onsdag 20 januari 2010

136 dgr kvar: Träna i dagsljus - jobba i mörker

En av de överlägset bästa löneförmånerna med att doktorera på idrottshögskolan är att det anses ok att träna på dagen. Det står cyklar och löpskor i varenda litet skrymsle. Har man inte med sig sin egen cykel så finns det alltid en ergometerhoj att trampa lite på.


Det är ju viktigt för oss människor att få solljus. Eller åtminstone dagsljus. Och då är det ju fint om man kan träna utomhus under dagens få mindre svarta timmar. Även om det innebär att jag sitter och petar i excel-arken kl 23.30...
Idag bestod träningen av två och en halvtimmar crosspass multisportstyle. Löpning, skridsko och löpning med pjäxor. Edsviken bjöd på årets bästa is. Rekommenderas. Det gick ganska tungt. Oklart om det berodde på faktisk seghet, snölagret eller ovanan att springa med fyra kilos ryggsäck. Lyckades dessutom få dubbla blånaglar. Plastskalspjäxor är inte gjorda för löpning.
Med på passet var Carling från Karlstad multisport som var i storstan och frotterade med några Ericssonhöjdare. Han passade på att komma ut i friska luften mellan konferensmöte bakom laptopsen och after worken/nattsuddet på Cliff Barnes.

tisdag 19 januari 2010

137 dgr kvar: Attack-vila

Många kanske tror att vila är en passiv sysselsättning. Neeeeeeääh! Attack!
Började med att sova nio timmar. Passus: Nio timmar med hostande bebis är inte samma sak som studentikos söndagssovmorgon efter en legedarisk utekväll, men i alla fall.
Absolut ingen träning. Ingen transportcykling. Inte ens en maghjulsrullning.
Snabbmatslyxlunch. Det är definitionen på Vapiano. God italiensk färskpasta i trendig men skränig speedförpackning.
Jag hann med en bio. "Avsked" ("Okuribito"). En japansk rulle om en cellospelande kille som flyttar tillbaka till sin barndomshåla och av misstag börjar jobba som liksvepare. Trevlig anti-aktion. Film är den ultimata och socialt accepterade verklighetsflykten.
Avslutade dagen med "Roll with it" på vinylspelaren och tolvårig Aberlour i glaset.

måndag 18 januari 2010

138 dgr kvar: Avbruten träning

Det går inte alltid som man tänkt sig.
På grund av ett litet missöde med en kvarglömd USB-sticka (nästa stora grej måste bli teleporterbara USB-minnen) körde jag en hel del transportcykling idag. En femstegsraket på 8,2 + 7,2 + 7,8 + 8,2 + 8,2 gör att mäklarportföljen landar på totalt 39,6 km.
Efter fler schemaändringar än Paris Hiltons shoppingrunda blev slutsatsen att jag var tvungen att köra 4 minutare idag om inte veckoplanen skulle spricka redan första dygnet.
Skruvade upp farten ytterligare en level till 16,9 km/tim. Och börja' veva.
Funkade fint de första tre och en halv intervallerna. Sen var det slut.
Keffhjärta.
Det är inte den vetenskapliga termen, men det talar om med önskvärd tydlighet att pumpen inte direkt funkar som ett schweiziskt urverk.
Det självklara och mogna beslutet var att avbryta träningen, även om det kändes mesigt och snorungen malde på "men vila lite bara, så kan du springa några fler".
Efter tio minuter med kolibrislag gav till och med snorungen upp.
Ingen bra dag, men det har hänt förut och det kommer att hända igen. Förhoppningsvis inte på raceday...
När jag jonnade den sista transportdelsträckan hemåt i BMX-fart (inte när dom kör sitt snabbaste, utan som de där trickskidsen) slog det mig att tanken var torr och distanserad. Inte ens lite besviken. Där gick gränsen idag, men ingen vet hur många eller hur hårda pass jag kan köra fortsättningsvis.
Nästan helt tillbaka i gängorna när jag kom hem. Men jag kommer att bli trött. Jättetrött. Serieteckningstrött.
På onsdag är löpning och skridskor som står på programmet.

