer specifikt förutsättningarna för kombinationen av idrott och universitetsstudier. Jämförelsen blir mellan Japan, Sverige och USA. Det kommer kanske inte som en överraskning att Sverige är överlägset sämst...

Imorgon, måndag, startar universitetslöparnas höstsäsong.
Det verkar som om en vanlig tävlingsform mellan universiteten är Ekiden, som är en typ av långdistansstafett. Till tävlingen Izumi Ekiden (6 sträckor från 5,8 till 10,2 km) bjuder man också in ett amerikanskt Ivy-league all-star team. De brukar få råspö och hamna på nedre tredjedelen...

För titta på det här!

Bilden och information är hämtade från Japan Running News

Det är löparna i två av universitetslagen (av dessa väljs 6 löpare ut till morgondagens stafett). Även om just de här är favorittippade, så är det inget extremt och de har inte vunnit stafetten på 15 år. Till exempel har ytterligare ett universitet, Nittai, fyra "sub 15min på 5km"-löpare.

Universitetslag!

Årets Sverigeetta på 5km, Oskar Käck, hade kommit in bra med sina 13:45, men sen blir det tufft.
Mustafa Mohammeds årsbästa på 10 km (Sverige trea på 29:58) hade precis fått med honom i laget, men han hade knappast fått tävla...

Maran under 2 timmar

Nån kanske undrar va' f-n all sightseeing, teckentavlor och turistbilder gör på bloggen?

Sanningen är väl att resten inte är så spännande. Hotellrum ser likadana ut över hela världen. Datorn på skrivbordet och fingrarna på tangenterna. Ett av målen är ju att jag ska producera text under tiden här.

För utom forskningsarbeten till avhandlingen sitter jag och plitar på en artikel om man kommer att springa maran under 2 timmar. Och när i så fall?
Tydligen är detta ett hett ämne just nu med många mer eller mindre underbyggda inlägg, t.ex. "The Two-Hour Marathon: Who and When?" i den ansedda Journal of Applied Physiology.
För min del började det med en fråga från SvD-bloggerskan Petra, vilket utvecklades till att jag ska skriva em hel artikel om ämnen till Idrott & Kunskap.

Mitt svar är ett sjungande "JA". Jag har t.o.m. tidpunkt och plats klart. Nu gäller det bara att motivera det på ett övertygande sätt.

Vad tror ni?
Är det nån som har ett svar på när vi får en marathonlöpare i mål under 2 timmar?
Kom igen nu. Handsken är kastad. Ge mig era bästa tips.

Slutlekt!

Nu är det på allvar!
Men maten var grymt god. Blir dock svårt att beställa samma sak på en annan restaurang...

Var är jag?

Eiffeltornet?

Nej, det är Tokyo Tower, som faktiskt är 8,5 m högre än originalet.

För övrigt verkar de här ha en märklig fäbless för kopior. I samma vy från ön Odaiba kan man se Eiffeltornet, Golden Gate Bridge, Frihetsgudinnan och New Yorks sky line. Med London Eye precis bakom ryggen.

Fast här är det förutom Tokyo Tower, Rainbow Bridge, mini-Frihetsgudinnan, och det är ju Tokyos sky line. Det 115 m höga pariserhjulet heter Daikanransha.

OBS! Bilden är INTE ett fotomontage.

Dagens uppmaning

...hämtas direkt från Tokyos tunnelbana.

Vallgraven runt

Har hittat Tokyos motsvarighet till Årstaviken.
Fint, soft och förvånande lugnt med tanke på att det är mitt i 35 miljonersstaden.

Det är en 5-km-runda på utsidan av kejsarpalatsets (och intilliggande parkers) vallgrav. Oasvsett om klockan är 10 på förmiddagen eller kvällen passerar en strid ström med löpare.

Klientelet är allt ifrån hela ungdomslag till gamla tanter som knappt skulle bli diskade i en gångtävling.
Känslan med omgivande grönska och skyskrapor i fonden är inte helt olik den i Central Park i New York.

Varje 100m-passering är märkt med en skylt i markbeläggningen samt en stentavla föreställande en blomma. Det är olika blommor på alla 50 platser.

Matkulturell inskolning

Det gäller att ta det lugnt i början (utom om man ska springa ett lopp).
Vi har haft matinskolning. Hittills har vi ätit sushi på hotellet, macka på Subway och burgare på McD. Och så givetvis druckit kaffe på jätten från Seattle.
Trots denna till synes fega och amerikaniserade inledning kan jag försäkra att det är mer än tillräckligt att pek-förklara vad man vill och inte vill ha på sin Subway-macka och att man vill ha menu till sin räkburgare.

Här är supergadgeten som Måns efterlyste. De nöjer sig inte med neskaffe. Nej, nej, snabbkaffet går till så att man viker upp (Origami) ett bryggfilter som man fäster direkt över koppen. Hi-tech!

Japan: Första rapporten

På plats i östra landet.
Det tar tid att resa. Knappt ett dygn tog det dörr till dörr.

Förutom det här med att man inte förstår ett endaste litet jota (jag fattar siffrorna, men de förlorar liksom sitt sammanhang) så är den största kulturkrocken att det är vänstertrafik här. Det gäller även i rulltrappan. Stå till vänster, och omkörning i högerfil.


Tryggt att det spatserar omkring uniformerade män beväpnade med visselpipa och ljussablar.

Forskning: Science Daily

Jag fick sent om sider reda på att vår forskning på multisportatleter och hur deras hjärtan reagerar uppmärksammats i Science Daily.
På en internationell kardiologikonferens (som höll i Stockholm) presenterade jag ett abstract som ligger till grund för den femte och sista delarbetet i min avhandling.
I pressrapporten fick det titeln "Ultra-Endurance Athletes Suffer No Cardiac Fatigue, Even After Six Days of Non-Stop Exercise, Swedish Study Finds".

Det var kul och oväntat.
Firades med mitt nya [mentala] favoritvin "Irony" från Kalifornien.