söndag 17 januari 2010

139 dgr kvar: Färgpussel

Min kalender, och mitt liv, är färgkodat. Träning skrivs in med grön penna. Studier och forskning med blått, och andra jobb som gymmet, tränaruppdrag och föredrag är svarta. Det var många år sedan som jag även började skriva in familjetid, fika med polarna och andra nöjen i kalendern som vilket möte som helst. Allt sånt står med rött.
Hela dealen med färgpusslet är att om det är ojämnt en vecka (eller mer...) så får man justera det kommande vecka. Anledningen till att projektet och bloggen finns över huvud taget är att den gröna färgen varit underutvecklad de senaste åren.
Just nu har det gröna, blåa och svarta trängt undan familjerött. Idag gjordes en heldagsamortering på rödskulden.

Lyckades ändå få till en löprunda. En av de många fördelarna med löpning är att ställtiden kan bli extremt kort. Själva löpningen i prattempo runt Årstaviken i snömodd tog 49 min. Totalt var jag utanför lägenhetsdörren 30 sek längre. Plus ombyte på en minut.
Den här typen av jogglöpning gör mig inte i någon större utsträckning till en bättre löpare, och jag hade aldrig gett mig ut idag om det inte var för projektet. Men nu finns det ändå flera anledningar till att köra passet. Till exempel att få löpmeter i benen, påpeka för kroppen att den ska bygga om sig för löpning istället för skridsko, och att jag trots allt gör av med drygt 800 kcal och således plockar bort ett antal gram fett från kroppen.

För övrigt verkar det som om det hetaste män kan göra 2010 är att bättra på formen. Oavsett vilken nivå det handlar om.
Förutom mitt egna projekt och blogg känns det som om liknande satsningar poppar upp överallt. Många har mailat och skickat kommentarer på var de ligger i sin satsning mot Vasaloppet, maran eller andra liknande race. På labbet har förutom Iron Man-kollegan som omnämnts i tidigare inlägg, även en annan snart-disputerad kollega startat bloggen 123dagar.blogspot.com. Från elitidrottare har jag i år fått fler förfrågningar än vanligt om jag kan hjälpa till med träningsupplägg för att de ska ta det sista skuttet upp till toppen. Cyklisten Fredrik Edin har tagits upp tidigare, och det senaste tillskottet är multisportaren John Karlsson.
Allt det här är ju i min absoluta närhet och inte direkt ett tecken på en genomgående folktrend. Men idag kom ett bevis på att företeelsen är vidare spridd än min lilla bubbla. DN Söndag headlinade med "Kom i form 2010". Stor bild på över hela framsidan följdes av fem sidor med intervjuer, tester och upplägg för att reportern skulle gå ned i vikt och bättra på formen. Kul att en seriös och kompetent forskare som Mai-Lis Hellénius är den som tillfrågas och får genomslag.
Givetvis fanns det en blogg till det projektet också.
Känns skönt att man ligger rätt i tiden!

lördag 16 januari 2010

140 dgr kvar: Snorunge

Nu för tiden känner man sig som en snorunge när man får till dubbla träningspass. För att inte tala om träningsläger - träna, äta, sova. Inget mer. Det är som en lyxweekend. Första passet var längdskidor i nostalgimiljö. De röda stugorna på gärdet är Vassunda IF:s klubbstuga. Här spenderades åtminstone varje tisdag och torsdag höst och vinter i nästan 10 års tid från att jag var nio. Många varv på elljusspåret blev det... Man skulle kuna säga att det var här jag lärde mig träna hårt. I träningsgruppen med bror, Olof, Nisse, David och alla andra var det tävling och kamp oavsett om det gällde skidgång, armgång, hinderbana eller 2,2 km terränglöpning.
Det kan verka märkligt att jag bara listade barmarksträning, men eftersom snö var lika ovanligt som en Trisslott med tre klöver så tillbringades vinterhelgerna mestadels i bil med halvtid i nåt norrländskt skidspår.
Idag blev det drygt 12 km upp och ned för knixiga backar i soft tempo.

Efter ombyte, kaffe och våffellunch var det dags för skridsko på sjön Walloxen.
Första iskänningen för säsongen.
Jag tror inte det går att få till sämre is ens om man försöker.
Det var en blandning av dåligt plogad ojämn is med infryst snö, och gamla längdskidspår som halvsmält men lämnat sina knöggliga skelett huller om buller över sjön. Dessutom toppat med helt orimligt många fotspår. Jag tror till och med att nån ridit hästar, eller elefanter, i banan bara för att djävlas.
Men kul var det! Och bra balansträning.
Klarade mig fint tills det var hundra meter kvar. Körde fast ena skridskon som tvärstannade. För ett ögonblick var jag i luften på väg rakt mot en kvinna med en spark. Väldigt väldigt nära att jag kraschtacklade henne som värsta line-backern direkt hämtad ur en amerikansk fotboll-film. Landade dock (inte heeelt kontrollerat) på andra skenan och fortsatte sista biten med märkbart förhöjd puls.

fredag 15 januari 2010

141 dgr kvar: Skridsko

...nej, jag åkte inte.
Men det var mycket skridskofunderingar idag.
Anmälde mig till Krogrännet och Vikingarännet. Sen blir det förhoppnignsvis ett par race till innan säsongen är slut - Johnny Nilsson Maraton, Sollentunaloppet och SM i maraton i Orsa.
Såg också till att betala tävlingslicensen, för sånt ska man ju ha. Är medlem i Stockholm Speedskaters och får vara med på deras träningar. Tisdagar och torsdagar. Runt, runt, runt. Det är grymt mycket roligare att åka på naturisar men ibland får man hålla tillgodo med rundbana. Och jag ser ju rundbanan på Östermalms IP från labbet.
Bilden är från Vikingarännet förra året. Notera att en snubbe inte har tävlingsskirdskor. Det är jag.
Jag har alltid kört med längdpjäxor och Zandstra-griller. Har väl gått helt ok, men man tappar tydligen lite fart säger de som vet. Tänkte köra med gamla urustningen i år också. Men så här på övertid ramlade det ner ett begagnat par. I styrketräningslokalen idag träffade jag idrottspsykologen Göran Kenttä. Han hade spontanköpt ett par tävlingsrör som han inte använder. Om jag jobbar nära rundbanan så ligger hans arbetsrum i läktaren. Bokstavligen!
På onsdag är provåkning planerat.

Dagens träning bestod av transportcykling (16,4 km), personalinnebandy (vinst igen!) följt av lite styrka och rörlighet. Naprapat-Tomas sa att jag skulle köra en del käpprotationer, så då får jag ju göra det.

Fick ett par meta-bilder från Fitness-fotograferingen så nu ligger de uppe för allmän beskådan på inlägget "144 dgr kvar...".

torsdag 14 januari 2010

142 dgr kvar: Bästa sättet att gå ner i vikt

...är att vara vältränad. Uthållighetstränad, vill säga.
Det kanske kan kännas orättvist, men det är mycket lättare att göra av med energi och gå ner i vikt om man har bra kondition.

Jag ska klargöra genom ett litet räkneexempel.
Vi jämför mig med en stor och stark 100kg styrketränad kille.
Han har en massa muskler, men det som spelar roll för energiutgift är hur mycket syre man kan använda. Varje liter syre "kostar" ca 5 kcal (lite olika beroende på om man använder fett eller kolhydrater).
Mitt maxvärde är 5 L/min och det är rimligt att tro att kroppsbyggaren har en bit under 4 L/min - vi säger 3,8 L/min.
Min tröskelnivå är nästan 90 % av max, medan man kan tippa att stora killen hamnar på 75 % av max.
Om vi tänker oss en normal löprunda i "lätt flåsigt tempo" så betyder det ungefär tröskelfart, vilket också betyder att vi får samma upplevelse av hur jobbigt träningspasset är.
Skillnaden blir att jag gör av med 22,5 kcal/min medan den styrketränade snubben landar på avsevärt lägre 13,3 kcal/min.
Stor skillnad!
För att dra exemplet ett steg längre så kanske inte styrkekillen orkar jogga mer än 30 min medan jag som konditionstränad känner att t.o.m. 60 min är ett återhämtningpass. Slutnotan av träningspassen blir 1350 kcal för mig och 532 kcal för muskelberget.
Ännu större skillnad!

Men styrketräning då, tänker ni. Neäh... inte ens det hårdaste styrkemaskins/skivstångspasset gör av med mer än 200 kcal.

Således: Vill du gå ner i vikt - träna upp din kondition!

Mådde lite tjyvens idag. Transportcykling gymmet-labbet-gymmet-hem (30,0 km) i snö blev alldeles lagom ansträngning. Med mina 80-talsblåa Helly Hansen tumvantar är kylan aldrig en match! Man måste förtjäna nya inköp...

onsdag 13 januari 2010

143 dgr kvar: Sirapsdag

Det går trögt. Segt.
I forskningsvärlden är det publikationer som räknas.
Ju fler desto bättre.
Ju högre ansedd tidskrift desto bättre.
När man börjar som doktorand får man ett beting: "Du ska fixa det här på fyra år. Kom tillbaka när du är klar." Det betyder normalt fyra publikationer och ett gäng utbildningskurser, vilket är en grymt bra deal för alla som har hygglig självkontroll och planeringsförmåga.
Men sen tillkommer det finstilta. "Jo, just det. Du ska även göra en massa saker som inte driver ditt eget arbete framåt över huvud taget."
Idag lyckades jag jobba för fullt en hel dag utan att ägna en enda minut åt min egen forskning. Varje enskild del i handledning, undervisning, sidoprojekt, fixa med seminarier och maskiner i labbet är givetvis utvecklande ur en långsiktigt perspektiv.
Om man liknar min situation med ishockey så är jag just nu killen som "jobbar hårt i sarghörnen". De sägs behövas och ibland får de fram en passning, men de är f-n inte där man gör flest mål.
Jag behöver verkligen fokusera på att färdigställa tre artiklar som ska vara med i avhandlingen.

Vila idag.
Mer eller mindre frivilligt.
Jag fick ju en hel del positiva kommentarer angående chanserna att nå målen efter inlägget "148 dgr kvar...".
Filip, en kollega på labbet, som siktar mot att kvala till Iron Man Hawaii och är i en liknande livssituation gav mig 5 %:s chans att nå hela vägen.

Dagens "Hjältar från förr": Pontus Djanaieff. Idag inredare i Kanal 5:s Roomserveice. På den gamla goda tiden medlem i Hassangänget, och rösten bakom klassikern "Grilla. Jag tänkte man kunde GRILLA. Till exempel..."

tisdag 12 januari 2010

144 dgr kvar: Fotografering för Fitness Magazine

Att ha en blogg är utan tvekan något av en narcissistisk nummerplåt. "Jag skriver om min vardag och hur jag kokar makaroner - alltså finns jag."
Och vi som skriver vill givetvis att andra läser, kommenterar och suckar djupt i beundrar över att inläggen är så underfundiga, roliga och intressanta.
Förra veckan gjordes en insättning på storhetsvansinneskontot då jag fick ett mail från Fitness Magazine om att de ville intervjua mig.
De skulle göra en artikel om folk som tränar för något lopp och samtidigt har ett vanligt liv. "Artikeln ska handla om hur sjutton ni får ihop era liv." De hade googlat på "Livspussel+träning". Möjligen inte helt otippat hamnade min blogg typ högst upp i den sökningen.

Idag var det dags för intervju och fotografering. Det ska medges att det kändes lite bisarrt att som motionär sitta i en mjuk soffa, sippa bryggkaffe och redogöra för sin träning.

Under hela tiden jag blev intervjuad (drygt en timme) höll sminkösen på att fixa tjejen som skulle fotas före mig. Förutom sminkning av facet var det håret som lockades, klipptes, och plattångades. När det var min tur satt jag i sminkstolen max fem minuter. Fick lite puder i pannan, på näsan, och så gjorde hon så gott hon kunde för att dölja ringarna under ögonen. Hon avslutade med "Jag gör ingenting åt ditt hår. Det får va'. Det ser så fluffigt och tokigt ut."

Fotografens önskmål var en bild rakt framifrån som "måste ha lite aktion". Det resulterade i en position som närmast kan liknas vid det tredje steget ut ur startblocken på ett 100 meterslopp (djupt, framåtlutat och aggressivt).
Som av en tillfällighet är det exakt så jag har tänkt springa hela maran!

Eftersom jag är så bra på att sätta press på mig själv genom att tala om vad jag siktar på så fick jag ju lov att träna idag.
Löpbandet stod kvar.
Varför ändra på ett vinnande koncept? Intervallerna 6 x 4 min ger resultat. Dessutom påpekade ju Nisse att hostan antagligen berodde på för få fyraminutare.
Senast jag körde ett hårt löppass var 11 dec (176 dgr kvar), dvs en månad sedan. Man kan tänka att jag borde tappat på grund av bristande kontinuitet, och att jag därför borde ställa löpbandet på en lite långsammare hastighet än senast.
Jag jobbar inte så.
Höjde farten ett litet snäpp till 16,8 km/tim.
Det funkade fint.
Men man mår inte som Tarzan efteråt, och det är fortfarande en bit kvar till att köra intervallerna på önskvärda 18,5 km/tim.

måndag 11 januari 2010

145 dgr kvar: Föredrag och biltrångmål

Ibland är pusslet enkelt, som ett sånt där med 8 bitar för barn 6-12 mån. Så icke just nu. Situationen liknar snarare ett 15000-bitars. Med mycket himmel och hav. Det är fullt av blåa bra och roliga grejer, men det är svårlagt och motsträvigt.

Sömnkontot är rejält övertraserat. Sen kväll och tidig morgon gav ett brutto av nattsömn på fyra timmar. På grund av hostande honor i halmen blev nettosumman substantiellt lägre...

Spenderade förmiddagen med att hålla ett tretimmars föredrag i Nyköping för elitränare. Anordnat av Reg-EIC Södermanland i en föreläsningsserie om återhämtning. Mitt ämne var cross-training. Vad, när, och hur kan man använda icke-grenspecifik träning för att optimera tävlingsprestation. Kul gäng med tränare från bl.a. fotboll, simning, och tennis. Det är alltid intressant att stå och prata inför folk om saker man känner att man behärskar. Det gick helt ok, och jag tror att åhörarna var nöjda. Dock ingen knivskarp presentation från mig.


Bilresan till Nyköping var dock ingen lek. Helt i linje med den vuxna stilen så åkte jag hemifrån med en halvtimmes marginal. Sen gick det lite fel. Scenen är som följer:
Solen har inte gått upp än. Fortfarande mörker.
Fläkten börjar ge upp och låter som en brunstig skördetröska.
Vägsaltet gör att brunsvart oljeblandad issörja stänker upp och täcker vindrutan.
Munstycket till spolarvätskan kloggar igen.
Jag löser problemet med att köra vindrutetorkarna på maxfart för att nöta bort smutsen.
Med 6 mil kvar av vägen stannar vindrutetorkaren på passagerarsidan.
Stannar på en mack i Järna och tvättar rutan och försöker fixa spolarvätskan.
All tidsmarginal uppäten.
Plattan i mattan för att hinna. Hjärtat i halsgropen för vad som kan hända om den andra vindrutetorkaren lägger av mitt på motorvägen.
Kom fram. Överlevde. Bästa uppladdningen för ett föredrag.

(Bilden är tagen på den betydligt ljusare och lugnare hemfärden.)

Träning? Skulle inte tro det, va'...